Så missförstådda men så underbara

Lediga dagar som dessa så kan jag lätt låta tankarna flyta iväg.
Tankar om livet, ödet och alla dessa fina djur jag under årens gång fått chansen att lära känna.
 
Jag fastnade i tankarna på Bosse.
Den söta lilla ponnyn som ansågs aggressiv och opålitlig.
Men som inombords var en sån fin individ.
Jag undrar hur han har det nu, om han lever och mår bra.
 
Sen har vi Goldika.
Min första bästa vän.
Även hon missförstådd för att vara aggressiv.
Men som efter många timmar tålamod och respekt blev min närmsta vän under många år.
Fram tills att hon äntligen fick ett hem utanför ridskolan där hon äntligen verkligen blev ordentligt uppskattad.
 
Det är så tråkigt hur vi människor kan sätta stämpeln att hästar är aggressiva endast på grund av att dem egentligen bara inte klarar av ridskolans tuffa liv. Utan behöver bara tid, lugn och ro och en människa som både kan ge dem den respekt de förtjänar men också all den kärlek och glädje som dessa hästarna är i behov av.
 
Jag önskar verkligen att en dag kunna driva en verksamhet där hästar och människor är i harmoni.
Där stressen lämnas utanför området och alla prestationskrav likaså.
 

Att släppas fri

Det finns så mycket saker som jag lärt mig under de åren då jag jobbade som Djurkommunikatör.
Inte bara att djur tänker så mycket mer än vad vi tror utan även hur mycket djur förstår och vilket enormt hjärta de bär på.
Något som jag även fick chansen att utforska var hur det kändes att lämna sin kropp.
Det har vart fruktansvärt lärorikt att få tala med både levande och bortgångna djur.
För allt som har med döden att göra, är något som vi människor upplever som fruktansvärt.
Och jag kan hålla med om att det i det i dem flesta fall är väldigt tragiskt och fruktansvärt jobbigt att behöva gå igenom den sorg, saknad och upprivenhet som man känner när man förlorar någon närstående oavsett om det är en människa eller ett djur.
Det man däremot borde fokusera på är att en bortgång betyder inte slutet.
Det är ett sätt att få återgå till sitt ursprung, släppas fri från smärta, oro och andra negativa känslor som vi har här på jorden. Genom att ha pratat med flera bortgångna djur så har jag även fått chansen att känna den lättnad, frihet och tyngdlöshet som man känner när man inte längre är bunden till sin kropp.
Det är en fantastisk känsla.
Och nånstans måste man inse att är det menat så kommer man att träffas igen.
På platsen dit vi alla en dag skall återgå när vår uppgift här på jorden är klar.
 

Listen to your heart

I varje öga finns en sanning, i varje hjärta finns en känsla och varje individ bär på en historia. 

Visdomen som så många hästar bär på får aldrig höras. Om vi alla började lyssna mer så skulle vi också utvecklas desto mer som individer.

Det bränner inombords när stressen tar vid. Man känner hur sinnena stängs ner och lyhördheten försvinner. Allt man vill är att få fly till en plats förbi tid och rum där man kan leva utan stress och omgiven av all den värme och kärlek som finns i naturen.

Words from my life

Låt inte det du inte kan göra hindra dig från att göra det du faktiskt kan göra.


Wisdom

Håller du fast i det förflutna för hårt mot ditt bröst är dina armar inte fria att omfamna nuet. 

Celebrate the Day

Låt varje stund fyllas av glädje.
Låt varje dag inbringa tacksamhet.
Se dig omkring med öppna sinnen och låt alla få se din stolthet skina.

Feel my heart beating

Det finns ett tomrum i mitt hjärta.
Ett tomrum som väntar på att få fyllas.
Av kärlek, värme, vänskap, nya lärdomar, respekt och förståelse.
Ett tomrum som endast en häst kan fylla.
Det har blivit mer och mer självklart ju mer tiden går att saknaden av att få chansen till att verkligen lära känna en häst in på själen igen och få skapa en vacker relation igen.
Där vi kan dansa i takt, fånga varandras andetag och bara njuta av livet.
 

Words from the heart

 

När tankarna slår till

Det är rätt fantastisk hur mycket man förändras i livet och vilka faser man går igenom.
Från att ena stunden vilja slå sig fri från allt som håller en tillbaka, till att i andra stunden söka efter stabilitet och trygghet.
Man tyr sig till olika människor beroende på vilken fas man går igenom och när det är dags att gå vidare så släpper vi taget och förflyttar oss framåt. Det finns ju självklart också de människor som är menade att finnas i vår närhet under en längre tid, till och med en livstid. 
Vill bara ta en stund åt att stanna upp i vardagens stress och rutiner för att andas och njuta av livets konstiga men samtidigt rätt fantastiska väg.
 

Där tiden står stilla

Frisk luft, tystnad, fridfullhet, kärlek och frihet.
Några ord som har en väldigt stor betydelse för själens välmående.
Ibland måste man stanna upp och bara andas för att känna de.
Den där lugna varma känslan som sprider sig i kroppen när man vet att man hittat hem igen.
 

En saknad själ

 
Det finns någon för alla.
Någon som binder ett band av känslor rakt in i själen.
En kärlek som inte går att förneka eller glömma.
En vänskap starkare än vad ögat kan se.
För en sekund kan jag blunda och känna hans närvaro.
Men lika fort som jag öppnar ögonen så är han borta.
Aldrig förr har jag känts en sån relation varken till människor eller djur.
Det är underligt men på något sätt ändå så självklart.
Att få stå ensam kvar på jorden utan sin själsfrände är tungt.
 

Be patient my friend

Ibland kan människors okunskap verkligen skrämma mig.
Helst när det kommer till okunskapen runt om våra fyrbenta vänner.
Dom som nästintill går med på allt av ren snällhet, säger dom nån gång ifrån så tror vi direkt att det är något fel på dom och inte på oss.
Personligen anser jag att hästhållning överlag handlar till 30% om vad man läst i böcker, lärt sig genom teori från mer erfarna människor och till 70% om logiskt tänkande och sunt förnuft.
Hur hade du själv mått efter att under en längre tid tvingats gå inspänd i en viss ställning utan någon som helst uppvärmning i en mer naturlig hållning?
Spända muskler, förkortad muskler, pålagringar, ja skadorna kan bli många.
Men våra fina hästar säger ändå inte ifrån.
 
Det gör ont i mig när man ser människor som brutalt rycker och sliter i sina hästar, som tar hjälp av olika inspänningstyglar utan att ta hänsyn till uppvärmning och som föredrar att ta hjälp av spörapp istället för att ge tydligare hjälper som hästen förstår.
Det är sjukt vilket tålamod dessa stora, vackra fyrbenta djur har.  

Hjärtats väg kan vara lång men ödet kort

Rätt ofta dyker dom där djupa tankarna upp om livet.
Vad man ska göra med sitt liv, hur man ska kunna följa sitt hjärtas väg, vem man egentligen är, varför man är omringad av de varelser som finns i ens liv, vad framtiden kommer bjuda på och vilka val som är de rätta.
Kanske tar livet på jorden slut redan imon?
 
Man kan utforska nya sätt att leva, nya saker att göra och träffa människor man aldrig annars hade valt att träffa.
Men innerst in finns den där vägen, de öde som står skrivet att man ska följa.
För varje dag som går så kommer nya erfarenheter att ta med sig.
Men allt jag nu vill är att få leva i frid ute i naturen.
Omgiven av den där glädjen, lugnet och friheten.
Platsen där jag alltid finner det bästa i mig själv.
 

En ny istid som aldrig kom

Är det nu vintern är över?
Dagarna blir ljusare, luften varmare och marken fuktig av regn istället för snö.
Känns lite trist faktiskt, med tanke på att det aldrig blev någon riktig vinter med massor av snö och frost.
Får drömma mig tillbaka i gamla bilder för att få uppleva den vinter som jag hoppades skulle komma.
 
För det är ju absolut något helt magiskt med att vandra genom ett vitt skogslandskap som glittrar av frosten som lagt sig ovanpå snön. 
Höra snön knarra under fötterna när man pulsar fram och sen komma hem med rosen röda kinder och frusna fingrar. 
Har en förkärlek för vintern trots att kylan ibland kan vara lite påfrestande för kroppen. 
 

Man måste leva för att förstå

Det fina med varje häst är att dom likväl som varje människa bär på en livshistoria värd att berätta.
Den kan innehålla så mycket tragiska upplevelser men också så många fina och kärleksfulla saker.
Men det som får mig så imponerad är att hur illa vi människor än beter oss mot dessa djur så står dom alltid kvar troget vid vår sida.
Det är så mycket mer än vad jag själv hade klarat av att göra.
Men det visar också vilket förlåtande hjärta dessa fyrbenta djur har.
 

När träden viskar mitt namn

Har ni nån gång vandrat i skogen och följt vägen som hjärtat pekar på?
Det var precis vad jag gjorde häromdagen, men blev helt plötsligt ombedd att ta en omväg.
Denna omväg ledde mig fram till en gran som stod vid en skogsglänta.
Jag fick slå mig ner vid dess stam och lyssna på vad hon hade att säga mig.
 
Med ny visdom i själen och en harmoni så kunde jag sedan vandra vidare på mitt hjärtas väg.

Bakom oss finns en annan värld

Hon har ett sätt att se.
Ett sätt att vara.
Ett sätt att leva.
Aldrig kommer hon att försvinna från skogens vrå.
Där man minst anar sitter hon och filosoferar kring livets alla mysterium.
Bara stjärnorna kan väcka henne ifrån hennes tysta värld.
Och det är det som gör henne till magisk.
 
 

Mitt hjärta viskar ditt namn

En något omtumlande söndagsmorgon fick mig att inse att det faktiskt finns en person som lyckats sno åt sig en del av mitt hjärta. Det är just i de stunder då man tror att man kommer förlora någon som man också kan känna hur mycket den personen verkligen betyder för en.
Även om det inte alltid är kärlek vid första ögonkastet så betyder det inte att man inte kan finna den med tiden.
Jag har svårt att se mig själv uppleva det där med kärlek vid första ögonkastet då en vacker, känslosam och speciell insida fångar mitt hjärta mer än vad ett vackert yttre kan göra.
 
Jag var den första personen som fick träffa Arnold när han kom till ridklubben och vill inte påstå att det var något magiskt kärleksögonblick som man kanske hade velat säga för att få denna historia till att låta så vacker.
Men det fanns något i denna speciella pojk som fångade min uppmärksamhet lite extra och det är jag oerhört tacksam för.
Det jag vill komma till är att ibland måste man lyssna till sitt hjärta men också följa vägen man är menad att gå på, för det är just då man även får chansen att träffa dessa varelser som kan fånga ens hjärta som ingen annan. 
 

Platsen som alltid kommer vara mitt hem

Få platser kan ge så mycket inspiration, energi och glädje som en skog.
Fylld av platser man aldrig sett, gläntor som tagna ur en sagobok och ett djurliv som blomstrar.
Man vill bara smälta in och bli ett med allt som omger ens kropp och sinnen.
Liksom sväva runt i harmoni med alla härliga energier.
 

I skuggornas värld jag ser dig

Dimman ligger som ett tjockt täcke över ängarna under morgonens tidiga timmar. Vid horisonten kan man urskilja skepnader av hästar som fridfullt betar i flock. Gräset är fuktigt av den där morgondaggen som alltid ligger kvar tills solens första strålar är framme. Det är tyst, så fridfullt.
Det är ännu en vacker sommarmorgon som gryr.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0