Hjärtats väg kan vara lång men ödet kort

Rätt ofta dyker dom där djupa tankarna upp om livet.
Vad man ska göra med sitt liv, hur man ska kunna följa sitt hjärtas väg, vem man egentligen är, varför man är omringad av de varelser som finns i ens liv, vad framtiden kommer bjuda på och vilka val som är de rätta.
Kanske tar livet på jorden slut redan imon?
 
Man kan utforska nya sätt att leva, nya saker att göra och träffa människor man aldrig annars hade valt att träffa.
Men innerst in finns den där vägen, de öde som står skrivet att man ska följa.
För varje dag som går så kommer nya erfarenheter att ta med sig.
Men allt jag nu vill är att få leva i frid ute i naturen.
Omgiven av den där glädjen, lugnet och friheten.
Platsen där jag alltid finner det bästa i mig själv.
 

En ny istid som aldrig kom

Är det nu vintern är över?
Dagarna blir ljusare, luften varmare och marken fuktig av regn istället för snö.
Känns lite trist faktiskt, med tanke på att det aldrig blev någon riktig vinter med massor av snö och frost.
Får drömma mig tillbaka i gamla bilder för att få uppleva den vinter som jag hoppades skulle komma.
 
För det är ju absolut något helt magiskt med att vandra genom ett vitt skogslandskap som glittrar av frosten som lagt sig ovanpå snön. 
Höra snön knarra under fötterna när man pulsar fram och sen komma hem med rosen röda kinder och frusna fingrar. 
Har en förkärlek för vintern trots att kylan ibland kan vara lite påfrestande för kroppen. 
 

I skogens djupa snö

Längst vita skogsvägar jag vandrar, med snötäckta granar, på väg mot nya äventyr.
 

Ibland behöver själen få känna sig fri

Snön faller i stora flingor ifrån trädens grenar.
Solens strålar får marken att glittra som vitt glitter.
Luften är krispig och frisk.
Stigen är igensnöad.
Enda spåren av liv är min egna fotspår och fåglarnas kvitter i fjärran.
Ibland behöver man komma bort från civilisationen för att bara få andas.
 

Tillsammans vandrar vi mot en ljusare framtid

Är så otrolig glad över att livet äntligen börjar ljusna.
2013 bjöd på väldigt många tråkiga stunder, men nu känns livet så mycket bättre.
Kanske för att våren är påväg?
Men vandrar kär, lycklig och älskad på livets väg tillsammans med min fina kille, Arnold och med en ny, men så älskad nära vän.
Och jag kan inte vara annat än tacksam!

Dagar man önskar vara förevigt

Haft en så otroligt bra dag!
Önskar att varje dag kunde vara som denna.
Solen har värmt i ansiktet, kylan har vart härligt svalkande, humöret har vart på topp, Arnold var jätte duktig.
Jag har hunnit med att städa hela huset, köra två maskiner tvätt, fått svar gällande ev. utbildning, haft möte på arbetsförmedlingen, masserat ett par väldigt stela axlar och även hunnit verkligen njuta av livet.
 
Avrundar denna dag med att ta en uppfriskande powerwalk ute i mörkret.
Ska se till att försöka få varje dag att bli såhär bra!
 
 

2013 - 2014

Kan inte göra annat än andas ut över att detta året nu är över.
2013 bjöd på mer psykiska likaväl som fysiska prövningar än vad jag någonsin vågat gissa.
Samtidigt har det format mig till den jag nu är och det är jag glad över.
Är så himla nyfiken på vad 2014 har att komma med!
Bjuder på några återblickar från mitt 2013.
Tack 2013 jag lämnar detta år kär, lycklig och omgiven av några helt underbara vänner.
 

Jag vandrar i någon annans fotspår

Jag vill känna allt som vi en gång kände.
Då luften fanns svalkande, i skogen var jag fri att leva ut som jag var.
Låt mig känna de igen.
 
Ibland vill jag också känna mitt sanna jag.
Vart har jag blivit av med all tid som blivit.
Låt mig se och känna igen.
Jag vill bara inte tyna bort till ingenstans.
Dit passar jag inte alls.
 Satt och prata med min inre guide en liten stund förut.
Det var inte mer än några minuter som behövdes för att jag skulle få mig själv att inse vilken fel väg jag nu vandrar på. 
Det är hög tid för denna vilsna tjej att fokusera på att nå sina egna drömmar och följa sitt hjärta igen.

Karma kan vara bra men också hårt

Visst är det sjukt otacksamt att när man har all tid i världen för att göra sånt man vill,
så håller pengar och lusten en tillbaka.
Medans när man inte kan, så vill man göra alla dom där sakerna som man tidigare inte hade lust med.
 
Hamnat i en sjukt tråkig livssvacka.
Karma straffar mig något enormt av anledningar jag själv inte vet varför.
Men förhoppningsvis vänder det snart till det bättre.
 
Spenderade eftermiddagen ute i skogen och innan jag visste ordet av de så började det både regna och bli mörkt. Men det var faktiskt ett perfekt sätt att spendera denna eftermiddag på känner jag.
 

Bakom oss finns en annan värld

Hon har ett sätt att se.
Ett sätt att vara.
Ett sätt att leva.
Aldrig kommer hon att försvinna från skogens vrå.
Där man minst anar sitter hon och filosoferar kring livets alla mysterium.
Bara stjärnorna kan väcka henne ifrån hennes tysta värld.
Och det är det som gör henne till magisk.
 
 

Sanningen kom som ett slag rakt i hjärtat

Ibland sker saker som  man inte vill ska ske.
Men som man ändå måste acceptera för att sedan kunna jobba vidare med livet.
 
Detta året har bjudit på väldigt många utmaningar som gjort att jag vart tvungen att lägga allt som har med djurkommunikationen åt sidan för att jobba med mig själv och att försöka hamna i balans igen.
Men telepati är en färskvara.
Och hur ont det än gör i mig att behöva inse de, så är det så att jag tappat min förmåga att använda telepati.
Det är riktigt tungt att säga, helst när jag vet att jag har människor som väntar på sina sessioner än.
 
Men det finns alltid en mening med saker som sker och jag tror också att det finns en mening med detta.
Jag har inte den harmoni i min själ nu som jag hade förr.
Jag önskar mer än något annat att jag hade de och jobbar på att försöka finna tillbaka till den men det tar tid.
När väl tiden är inne så kommer jag finna tillbaka till harmonin och då kommer det även att rulla på med djurkommunikationen igen är jag väldigt säker på.
Men det är somsagt riktigt tungt att behöva inse detta.

20 år

Igår var ingen vanlig dag för det var min lilla födelsedag.
Hela 20 år har jag nu levt, dock känns det som om det borde vara mer.
Men i vilket fall så spenderade jag denna dag från morgon till natt med min underbara kille som bjöd på en smarrig frukost i sängen. Framemot eftermiddagen mötte vi upp mina föräldrar på stan och gick till en småsmysig restaurang och åt oss proppmätta. Vilket jag och min kille sedan avslutade med en stor godispåse, vilket kanske inte var det mest lyckade dock eftersom att man blev rätt illamående.
Men mysigare födelsedag har jag absolut inte haft tidigare!
Och som pricken över iet så fick jag även en fin rosbukett på kvällen av honom.
 
Förövrigt tog det mig uppemot över 1 timme att personligen tacka alla gratulationer på facebook, men det var det värt! Är så tacksam att så många människor tog sig tiden att hälsa grattis till just mig.
 

Att hamna mitt ute i vildmarken

Vaknade av att regndropparna knattrade mot fönstret i morse så packade ner kameran, drog på mig regnjackan och begav mig ut i skogen. Älskar verkligen att promenera i skogen när det regnar, det är så mysigt!
Fick för mig att ta en ny stig hem, då jag varken hade nån större lust att gå klart hela leden jag hoppat på och inte heller att vända och gå samma väg tillbaka.
Strosade glatt fram och sjöng för mig själv.
Men helt plötsligt stod jag omgiven av högt gräs och stigen jag gick på var försvunnen.
Jag hade helt enkelt vart för inne i mitt sjungande så jag bara traskade på.
Och för första gången hade jag faktiskt ingen koll på vart jag befann mig.
Hittade tillslut spår efter älgar som trampat ner halvt tydliga stigar i det höga gräset, nackdelen var att dom ledde rakt ut i sumpmarken så mina fötter blev snabbt genomblöta.
Men jag traskade på i älgspåren och efter nästan 3 timmars vandrande så fann jag äntligen den väg jag tänkte försöka komma fram till.
 
Är i dessa stunder väldigt glad över att jag känner mig så hemma i skogen, för även om jag inte har någon aning om vart jag är så känner jag mig ändå lika lugn och kan njuta av naturen.
Man borde ju egentligen njuta allra mest av naturen när man befinner sig rakt ute i vildmarken och inte är omgiven av stigar, vägar eller andra promenerande människor, det är ju där naturen är som mest orörd och naturlig.
 

Ibland blir det inte som man tänkt

Vilken vecka det har vart!
Det har trots några ynka guldkornsstunder vart en väldigt jobbig vecka.
Har spenderat varje natt på jobbet i kylan och varje morgon kommit hem genomfrusen och trött.
Min kropp ropar just nu vila med stora bokstäver.
Dagarna har endast gått till att försöka hitta tillbaka till den person som jag är.
Då jag på något sett tappat mig själv bland ångestträsket.
Ibland kommer perioder då livet upplevs hårdare och jobbigare än annars och det är väl så det ska vara.
Men nu tänker jag ta några dagars semester genom att bosätta mig hos min älskade kille.
För att sedan komma tillbaka till vardagen och allt vad den kan ha att komma med.  
Ta hand om er!

Du fick mig precis att sväva upp till himlen

Känslan av att stå mitt i ett mörkt rum, i famnen på den man älskar, panna mot panna, ur tv spelas Jonny Langs känslosamma bluesröst.
Bara han och jag.
 
Jag är ingen person som brukar uppskatta romantik så som resturangbesök, blombuketter, smycken osv.
Men stunder som dessa älskar jag verkligen och för mig är det värt så mycket mer än en bukett blommor och ett kort med några ord på.
Tror fortfarande att gårkvällen var en dröm mer än en verklighet.
 

Att leva i ett drömmande stadie

Det finns platser på jorden där man så självklart hör hemma.
Platser dit ens tanke far när man känner sig nere, där man känner sig tillfreds med livet och helt osårbar.
Jag har alltid drömt om att en dag vandra i fjällen.
Nu står jag precis i den dröm jag en gång drömt.

Regnets droppar förvandlas till mina tårar

När regnet faller ute och himlen består av olika grå nyanser jag ut i skogen vandrar.
Att gå i en skog och känna regndropparna som slår mot ansiktet, stå vid vattenbrynet och andas luften av rent syre och bara vara sig själv.
Finns det någon plats där mitt hjärta hör hemma så är det i skogens värmande famn.

Platsen som alltid kommer vara mitt hem

Få platser kan ge så mycket inspiration, energi och glädje som en skog.
Fylld av platser man aldrig sett, gläntor som tagna ur en sagobok och ett djurliv som blomstrar.
Man vill bara smälta in och bli ett med allt som omger ens kropp och sinnen.
Liksom sväva runt i harmoni med alla härliga energier.
 

Jag finns med dig vart du än skulle befinna dig

Vinden fångar hårets slingor som formas efter dess kraft. En bit bort står två rådjur och betar fridfullt.
Allt är tyst, så tyst. Trots att hela omgivningen är full av dagsfärska spår av älgar så lyser deras frånvaro framför mina ögon.
All trafik, allt buller och alla människor är så långt borta.
Att sitta på en bergstopp mitt ute i vildmarken uppe i fjällen får mig att känna mig så fri och lycklig!
 

Trodde aldrig jag skulle tappa mig själv

Känner att mitt liv eller rättare sagt mina tankar cirkulerar mycket kring träning och mat samt min vikt nästintill konstant vilket har resulterat i att jag har sänk min självkänsla något enormt nu när jag står i ett läge där jag inte får träna.
Man blir nästan lite manisk tillslut när det kommer till en punkt då man bara tänker på mat och träning.
Och inte blir det väl bättre av att se andra kunna träna och nå sina mål.
Sen när blev jag sån här?
De senaste dagarnas promenader har vart i skogen som annars alltid vart ett självklart ställe att vara för att släppa allt, men nu handlade allt om vilken väg jag skulle ta för att gå en viss sträcka eller för att hålla igång under en viss tid istället för att njuta av att vara just i skogen. Förstår ni nu vad jag menar med manisk?
 
Så gav mig själv en örfil och satte mig och meditera på en sten mitt i skogen. För att nånstans ta mig själv tillbaka till medvetandet igen. Det var så sjukt underbart!
Sitta på en sten täckt av mjuk mossa och bara höra hur vinden viner i trädtopparna ovanför.
Gick sedan hem i ett renare sinne och som en ny människa.
 
Tänk att man kan spåra iväg så illa att man drar ner sig själv till en plats man inte existerar på...
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0