Så missförstådda men så underbara

Lediga dagar som dessa så kan jag lätt låta tankarna flyta iväg.
Tankar om livet, ödet och alla dessa fina djur jag under årens gång fått chansen att lära känna.
 
Jag fastnade i tankarna på Bosse.
Den söta lilla ponnyn som ansågs aggressiv och opålitlig.
Men som inombords var en sån fin individ.
Jag undrar hur han har det nu, om han lever och mår bra.
 
Sen har vi Goldika.
Min första bästa vän.
Även hon missförstådd för att vara aggressiv.
Men som efter många timmar tålamod och respekt blev min närmsta vän under många år.
Fram tills att hon äntligen fick ett hem utanför ridskolan där hon äntligen verkligen blev ordentligt uppskattad.
 
Det är så tråkigt hur vi människor kan sätta stämpeln att hästar är aggressiva endast på grund av att dem egentligen bara inte klarar av ridskolans tuffa liv. Utan behöver bara tid, lugn och ro och en människa som både kan ge dem den respekt de förtjänar men också all den kärlek och glädje som dessa hästarna är i behov av.
 
Jag önskar verkligen att en dag kunna driva en verksamhet där hästar och människor är i harmoni.
Där stressen lämnas utanför området och alla prestationskrav likaså.
 

RSS 2.0