På hemmaplan

Det finns verkligen ingen bättre känsla än att få komma till en plats som känns så hemma och som ligger mig så nära inpå hjärtat som fjällen.
Jag och min sambo packade ner fiskespö och några plastpåsar i bilen och åkte upp till Vättlefjäll efter jobbet. Hittade äntligen mina första kantareller!
Det finns ingen plats härnere i landet som är så underbar som Vättlefjäll. 
Kunna sitta i tystnad och bara suga in all energi och fridfullhet som är där uppe. 
Såg även för första gången en älg däruppe som fridfullt gick och betade med sin kalv några meter ifrån. Blev väldigt glad av att se dom då jag tidigare aldrig sett mer än fåglar uppe på fjället, vilket vart väldigt tråkigt.

Inget slår denna vackra utsikt!


En dag med Ruben

Ruben vill hälsa att han är lycklig över att få komma till en ny gräshage med massor av mat nu. Däremot är flugorna och blinningarna väldigt jobbiga!

Det var även kul att få komma ut i skogen en sväng. Dock är stora stenar fortfarande väldigt läskiga!

Att finna energi

Finns inget härligare än att efter en lång arbetsdag, åka upp till hästarna och ta en promenad i skogen. 
Bara njuta av tystnaden och stillheten.
Det är mitt sätt att finna ny energi för att orka med kommande dagar fulla av arbete.


Att våga för att utvecklas

Idag testade jag att rida i repgrimma på Ruben.
Har inte vågat mig på de tidigare då vår kommunikation vid ridning inte alltid vart den bästa. Men det gick verkligen jätte bra.
Han var väldigt lyhörd och lyssnade på alla mina signaler. Kanske är det såhär vi borde göra för att bygga upp den där kommunikationen som jag försökt med när jag haft träns och även med sadel.
Hoppas verkligen att detta är lite av en nystart för oss och att jag även vågar mig ut i skogen i enbart repgrimma.

Att släppas fri

Det finns så mycket saker som jag lärt mig under de åren då jag jobbade som Djurkommunikatör.
Inte bara att djur tänker så mycket mer än vad vi tror utan även hur mycket djur förstår och vilket enormt hjärta de bär på.
Något som jag även fick chansen att utforska var hur det kändes att lämna sin kropp.
Det har vart fruktansvärt lärorikt att få tala med både levande och bortgångna djur.
För allt som har med döden att göra, är något som vi människor upplever som fruktansvärt.
Och jag kan hålla med om att det i det i dem flesta fall är väldigt tragiskt och fruktansvärt jobbigt att behöva gå igenom den sorg, saknad och upprivenhet som man känner när man förlorar någon närstående oavsett om det är en människa eller ett djur.
Det man däremot borde fokusera på är att en bortgång betyder inte slutet.
Det är ett sätt att få återgå till sitt ursprung, släppas fri från smärta, oro och andra negativa känslor som vi har här på jorden. Genom att ha pratat med flera bortgångna djur så har jag även fått chansen att känna den lättnad, frihet och tyngdlöshet som man känner när man inte längre är bunden till sin kropp.
Det är en fantastisk känsla.
Och nånstans måste man inse att är det menat så kommer man att träffas igen.
På platsen dit vi alla en dag skall återgå när vår uppgift här på jorden är klar.
 

Ljuva sommarkvällar

Det är något visst med sommarkvällar.
Att kunna strosa fram i skogen medans solen är påväg ner och det fortfarande är ljummet ute.
Det är livskvalite på hög nivå.

En sån dag

Juli kom med strålande solsken, värme, årets första dopp och HELTIDSJOBB! 
Äntligen var det min tur, som jag väntat och kämpat. Inte nog med det så var jag och sambon tillsammans med mina föräldrar på vår första husvisning nu på eftermiddagen med.
Känns sjukt att det blivit så verkligt nu.
Men innan året är slut så skall vi flytta och förhoppningsvis blir det ett mysigt litet hus i skogen. Vi skall bara hitta vårt hus först.
Kännu som om jag gått på moln hela dagen.


RSS 2.0