Finaste Tuss

Har jag förresten berättat att vi har fått äran att dela vårt liv med denna vackra kisse?
När man ser honom nu så kan man verkligen inte tro att han för ca 8 månader sen var ett vandrande skelett med sträv päls som lossnade när man klappade honom och med en rädsla i blicken. Jag är så stolt över honom!

Kommentarer

Sänd mig en hälsning här:

Skriv ditt namn här:
Kom ihåg mig?

E-postadress här: (Bara vi ser)

Har du någon blogg/hemsida?

Hälsning:

Trackback
RSS 2.0