Alla borde få leva i en fri värld

Det är inte varje dag som man vandrar i skogen och möts av några nyfikna och pratglada får.
Mötte dessa mysiga får för nån vecka sedan av en slump när jag var ute och gick och har sedan dess spenderat flertal dagar i deras sällskap.
Det är stunder som när man sitter där i mossan omgiven av får som nosar en i ansiktet, tuggar på ens skosnören och står och njuter av att bli kliade, som jag inser hur lycklig jag egentligen borde vara av att kunna spendera mina vardagar såhär. Istället för att sitta vid den gamla hatade skolbänken eller på ett kontor mitt i storstaden.
Det är bara jag, fåren och friheten av att kunna fånga dagen. 
 

Ibland blir det inte som man tänkt

Vilken vecka det har vart!
Det har trots några ynka guldkornsstunder vart en väldigt jobbig vecka.
Har spenderat varje natt på jobbet i kylan och varje morgon kommit hem genomfrusen och trött.
Min kropp ropar just nu vila med stora bokstäver.
Dagarna har endast gått till att försöka hitta tillbaka till den person som jag är.
Då jag på något sett tappat mig själv bland ångestträsket.
Ibland kommer perioder då livet upplevs hårdare och jobbigare än annars och det är väl så det ska vara.
Men nu tänker jag ta några dagars semester genom att bosätta mig hos min älskade kille.
För att sedan komma tillbaka till vardagen och allt vad den kan ha att komma med.  
Ta hand om er!

I skymningen väcks våran inre skönhet

Höstkylan har kommit för att stanna.
Varje morgon glittrar gräset av frost och dimman ligger låg.
Om kvällarna lägger sig mörkret tidigare för varje dag som går.
I skymningen jag vandrar den stig i skogen som jag gått så många gånger förr.
Några meter i från mig står älgarna och äter, fåglarna flyger fram och tillbaka samtidigt som deras sång överröstar skogens annars så tysta mystik.
Att stå och se ut över en spegelblank sjö, så vacker, så orörd, det är något som kan få varje liten del av mig att finna en ro.
Det är slutet av September, jag andas den friska höstluften och försöker njuta av denna underliga värld.
 

Du fick mig precis att sväva upp till himlen

Känslan av att stå mitt i ett mörkt rum, i famnen på den man älskar, panna mot panna, ur tv spelas Jonny Langs känslosamma bluesröst.
Bara han och jag.
 
Jag är ingen person som brukar uppskatta romantik så som resturangbesök, blombuketter, smycken osv.
Men stunder som dessa älskar jag verkligen och för mig är det värt så mycket mer än en bukett blommor och ett kort med några ord på.
Tror fortfarande att gårkvällen var en dröm mer än en verklighet.
 

Ditt hjärtas önskan är min lag

Hästar är så vackra varelser.
Dom har en sån enorm skönhet som strålar.
Deras ärlighet och enorma snällhet imponerar mig.
 
Jag tror aldrig att jag kommer kunna finna ett djurslag vackrare än hästar.
Och det gör mig faktiskt ingenting för hästarna berör mig på ett sätt jag inte tror någon annan nånsin kommer kunna göra.

Jag springer för din vilja

Har spenderat denna lördagen på Åby travbana där det hölls stora travtävlingar idag.
Konstigt nog har jag de senaste 3 åren som jag gått på denna tävling alltid vart sjuk.
Men kunde ändå inte med att ligga hemma och gå miste om att få se vackra hästar och den enorma hästkraft som dom har i sig.
Ibland kommer stunder då jag kan bli så himla sugen på att själv sitta i sulkyn. Det verkar vara en härlig känsla att sitta där i en sån hög hastighet, bara jag och hästen.
Men tyvärr finns det ju många hårda och rätt hemska baksidor med trav, anser jag.
Tycker det borde vara dags att införa snällare utrustning och mer fokus på samspel än på pengar och stress.
Men det är ändå en häftig känsla att se dessa hästar och deras enorma power.
 

Att leva i ett drömmande stadie

Det finns platser på jorden där man så självklart hör hemma.
Platser dit ens tanke far när man känner sig nere, där man känner sig tillfreds med livet och helt osårbar.
Jag har alltid drömt om att en dag vandra i fjällen.
Nu står jag precis i den dröm jag en gång drömt.

Regnets droppar förvandlas till mina tårar

När regnet faller ute och himlen består av olika grå nyanser jag ut i skogen vandrar.
Att gå i en skog och känna regndropparna som slår mot ansiktet, stå vid vattenbrynet och andas luften av rent syre och bara vara sig själv.
Finns det någon plats där mitt hjärta hör hemma så är det i skogens värmande famn.

Mitt hjärta viskar ditt namn

En något omtumlande söndagsmorgon fick mig att inse att det faktiskt finns en person som lyckats sno åt sig en del av mitt hjärta. Det är just i de stunder då man tror att man kommer förlora någon som man också kan känna hur mycket den personen verkligen betyder för en.
Även om det inte alltid är kärlek vid första ögonkastet så betyder det inte att man inte kan finna den med tiden.
Jag har svårt att se mig själv uppleva det där med kärlek vid första ögonkastet då en vacker, känslosam och speciell insida fångar mitt hjärta mer än vad ett vackert yttre kan göra.
 
Jag var den första personen som fick träffa Arnold när han kom till ridklubben och vill inte påstå att det var något magiskt kärleksögonblick som man kanske hade velat säga för att få denna historia till att låta så vacker.
Men det fanns något i denna speciella pojk som fångade min uppmärksamhet lite extra och det är jag oerhört tacksam för.
Det jag vill komma till är att ibland måste man lyssna till sitt hjärta men också följa vägen man är menad att gå på, för det är just då man även får chansen att träffa dessa varelser som kan fånga ens hjärta som ingen annan. 
 

Platsen som alltid kommer vara mitt hem

Få platser kan ge så mycket inspiration, energi och glädje som en skog.
Fylld av platser man aldrig sett, gläntor som tagna ur en sagobok och ett djurliv som blomstrar.
Man vill bara smälta in och bli ett med allt som omger ens kropp och sinnen.
Liksom sväva runt i harmoni med alla härliga energier.
 

Jag lever ett liv av frihet

Vilken härlig vecka det har vart!
Eller ja, den slutade väl kanske lite små trist med att min lilla bil fick åka in på ett dyrt verkstadsbesök så jag står nu utan bil i några dagar. Men spenderat 2 timmar uppe på fjället varje dag, suttit vid vattenbrynet av stillsamma sjöar som ligger där uppe och njutit av tystnaden, samt på köpet fått lära känna några jätte mysiga får som kom fram och börja mysa samt nafsa på mig när jag kom gåendes i skogen.
Veckor som dessa gör att jag faktiskt blir lite tacksam över att inte få jobba nånting även om det ekonomiskt sett är förjädrigt.
 

Jag finns med dig vart du än skulle befinna dig

Vinden fångar hårets slingor som formas efter dess kraft. En bit bort står två rådjur och betar fridfullt.
Allt är tyst, så tyst. Trots att hela omgivningen är full av dagsfärska spår av älgar så lyser deras frånvaro framför mina ögon.
All trafik, allt buller och alla människor är så långt borta.
Att sitta på en bergstopp mitt ute i vildmarken uppe i fjällen får mig att känna mig så fri och lycklig!
 

Att fånga sista dagarna av sommar

Man kan känna om kvällarna hur höhsten har kommit medans dagarna bjuder på sommarens sista värme.
Förtillfället finner ni mig ute i trädgården som nu består utav en hel del blommor ännu men också en massa träd fulla med frukt.
Det är verkligen så mycket mysigare att kunna gå utanför dörren och plocka sin frukt direkt ifrån träden och veta att dom varken är besprutade eller importerade än att stå i mataffären och välja bland diverse importerade, nersprutade frukter.
Tänk vilken lyx man ändå har av att kunna stå och äta hur mycket plommon man vill utan att behöva bry sig om att det kommer kosta skjortan av en.
Så livet handlar just nu endast om att ta tillvara på de sista dagarna av denna sommarn..
 

Trodde aldrig jag skulle tappa mig själv

Känner att mitt liv eller rättare sagt mina tankar cirkulerar mycket kring träning och mat samt min vikt nästintill konstant vilket har resulterat i att jag har sänk min självkänsla något enormt nu när jag står i ett läge där jag inte får träna.
Man blir nästan lite manisk tillslut när det kommer till en punkt då man bara tänker på mat och träning.
Och inte blir det väl bättre av att se andra kunna träna och nå sina mål.
Sen när blev jag sån här?
De senaste dagarnas promenader har vart i skogen som annars alltid vart ett självklart ställe att vara för att släppa allt, men nu handlade allt om vilken väg jag skulle ta för att gå en viss sträcka eller för att hålla igång under en viss tid istället för att njuta av att vara just i skogen. Förstår ni nu vad jag menar med manisk?
 
Så gav mig själv en örfil och satte mig och meditera på en sten mitt i skogen. För att nånstans ta mig själv tillbaka till medvetandet igen. Det var så sjukt underbart!
Sitta på en sten täckt av mjuk mossa och bara höra hur vinden viner i trädtopparna ovanför.
Gick sedan hem i ett renare sinne och som en ny människa.
 
Tänk att man kan spåra iväg så illa att man drar ner sig själv till en plats man inte existerar på...
 
 

Regnet faller vid min sida

Vad är mer rogivande på hösten än att ligga nerbäddad i en varm säng och känna kylan från vinden som kommer in genom fönsterspringan samtidigt som regnet öser ner utanför.
Samt att man vet om att man inte måste kliva upp tidigt kommande morgon för att åka till skola eller jobb som nästintill alla andra ska. Det gör nästan att man uppskattar de ännu mer.
Är så glad över att min favorit årstid äntligen är här!

RSS 2.0