When old memories comes to life again

Vart ute på ponny promenad med Johanna nu ikväll igen.
Dock denna gång med min älskade Bosse istället för Raya. Jag som tyckte vi hade tappat det vi hade tillsammans från tiden när han var min. Men märkte hur han var sig lik i att lägga mulen mot min rygg när han går bakom mig, små nafsa med glimten i ögat.
Hur jag fortfarande kunde läsa av honom utan till, när han var påväg att vända i humöret och kunde reda innan det skett få han på andra tankar.
Efteråt blev det en del mys och ryktning i stallet innan jag sen satte mig en liten stund i hans box. 
Gamla minnen kom till liv. 
Och hela kvällen lämnade som en liten värme i hjärtat. 

 


Beauty is your second name

När jag var uppe i stallet i morse och stod med kameran i handen och bara kollade på stona.
Så var det lite komiskt hur dom en och en kom fram och liksom ställde sig nästan och poserade.
Självklart tog jag några kort på var och en av dom och sen gick dom undan igen.
Lite komiskt.
Stod och beundrade ett av stona lite extra där hon stod fint med huvudet högt och blicken fäst långt borta i horionten. Vad hon kollade på klurade jag länge på då det inte fanns något "speciellt" att kolla på, men hon stod där blixt stilla länge och hade blicken djupt inne i horisonten. Som om hon såg rakt in genom en dörr till en annan värld.
Strax därpå kommer helt plötsligt solens strålar lite kämpigt fram mellan molnen och lägger som ett skimmer över hennes rygg och runt hennes kropp. Det var nästan magiskt!
Jag kunde inte fånga det på bild, för det blev aldrig som det jag såg.
Hon är en så vacker häst, inte för att hon har en speciell färg eller flaschigt steg. 
Även om ålder har kommit i kapp henne och hon har tappat i stort sett det mesta av sina muskler både på ryggen och rumpan. Så kan jag inte sluta inse hur vacker hon är.
Hennes utstrålning när hon står där i hagen, hennes ögon, personlighet. 
Hennes insida är vacker.

 


Sometimes when we meet

Gick upp under morgonens tidiga timmar till stallet på en morgon promenad.
Dimman låg tjock, luften var sval och uppfriskande. Samtidigt som det var tomt på människor ute.
Så härligt!
Gick och satte mig inne i Tindras hage en stund. Gick sen och fotade lektionshästarna och myste med några av dom i hagen, innan jag sen knallade hemåt igen. Att vara med hästarna på morgonen är nog bland det bästa man kan göra en tidig morgon. Bortsett från att sova.

 

Wonderful lesson

Red lektion igår kväll på Elmina.
Samma sto som jag kämpat med så många lektioner tidigare utan att ha lyckats med mer än att det var tjaffsigt mellan oss och jag har inte kunnat sitta ner varken i traven eller galoppen.
Jag bestämde mig innan lektionen att denna lektion ska det bara gå! Vi ska samarbeta och få en bra känsla. 
Dock kändes det lika oschysst denna veckan att sadla henne när hon även denna gång högg i sadeln när jag kom in med den, och såg verkligen trött ut. 

Men jag är så grymt stolt över henne, för hon kämpade på väldigt bra! Trots att hon var trött gjorde hon allt hon skulle och allt klickade verkligen under lektionen. Det var så grymt kul! 
Klart kom det stunder med lite tjaffs men i stora delar av lektionen jobbade hon på jätte fint i en bra form, jag red med lätta händer och kunde sitta ner riktigt bra i traven.
Galoppen var rätt kämpig för hon var ju trött, och jag kunde inte få ihop henne i den och inte heller sitta i den. Men det gjorde mig inget fför traven satt så jädra bra och galoppen kan vi ta tag i nästa gång mer om det är så. Och just att jag kände känslan av hur vi samarbetade. Förvånade mig själv också över hur lugn jag var hela tiden och att jag kunde rida med så lätta händer. För det är precis det jag kämpar mot hela tiden men som jag alltid åkt tillbaka in i gamla ovanor med.
Så kan inte säga annat än att jag är väldigt stolt över hur duktig Elmina var igår och även glad över att jag tog ett steg framåt i min ridning!

 


Peace and quiet

Inre lugnet är vår medicin mot dåliga dagar... 
Jag är en människa som inte klarar mig utan lugn! Både i min omgivning dagligen och i min kropp.
Även om vissa dagar är extra stressiga och man vet inte riktigt vart man ska ta vägen, så måste man någon gång finna tillbaka till lugnet inombords. Både för sin egen skull och för dom runt omkring en.
Det finns dom människor som säger att dom inte har tid med att ta det lugn, vilket i min syn bara är rent skit snack!
Jag kan lätt hålla ett öppet sinne för vad andra har att säga, men i det fallet är det inget annat än skit snack.
Ingen mår bra av att aldrig känna ett lugn. Sen har vi alla olika saker och sätt för att känna lugnet.
Meditation, naturen, djuren och himlen är något som får mig att finna mitt lugn.
Det är där jag mår bra och är i total balans med mig själv.
Något som verkar starkast på mig är nog himlen. Genom att bara kolla upp mot den, molnen som sakta flyter förbi, djupet som aldrig har någon botten och det tidlösa lugnet som råder där. Omedveten tar jag alltid ett andetag djupare när jag kollar upp mot himlen och känner hur lugnet bara smittar av sig.

Fått en hel del frågor om hur man lär sig att prata med djur. Egentligen finns det enligt mig inget exakt svar på hur man gör för att "lära sig" det. Främst för att alla har förmågan inom sig.
Och det är olika beroende på hur man är som människa skulle jag nog säga.
Men en stor del av det är just att ha lugnet. Meditera mycket för att finna det "djupa" lugnet inom sig.
Kunna nollställa sig själv från allt och liksom börja om i huvudet.


Never look in my eyes and tell me you´re gone



I stor saknad av min fina och underbara kille har jag automatiskt tryckt på play knappen ett antal gånger på denna videon ikväll. Den är så grymt fin och texten är lika så.
Kan inget annat än säga att den är en av året mest välgjorda låtar!


Life is´nt always the way you expect it to be

Flyter med vardagens rytm, humöret är av någon anledning som en berg och dal bana.
Försöker trots stressen runt omkring, hålla mig till lugnet och att ligga vid den balans som jag vill vara i.
Men av någon anledning är det något som påverkar mig negativt.

Jag ska inte vara sådär långtråkigt negativ och fundersam mer nu.
Vädret är underbart ute om dagarna och jag njuter av fulla drag av höstens härliga dagar.
Vilket även ni borde göra!

Look in my eyes and tell me what you see

Det första jag ser är ögonen, dess vackra skimmer, djupa mysterium och fulla av så många upplevelser som spelats i dess spegling. Genom ögonen kan man känna dess personlighet och höra dess tankar.
Vet inte om ni tänk på det tidigare.
Men jag beundrar ögon, främst djurens ögon.
I alla mina bilder på djur spelar dess ögon en stor roll i hus bilden skall förmedla en känsla.
Just för att ögonen kan inte ljuga, där kommer alltid den sanna verkligheten att ligga.


Sundays memories

Red ut en mysig skogstur på Tindra i sällskap av Johanna och Frasse idag igen.
Grymt härligt att bara sitta där på hennes rygg och njuta av situationen!
Blev en liten balansträning i samband med att hon blev rädd och slängde sig framåt i några meters sken.
Men jag klandrar henne inte, för jag själv varken hörde eller la märkte till att det kom en joggare bakom oss.

Det som imponerar mig varje gång något händer är att trots hon bara är fem år är lugn som en filbunke i så många situationer som man tycker att hon kanske egentligen inte borde vara så lugn. Men det är så härligt.


Someone to hold on to

Var uppe i stallet en stund under eftermiddan.
Kollade lite på kursen i horsemanship som dom hade, och gick sen ut på en mysig promenad med Johanna, Frasse och Raya (ridskolans ponnyer). Super mysigt!
Tänk vad mysigt att kunna gå på sånna mysiga skogspromenader varje dag med en liten mysig B-ponny. 



 

Autumn sunset

Gick ut i kylan och blåsten en stund för att få lite frisk luft.
Möttes av solen som var på väg ner och fint färgade trädgården i starkare färger.
Det var så vackert!


Heaven got a new star

Idag skänker vi några tankar till en fin häst.
Som nu i eftermiddag släpptes fri.
Fri från människor, smärta och sin kropp.
Som efter nästan 2 år i ridskolans tuffa vardag fått chansen att bli evigt fri.
Fri att gå dit han vill, besöka de han vill och se allt det vackra som nu finns omkring honom.

Föddes som en ängel - dog som vår stjärna ♥


Peaceful reading

Pratade somsagt med två katter igår.
Det jag visst sen tidigare var att en av dom var ohanterbar, men vilken det var hade jag ingen aning om.
Men dock kände jag direkt av när jag kollade på en av bilderna och skulle söka kontakten vilken katt det var som var just "förvildad".

Var rätt intressant att se hur olika katterna var även i detta hem. 
"Färgen grön och blå gillar jag väl. Harmoniska och lugnande att se. Auror fyllas med dessa färger från ovan. Jag vet att livet ibland kan fyllas med stress och ovanligt mycket som händer, men tänk tillbaka på dessa stunder av lugn som du minns."

Och färgerna grön och blå är just dom färger som ens aura får när man känner sig lugn och sansad, eller allmänt "stabil" i sin själ. 

"Jag ser livet utanför lådan vi lever i. Jag vill se utifrån och döljs av min blyghet som hindrar min kropp att framföra mina önskningar."

"Jag vill leva med ro i lugnet, simma med flocken. Alltså stå i ständig frid med min kropp och huvud."

"Ge mig tid, omsorg, vänskap och kärleken och jag kan råka bli en nära vän föralltid!"


The hardest ones to contact

Tog mig i kragen och satte mig och meditera förrut.
Går med en ständig inre stress för skolan och allt som jag måste och borde göra, vilket gjorde att det tog mig väldigt mycket längre tid att nollställa mig. Men skönt nog kunde jag få bort stressen och pratade med två katter.
Något jag märkt just med att prata med olika sorters djur är skillnaden i att få kontakt med dom.
Hästar brukar vara väldigt lätta att få kontakt med, medans hundar kan vara lite olika men ändå inte jätte svårt. Men katter är nog det djur som är svårast att få kontakt med, som jag stött på i alla fall.
Kanske har det att göra med att dom ofta är såpass egensinniga och självständiga från människor?

Måste gå till stallet nu så hinner tyvärr inte dela med mig lite om vad dom sagt.
Så det får komma upp imon i stället.


Being just yourself

Var iväg under eftermiddagen till Göteborg en stund för att vänta på min bror.
Ussh har sagt det förr och säger det igen, jag avskyr verkligen att vara i stan bland så grymt mycket människor.
Att sen komma ut på landsbygden fick mig så mycket gladare och lugnare.
Satt och gosa med lilla Mika en stund och tänk vad mycket en liten stund bland djur kan göra för ens välmående.
Från att ha kommit hem från skolan, nere, trött så vände allt bara till de bättre.
Tänk hur mycket djuren kan ge genom att bara vara sig själva.


Some random talking

Ussh idag har varken varit någon vidare bra dag för mitt mentala och min kropp i allmänhet.
I skolan insåg jag snabbt hur långt efter jag kommit i exakt alla kurser efter bara en vecka borta.
Alla prata runt om mig om olika arbeten och grejer som pågick i varje kurs och allt bara snurra runt.
Kände inte att jag kunde få nån struktur i huvudet på vad som skulle göras i vilken kurs, av att lyssna på hur alla andra pratade.
Slutade med att jag spenderade studietiden ensam med musik i öronen för att försöka samla mig lite och skriva av anteckningar från en kurs. För det var väl det jag hann i stortsett, men fick ändå samlat mig lite också.
Sen jag kom hem har jag bara tagit en paus och ätit i en fyrtio minuter i övrigt har jag suttit fast vid datan och pluggat, pluggat och åter pluggat.
Men jag kan nu i alla fall bocka av lite från den oändligt långa att göra listan.
Hade velat fått gjort några sessioner med, men med tanke på all inre stress jag kände så hade det antagligen inte blivit bra ändå. Men meditationen hade jag nog behövt.
Men tänker nu lägga mig på soffan och vila min lilla rygg och nacke som värker.

Förresten börjar Det okända idag igen, så blir helt klart att kolla på det. Och försöka att inte öppna mig och släppa in fler andar hit i huset som jag råkat göra tidigare.
För övrigt kan jag säga att självkänslan just nu är väldigt låg, så alla fina kommentarer går verkligen rakt in i hjärtat och gör mig rörd!

Beautiful eyes

Spenderat dagen i stallet.
Var riktigt härligt att få komma upp bland hästarna igen efter att ha legat hemma i en vecka.
Sitta inne hos Arnold, bara gå runt och gosa med olika hästar.
Så härligt!

Blir alltid lika tagen över hur grymt vackra och ögon Simone har! (Fuxen längst ner)
Tror aldrig jag stött på en häst med så stora, vackra och utrycksfulla ögon som hon har.


Spending time watching horses

Var en kort stund ute vid Åby travbana, där det var stora travtävlingar i full gång.
Sjukt mycket folk!
Och jag tycker det är så himla fel att servera alkohol på travbanorna! Främst då större delen av publiken dricker öl. Man vet ju sen tidigare att alkohol och pengar inte är en bra kombination hos människor.
Hela grejen med travet blir helt annorlunda.

Sen kanske jag förväntas skriva någon roman om hur hemskt travet är och hur dåligt hästarna blir behandlade. Men ska jag vara helt ärlig tycker jag då dressyren och hoppningen är minst lika hemsk, om man ska se det från den vinkeln!
Går man innan för publikens gapande, alkohol drickande osv. Kliver som in på banan och bara studerar ur hästarnas värld i travet. Så tycker jag det ser så grymt härligt och ro givande ut att se hur hästskötarna sitter och värmer upp hästarna mellan loppen, det är kusken och hästen ensamma på banan.
Ibland pressar man på hästen lite, men det gör man likaväl i dressyren och hoppningen.
Skillnaden är väl då att man inte i travet sätter några sporrar i sidorna på hästen.

Sen tycker jag det är inte lika kul att se hur uppjagade hästarna kan vara efter loppet, och hur löddriga deras kroppar är. Eller att dom börjar träna dom rätt hårt i en såpass tidig ålder som man gör i dag.
Men om det ändå var några som hade ett "bättre" tänk på travbanan så var det frans männen.
Så fort loppet var klart och deras häst vunnit, spände dom loss sulkyn vid vinnarcirkeln just för att hästen skulle kunna förstå att det är klart nu och då kunde lugna ner sig mycket snabbare. 
Det är sånt som de svenska travfolket borde ta efter tycker jag. 

Så jag tycker inte själva travet är så hemskt som så många säger, i alla fall inte på "tränings plan". 
Hade verkligen inte tackat nej till att kunna spendera en eftermiddag i sulkyn ensam på en öppen bana med en häst. Bara jag och hästen.

  

Words of wisdom that raise your self esteem

"Se på mig, ibland glad och mår fint ibland motsatsen. Livet är så nu. Upp och ner hela tiden rullar det på så.
Lå oss finnas där för din utveckling och dina tankar kring hästköp och drömmar. Låt tiden komma till mig och inte jag till tiden. När tiden är inne och redo kommer du märka av det helt enkelt.

Sen om jag omsluter lugnet kring oss lova att träna mycket på att hålla din ro kvar i min kropp oavsett vad du kan tänkas göra. Sluta värdesätta allt så mycket, ta vara på vardagen, helgen och små saker som så småningom låter dig minnas enbart de större saker i livet. Jag ger dig kunskap och lärdom, visa oss att du utvecklas då med."

Hur ska jag visa att jag utvecklas?
"Visdomen! Den jag också har. Den finns i din själ genom livet och kommer alltid leva där. Men använd den mer genom din vardag. Tankeställandet är ett tecken på utveckling i samspel med agerande och visa dig mer stolt för vad just du kan åstadkomma."  


Getting the help I needed

När jag satt inne i min meditation blev jag kontaktad av min mentor som ville att jag skulle prata med henne också sen. Vilket jag gjorde efter att ha pratat med min kompis häst.

Innan jag lägger ut något om det hon sa, så vill jag mest kolla om det ens finns ett intresse av att läsa det hon pratar med mig om?
Jag är så grymt tacksam över att fått som en mentor i häst världen! Hon hjälper mig så grymt mycket, påminner mig när jag kommer av mig och ger mig så mycket lugn.
Jag kan fråga henne saker, visa mig svag och bara vara den simpla människa som jag är.


Lights from the moon

Satt och pratade med en häst åt en kompis förrut.
Drömmare, är nog det ord som beskriver henne bäst. Njuter av livet, drömmer mycket men är ändå väldigt realistisk i sitt sätt att se på saker.
Det finaste med hela sessionen är nog att det första hon sa var om sin ägare, och det var så fint.
För om det vart två som passar ihop så är det dom, och att få höra hur hästen själv vill inget annat än vara med henne. Det gör en rörd och får en att inse att det finns dom människor som är som gjorda för att ha just en speciell häst.

"Lever dagligen genom önskan att få enbart vara vid hennes sida."

Fanns mycket fina saker hon sa som jag mycket väl kunnat dela med mig av. Men väljer denna gång faktiskt från att avstå att göra det. Nånting säger mig att jag inte behöver de. 

 

Morning dew

När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret, möttes jag av solens varma strålar som reflekterade daggen som var i gräset.
Vilket ledde till att jag tog upp kameran och gick ut. Det första som slog mig var den friska luften som var sval, samtidigt som solen spred en värme över marken. Gräsmattan glittrade av reflektionerna.


Going my way cause it´s right for me

En känsla av stolthet har lagt sig inom mig.
Inte för att jag är bättre än alla andra, mer värdefull eller speciell.
Men jag känner mig ändå stolt.
Hur jag länge gått och drömt om att kunna prata med djur. Och efter några års drömmande och ett års träning står jag nu här idag. Kan använda min kunskap och "förmåga" till att hjälpa andra som behöver den.
Samtidigt känns det fel att kalla det förmåga, för det är trotsallt något vi alla föds med.
Så egentligen borde det väl inte vara så "speciellt"?

Men med tiden som går får jag så ofta både höra och se hur folk nedervärderar djurkommunikationen.
"Det där är bara trams" "Man kan inte prata med djur, så är det bara" "Djur kan inte prata" 

Men jag kan fortfarande verkligen inte koppla ihop hur man kan tro på vetenskap för några människor som kallar sig vetenskapsmän säger hur det är, utan att man själv sett att de dom säger stämmer. Men ändå kunna nedervärdera djurkommunikationen?
Människor är så trångsynta, ingen förlorar något på att hålla ett öppet sinne.
Tänk hur mycket mer man skulle lära sig och lägga märke till genom vardagen om man bara höll ett öppet sinne.

Ibland önskar jag verkligen jag kunde ge andra chansen att få se genom mina ögon, bara för att få en chans att uppleva hur det är att leva med ett öppet sinne.


Trying to recall

Tänkte sätta mig och få gjort några sessioner, det var ju ett tag sen.
Efter att ha legat inne och på soffan i nästan fyra dagar så kändes huvudet tillräckligt utvilat.
Men hann knappt sätta mig vid datan innan jag kände hur det tydligen inte var dags än.
Så fick helt enkelt bara gå och lägga mig på soffan igen..

Så till er alla som väntar på att jag ska prata med era djur - ha tålamod


Sunshine in your eyes

Efter en dag fylld med regn, blåst och gråa moln.
Så måste jag säga att solnedgången ändå blev till ett fint avslut på denna dag.


Christmas feelings

Sitter såhär på förmiddagen och lyssnar på julmusik.
Började att kolla på en julfilm som jag totalt älskar igår eftermiddag och nu fortsätter det.
Om det är något jag älskar så är det verkligen julen!
Tid för att vara med familjen och släkt, mys känslan som blir av mörkret som snabbt lägger sig ute och det mysiga ljus som advents ljusstakarna ger.
Alla förberedelser inför den "stora dan" och ja allt verkligen är så grymt mysigt.

I vårt hus är väl något av en tradition för min del att vakna upp, öppna dörren från mitt rum och mötas av doften av lussekatter och annat hembakt. Mötas i köket av min mamma som står och bakar för fullt och värmen som är där inne. Åh nu började jag längta ännu mer faktiskt!


Dock saknar jag att jag inte fotat mer när vi ändå haft sånna grymt fina snövintrar!
Så det är verkligen något jag ska lägga ner tid på i år om vi får en lika snöig vinter.
Men enligt det gamla bonde ordspråket så lär det bli ännu en tuff vinter då det finns mycket gott om rönn i år.

Look away towards my sky

Ensamhet är något vissa söker, andra lever med.
Det enda gemensamma är att dom vill ha en förändring.



Ligger för övrigt hemma sjuk. Så tiden vid datorn och till att göra saker jag både vill och borde är ju något begränsad. Men med tanke på att det börjat blåsa upp en hel del ute så känns det rätt lugnt att bara kunna ligga inne och göra precis ingenting.

To enjoy the day for it´s beautiful pieces

Spenderade några mysiga timmar med fina Tindra idag.
Skrittade ut på en super mysigt skogstur med pappa som promenerade med.
Efteråt blev det rycktning och lite bus i stallet och lite avslappnande massage.
Men det är ju lite svårt att få henne att slappna av och bara koppla av när hon står i stallgången, då hon är en sån häst som vill se allt som händer och "hänga" med i allt som sker runt om.
Men hon var ändå duktig och sänkte huvudet och började tugga några gånger.

Avslutade denna mysiga stalldag med att sitta ute på kullen i solskenet och se på henne medans hon glatt stod och betade. Ibland när man inte vart i stallet och bland hästarna på ett tag så glömmer man hur mycket glädje dom ger en.


The big waiting for what to come

Dagarna fylls av rutiner, gamla likväl nya och klockan tickar på.
Spenderat större delen av dagen i en kvav idrottshall till lukten av svett och kaffe.
Det säger kanske det mesta?
Men i huvudet och tankarna är jag lång borta i drömmarnas värld om den där mysiga, lugna och stillsamma plats som en dag ska bli mitt hem. Min energikälla, där jag dagligen kan uppfylla vardagliga möjligheter och med hjälp av naturen och djuren må bättre än jag någon gång tidigare gjort.
Bara drömmen får mig genast lugnare.

Som varje år när skolan drar igång igen, så gör förskylningarna likaså och sprider sig värre än damm.
Jag trodde jag hade och skulle klara mig i år, men nu känns det som om jag ändå kommer åka dit med hals ont och feber. Det blir väl bara att vänta och se.


Finding peace in the nature

I samband med att solen kom fram efter regnskurarna under förmiddagen så tog jag tillfället i akt till att rasta cykeln lite. Cyklade i lugn och ro upp till Rördalen och därifrån promenerade jag upp till Trollsjön.
Så himla härligt!
Även om man nånstans långt borta i bakgrunden kunde höra lite buller från 45an så var det ändå så tyst och stillsamt där. Hade helt klart kunnat sitta där på berget och titta ut över vattnet hela kvällen!

Kände hur jag fann balans i mina sinnen och i min själ vilket bidrog till ett sånt lugn som spred sig ut i blodet och igenom hela kroppen.


The feeling is what it´s all about

Red lektion i går kväll likväl som alla andra Onsdag kvällar.
Fick äran att rida Porora även denna vecka, vilket skulle bli väldigt kul!
Och min lektion började redan i stallet där hon började prata om diverse saker.
Stod och myste en stund och hon slöt direkt ögonen och sänkte huvudet och njöt, så himla mysigt!

"Mjuka handtag, mjuka handtag"
Fick jag höra flera gånger och kände hur mina handflator slappnade av och följde hennes päls och konturer.
Lektionen började och till min glädje tränade vi mycket sits denna lektion med.
Att hålla ytterhanden i bakvalvet och fatta galopp genom att flytta fram innerhöften främst och galoppera några språng och sen bryta av till skritt igen och allt med enhandsfattning om tyglarna.
Vilket jag tycker är så grymt härligt att rida med!
Det blir inte det där att man "sitter fast" med händerna i hästens mun, inte krav att hästen ska gå på tygeln och inget rattande. Bara slappna av och känna rytmen i hästens muskler som jobbar under en.

Porora är en känslig häst när det gäller munnen men även en del för vikterna om man fått henne att lyssna på dom, för likaväl som andra lektionshästar så "stänger" dom ju nästan av den känsligheten när dom flera dagar i veckan får bära på ryttare i obalans osv.
Så fick i alla fall några grymt fina galoppfattningar från skritt, där jag enbart tänkte galopp och flytta innerhöft nån knapp centimeter och hon fattade direkt. Och bröt sen av till skritt när jag i stort sett höjde handen lite bara.
Såklart inte varje gång men några gånger och det är dom jag verkligen behåller i minnet.


(En gammal bild från min något korta tävlings period på lektionsponnyerna)

September rain

Är det verkligen bara jag som njuter av hösten som dragits över oss på en sån kort tid?
Jag har sagt det förr och säger det igen, jag älskar hösten!
Klart är det kanske inte så kul när regnet öser ner när man ska ner till bussen för att åka till skolan.
Men att se alla härliga färger som träden skapar, all friska luften och mysigheten som blir av att kunna lägga sig och läsa en bra bok till ljudet av regnet som smattrar mot rutorna. Det är riktigt mysig höst det!

Sometimes you just forget the time

Huset fylls utav lukten av nybakt bröd.
I köket står lilla jag och knådar deg som en riktig gammaldags hemmafru.
En inte så vanlig men mysig söndag förmiddag i vårt hus.


As the dark comes so does it´s friends

Satt ensam hemma hela kvällen igår.
Då resten av familjen var hos vänner och grannar. Så jag satt hemma i mörkret med andarna i vårt hus.
Som har en tendens till att göra sig hörda främst när jag är ensam hemma och om kvällarna.

Kunde från övervåningen hörde människor prata på nedervåningen, mest mumlanden och enstaka ord som jag dock inte uppfattade. Skymtade skuggorna och försökte bli kontaktad flera gånger av främst denna man jag pratat med en tidigare gång. Som antagligen är "post Olle" som bott i vårt hus under 1800 eller början av 1900 talet.
När vårt hus var en gård på landsbygden, omgivet av ängar och nån enstaka gård, istället för att i dag ligga mitt i ett samhälle omgivet av villor.
Kunde flera gånger känna, se och höra hur han pratade med mig. Fick även en bild på honom när han sitter vid ett matbord i vårt hus som då såg annorlunda ut.
Så för er som är nyfikna på om jag fortfarande upplever saker från ande världen så är mitt svar ja.
Varje dag, men sen att jag inte skriver ner allt är en annan sak.
Ämnet är något jag fortfarande måste jobba med så grymt mycket psykiskt så det gör väl sitt med.


My little sweet heart ♥

Satt inne i min egna lilla värld och kollade på lite gamla bilder från tiden med Gotthfrid.
Fina killen ♥
Även om jag verkligen njöt av den tiden han var här så önskar jag nästan att jag hade njutit ännu mer.
Och när jag tänker efter så känns det rätt otroligt att han nästan blev min.
Eller min är fel ord, mer min vän, mitt hjärta för resten av livet.


So much to do - so little time

Suttit och pratat med en häst och en katt nu ikväll.
Dock har jag en känsla av stress och oro i mig som försvårade det hela, har en del jag måste hinna få gjort innan det är dags att dra sig till sängen.
Ska jobba hela helgen som det ser ut nu och har en del förberedelser jag måste fixa innan dess att jag kan vakna imon och dra mig till stallet.
Sen har min nackskada som jag fick efter att jag flög in i väggen och blev sparkad i huvudet av Gottfrid, börjat kännas av igen vilket betyder att jag går med en ständig huvudvärk.
Så det är lite motigt just nu.
Men inget som inte kommer gå över.


Something worth to remember

Red lektion igår kväll, som alla andra Onsdag kvällar.
Denna lektion blev dock inte alls som dom brukar vara.
Fick chansen att rida på den häst som även är min mentor i djurkommunikationen.
Började med en lugn stund i stallet med ryktning, men redan där började hon "hjälpa" mig.
För om det är något jag verkligen måste jobba med så är det att inte stressa, försöka hålla mig till lugnet hela tiden oavsett situationer. Hon fick påminna mig några gånger.

Sen under lektionen så fick jag ju även träna på telepatisk ridning. Vilka gjorde att jag släppte tankarna om vart alla andra red, dämpa hörseln från vad ridlärarn sa, frustrationen som jag annars brukar känna kunde jag släppa, helt enkelt "skita" lite i allt annat och bara fokucera på oss.
Det var så härligt! För efter att ha fått rida runt och vara frustrerad över vissa människors beteende varje ridlektion och åka hem besviken för att inte ha kommit nån vart med dagens lektion, i några veckor så var det så skönt att för en gångs skull kunna åka hem med ett inre lugn som hon fick mig att behålla efter den underbart givande lektionen!
Redan när vi skrittade fram började hon påminna mig om att slappna av mer, komma ner i varv, rättade min sits när jag frågade henne, så jag satt mer mitt över hennes rygg.
Själva lektionen började sen med att göra några streching övningar för att mjuka upp sig både i nacke, axlar, bröst och sträcka ut ryggen. Vilket i sig var nyttigt för mig även om min kropp vid varje övning knakade något extremt.
Första halvan av lektionen handlade helt enkelt bara om mig, att jag skulle fokucera på min sits och att slappna av. Vi travade och galopperade på volter med enhandsfattning sen vilket också hjälpte till att släppa kontrollen av hästens mun.

Sista halvan av lektionen blev det mer fokus på hästen med skänkelviknings övningar, och jag vill inte påstå att jag fick henne att gå fint i form eller att det såg jätte bra ut. Men den rätta känslan fanns där blandat med lugnet och det är det jag verkligen älskade med denna lektionen!



Helpfull, Watching and Respecting

Jag känner mig så tacksam över hur mycket hjälp jag fått och får av hästarna gällande allt detta med djurkommunikationen!
Reda från hela början fick jag hjälp att utvecklas och sen har det bara utökats med att jag fått hjälp från flera hästar. Min förra "foder" häst Gottfrid hjälpte och stöttade mig mycket i början, men var tyvärr tvungen att flytta och kunde tråkigt nog inte vara med mig mer i min utveckling så som vi båda önskade.
Men efter att ha övat, övat och övat har jag kommit en bra bit på min väg.

Något som jag är väldigt tacksam över i dag är att en häst jag pratat med automatiskt har tagit en roll som min "mentor". Må det låta konstigt men jag finner ingen mening till att sitta och hitta på saker att skriva om.
Vi har tidigare haft som öppet mellan oss, men efter att jag pratat med henne en gång så kan jag känna hur hon följer mig.
Genom mig vardag och mina tankar.
Att veta att hon finns där för mig, redo att hjälpa mig och stötta mig, det känns tryggt.


RSS 2.0