Friendship

Varje vänskap börjar med respekt som bygger upp en inre kärlek och fyller dig med lärdom.


Time for myself to reload

Det är dags för min del att ta en paus ifrån all vardags stress och press för att få vila.
Samla energi och kärlek från min fina kille, djuren och naturen.
Med ett efterlängtat höstlov och vetskapen om att jag är mer än halvvägs igenom denna termin, åker jag nu buss ut till landsbygden i Småland. 
Kommer hem i slutet av veckan men har förberett lite läsning för er under tiden som jag har min lilla semester.


 

In the light of your shadow

Fastnade som så många andra gånger i stallet, vid hagarna hos hästarna.
Stod och tog lite kort, myste och pratade med dom.
Tänk hur mycket hästarna utstrålar som vi människor missar i vardags timmarna vi lägger i stallet.
Alla borde ibland stanna upp och göra sig medvetna mer om hur känslosamma hästarna är.
Både i glädje och lidande.
Det var så fint att se på hästarna i soluppgången där dom stod och lyssnade på alla ljud runt omkring, samtidigt som det rök ur deras näsborrar av kylan.


As the sunrise I go towards you

Vaknade självmant utsövd vid åtta tiden i morse.
Så gick upp till stallet och kollade på klubbmästerskapet för ponnyerna som dom precis skulle starta.
Var en riktigt fin morgon!
Dimma som låg lågt och solen som höll på att ta sig upp över träd topparna gav ett vackert sken.


What time do I live in?

Gick nästan direkt upp till stallet efter skolan. 
Och vidare bort till Ejan. 
Super mysigt litet stall står hon i! Dock känns det ju lite annorlunda att greja i ett nytt stall, där saker går annorlunda till jämför med ridskolans privatstall som jag är van vid. 

Ridningen gick väl inte precis sådär strålande och underbart som man kanske vill förvänta sig av en "första ridtur". Fick för första gången sitta på en häst som stegrar sig högt. 
Tanken som slog mig var hur hemskt det skulle vara om hon slagit över.
Men efter att dom tagit in hästarna som sprang i hagen intill och jag gått runt lite i paddocken, så hoppade jag upp igen och allt gick bättre.

Hela dagen har varit så konstig! Det har kännts som om klockan vart två timmar före den tid som den är. 
När klockan var två kändes det som om klockan var fyra, det såg ut att börja mörkna ute och man var riktigt trött. När jag skulle gå hem från stallet var det helt dött ute och kolsvart, som om klockan vart vid halv nio medans den bara var halv sju. Så konstigt! 


 


One day we all walk towards the light


Going to the dark

Dags att dra på sig tjocka kläder och lite musik i öronen, för att bege mig ut i mörkret och gå till stallet.
Det är en av hösten och vinterns mysigaste stunder. När man kan kan kura ihop sig i en tjock vinterjacka, sätta på lite go musik i öronen och promenera ensam i mörkret.
Helst om det sakta faller stora snöflingor runt omkring fötterna på en med.
Men där är vi ju inte ännu.


Fighting forward

Så mycket att göra, så lite tid.
Så få energikällor, så många energitjuvar.

Sista dagarna innan en veckas ledighet pågår nu. Försöker hålla mig i kragen med att hänga med, även om en dag ledigt åt att göra saker för mig själv är väldigt lockande.
Spenderade halva gårdagen på ett pappersbruk och resten på ett kärnkraftverk.
Lite härligt att komma ut och få se lite annat än skolans salar, även om det hade kunnat vara något mer intressant än just pappersbruk.
Måste säga att det är väldigt fint neråt i Halland på landsbygden!
Såg genom bussrutan många fina fotoställen.
Men jag kämpar i alla fall på med vardagen vilket ni också ska göra.




Peace and love

Efter en härligt kort dag i skolan sitter jag nu här.
Sådär lagom seg i kroppen och bara kopplar av.
Känner ett sånt lugn i hela kroppen och det är underbart!



To start over again

Bara för att denna dag rent av varit som en känslomässig berg och dal bana inombords, satte jag mig och prata med min inre guide i kväll. I hopp om en förklaring till varför och för att finna en ljus punkt i det hela.

Fick höra om något som kommer hända i framtiden, som jag behöver samla energi till.
Och också en lite kluring på när det kommer ske. Så det blir att vänta och se om det kommer ske då, men genom att min själ håller kontakt till sin själsfrände så sägs det bli så. 
Mer om det vill jag inte säga, för det är såpass personligt.

"Ge mig friheten i min själ att leva genom mina drömmar. Alla som jag behöver dom."

"Hela mig i kärlekens tecken samtidigt som jag vill så mycket mer också. Leva min frihet om dagarna som fylls på genom ljusets energi och inre kraft." 


Just nu önskar jag bara att jag kunde släppa allt och alla, starta på noll. Kunna släppa alla måsten och bara få tid till mig själv och göra det jag behöver få gjort för mig själv. 
Med detta säger jag nu gonatt och hoppas på en ljusare Måndag.



 

Like it was yesterday

Jag gjorde nyss något som för många säkert låter hur ologiskt som helst.
Kollade på en bild jag tog ute förrut idag på mig själv, mitt öga var så tydligt och jag fastnade med blicken i det. Helt plötsligt satt jag och lyssna på mitt inre.
Vem kan man inte lättast få kontakt med om inte sig själv?
Blev själv så förvånad men samtidigt var det intressant att bara sitta och lyssna vad jag hade att säga in ifrån.
Dock hade jag inget papper framför mig så jag kunde anteckna allt.
Men lite minns jag.

"Ge mig tid att vara
Ge mig tid att göra
Ge mig friheten att leva"

Allt som gått i tankarna senaste tiden kom liksom upp igen. Som en bekräftelse på det jag kännt.



Like I never seen anything that nice before

Trots ett bakslag i min förskylning drog jag mig ut i solskenet.
För inte tänker jag sitta inne en dag som denna när solen skiner och det verkar vara riktigt skönt ute.
Satte mig på en sten där jag satt och njöt en stund av livet och hösten.


Asking for your time

Jag är i behov er allas hjälp.
En chans att göra en oerhört tacksam grej för mig.
Då jag deltar just nu i en tävling där man kan vinna 50.000 kr för att förverkligen en dröm.
Och som allt annat i denna värld vi lever i så handlar mycket om pengar, och man behöver mycket av det för att kunna göra mer.
Jag har en dröm om att en dag få öppna en egen mottagning för att hjälpa djur med såväl fysiska som psykiska problem. Detta genom rehabilitering, sjukgymnastik, massage och vägledning för djur och ägare tillsammans. Men för att komma till denna dröm krävs mycket utbildning inom de olika områdena.
Och för att utbilda sig krävs pengar.

Därför ger jag er nu en fråga om ni kan lägga några sekunder av er tid åt att hjälpa mig komma framåt i denna tävling. Enbart för att jag ska i framtiden kunna hjälpa fler djur och deras ägare.
Länken till mitt bidrag har ni Här, glöm inte om ni röstar att godkänna er röst genom det mejl ni kommer få.
Vill man hjälpa mig ännu mer kan man gå in varje dag och rösta, eller åtminstone flera dagar.
Det gäller bara att det gått 24 timmar mellan rösterna.

Stort tack på förhand till alla er omtänksamma människor där ute!


Just some talking

Släkten är snart på ingång och tårtan står i kylen i väntan på att ätas upp.
Så jag lär spendera eftermiddagen åt att vara social och ha allmänt trevligt.
Däremot har jag lite saker jag vill dela med mig av till er och behöver er hjälp.
Men detta får komma vid ett senare tillfälle.


I see you back in Neverland

Idag är en sån där drömmande dag.
Vädret är grått, dagen överlag är grå, man är trött och går djupt inne i sina tankar i tystnad.
Så jag har inte så mycket mer att säga om denna dag, än denna lilla hälsning från mina drömmars värld.


Last memories from the summer

När jag satt i förmiddag och pluggade religion till morgondagens prov blev jag plötsligt bländad.
Solljuset sken stark in genom fönstret. Fåglarna sjöng i glädje toner samtidigt som dom hoppade runt för fullt ute i trädgården. Upp och ner från grenar och blommor.
Jag tog en paus och gick ut, där jag möttes av den kyliga men friska luften.
Fåglarna däremot försvann väldigt fort som om jag vart någon monsterliknande varelse.
Satte mig där ute på en sten i solen och njöt en stund.
Även om min förskylning snart där efter gjorde sig påmind.
Och jag fick kila in till mitt pluggande igen.



Angel with a sending message

Satt igår eftermiddag i soffan där jag spenderat större delen av dagen.
Såg helt plötsligt mannen som går här i vårt hus en del, hur han stod där strax innan för dörren från köket.
Hur han gick mot mig i lugn takt, la sin hand på mitt huvud. Där min hud gick som in i rysningar. Men endast där hans hand låg. Jag kollade upp på han utan att längre se hans gestalt.
Visade hur jag uppfattade honom.
Innan han sedan gick vidare ut genom dörren mot hallen.
Allt var lugnt och stilla. Ingen rädsla, ingen oro bara frid.

Ibland går jag i tankarna om hur det skulle vara att ta hit ett medium, mest för att få veta mer om vilka som är i huset men också för att kunna hjälpa mig. Att få en del bekräftelse, råd och att få hjälpa till.
För någonstans måste jag komma över den tröskel där jag står och väger på fram och tillbaka.
Antingen åt ena eller andra hållet.



For the first time

Första kärleken är som första snön - man ser spåren så tydligt efter den.


Until my heart stops beating and more

Suttit och gjort två sessioner under förmiddagen.
Varav den första var med en häst, och jag har nog aldrig pratat med en häst så medveten och med en sån kontakt till en människa förr. Jag har sett det och upplevt det själv men aldrig hört en häst prata om sin relation till en människa och säga så mycket fina saker.
Så mycket kärlek att det knappt finns i denna värld!

"All kärlek, trivsel och lycka mot denna person. Hon skall inte tveka på att jag skall tänka ut annat eller glömma henne. En gång vän alltid vän."

"Glöm inte detta, älskar du mig är jag dig alltid nära. Väntan må bli lång men vad gör tiden när en vänskap och kärlek är starkare än något annat? jag väntar genom dar och år om jag så skall få höra enbart rösten igen."

"Oavsett vad som sker är jag henne alltid nära i hjärta och hjärna. Tills vi ses igen. Jag älskar min kära vänskap med denna underbara människa."
Exakt så valde han att avsluta vårt samtal. Hur vackert är det inte?
Där kan man utan att tveka se en stark och nära relation.

Den andra sessionen var med en katt jag tidigare pratat med, denna gång angående varför hon kissar i sängen ibland. Med tanke på att förra sessionen var rätt lång och tog mycket energi så blev denna väldigt kort. Men tillräckligt för att kattens ägare skulle få lite att klura på i alla fall.


Looking back in memories that always will survive

Det finns några stunder i livet som sätter sig fast i minnet.
Känslan, stunden och hur underbart allt var.
Där lugnet av att bara finnas till flödar och kärlekens tunga svep ligger nära till hands.


So worthless

Ååh jag blir så arg!
Ännu en gång har dom lyckats göra det dom är bäst på.
Inte hjälpa, inte se men att bedömma.
Den dag jag äntligen är klar efter dessa tre år av rent hel***e så tänker jag aldrig mer sätta min fot i deras sjuka värld igen!
För jag tänker aldrig mer slösa bort så mycket tid från mitt liv åt människor så kyliga och orättvisa.
Jag förstår knappt hur man kan med att sitta och bedömma folk.
Få än att känna sig värdelös, dålig och mindre värd för man inte har lika lätt eller kan prestera på de sätt som andra kan.
Efter dessa 3 år ska jag äntligen få försöka göra det jag verkligen vill och älskar.
Kunna jobba mot min egna dröm och slippa bli nertryckt av att lärare sitter och nedervärderar ens arbeten.
Ännu en gång, jag blir så jädra arg!


Calming success

Förskylningen har övertaget om min kropp.
Gått i skolan och haft duster med feber och trötthet, så är lite låg nu.
Däremot känner jag ett stort framsteg i min mentala utveckling, då jag genom dagen kännt ett stort lugn.
Och även hur hela min både kropp och själ var i en sån balans.
Vilket var helt underbart, då det är detta jag verkligen jobbat mycket med!
Hur hela min aura fylldes av lugnets gröna färg.

Nu tänkte jag ta en kopp thé och spendera kvällens sista timmar framför Det okända innan det är dags att gå till sängs.


Friendship

Grunden till all långvarande vänskap och kärlek
är att man lika gärna delar sin väns lidande - som hans glädje.



A day in my little life

Vart i stallet under förmiddagen och kollat lite på programridningen dom hade där.
Suttit vid lektionshästarnas hagar i höst solen och tagit lite bilder.
Innan jag kände hur förskylningen jag fått, tog över energin och jag promenerade hem.
Så mysigt när man kan kura ihop sig i en tjock vinterjacka och go halsduk, samtidigt som kylan ligger i luften och med blåsten.


Ones a angel - forever an angel

Just i denna stund för 18 år sedan skedde just en sån där fantastisk händelse, som skett så många gånger tidigare. Men som alltid är lika fantastisk.
Hur en själ fästes samman till sin nya kropp, efter att ha spenderat en lång tid i den andra världen.
Var min själ redo för utmaningen och alla prövningar som kom på köpet av detta liv, det är bara att vänta och se.
Men en sak vet jag.
Idag är en speciell dag för mig och ett kliv ut i vuxen världen.
Frågan är om det kommer bli så mycket mer skillnad, med tanke på hur många människor som går runt i vuxen världen med mindre kunskap än jag själv. Men för min del kommer jag bara fortsätta att vara mig själv, för den person jag är skapad till att vara.


Being myself in my own way

Ta dagen för vad den är.
Lyssna på dess lärdomar och kunskaper.
Se dom små saker som omger dig, dom kan leda till stora saker i framtiden.
Lyssna på människor omkring dig och vad dom har att ge dig.
Ta vara på tiden och låt den vänta på dig istället för att försöka hinna ikapp den.
Men främst av allt, glöm aldrig vem du är och vad du själv står för.



Pictures straight from my dreaming world

Lever i min värld.
Varit ledig sedan förmiddagen och spenderat en del av dagen i min drömvärld.
Där tystnaden och lugnet la sig, tiden stod stilla, luften var uppfriskande och jag satt där i min ensamhet endast omgiven av växter och djur.
Jag kunde verkligen inget annat än att älska stunden!

Trying to help one and another

Fick även ett samtal igår om jag kunde göra en session med en hund.
Vilket var rätt akut då hunden från ingenstans fallit ihop och ramlat ner för en trappa.
Inte kunnat röra sig och fått panik.
Veterinärerna hade inte funnit något varken i benen eller resten av kroppen.
Däremot ska dom kolla på hjärnan. Och där kom jag in i bilden, om jag kunde få fram något om vad som verkligen hänt.
Eftersom det var en såpass allvarlig grej det gällde så pratade jag med hunden redan nu under förmiddagen.

"Paniken kom jag ut med, inte röra ben och kroppen stod stilla. Som om allt stannade upp därifrån och en tid framåt. Omslöts av mörka drag om livet."

Bad henne försöka skicka det hon kände när det hände, vilket är något jag fortfarande har väldigt svårt med att ta emot. Men kunde känna hur det var som om jag skulle behöva en lyftkran för att lyfta upp mina armar och ben. Det gick liksom inte, man kan säga att hela nederdelen av hunden från nedre delen av magen och neråt var som förlamat. Fick också svårt med andningen, så det sträckte sig en bit upp på halsen med.
Och blixtrade till framför ögonen någon gång.
Får hoppas jag kunde vara till någon hjälp, så får vi se hur det kommer gå med hunden i framtiden.


Believe in that who feels right

När du har pratat med djur osv har du fått någon sorts "förklaring" om vad som händer efter döden? Din egna åsikter/tankar?

Berättat lite om detta i tidigare inlägg men tar det mer än gärna en gång till! Saker ändras ju med tiden.

Det djur jag pratat med som har gått bort, har gett mig sådant lugn. Tiden vi lever runt finns verkligen inte. Som om dom kunnat sitta hela dagen och prata med just mig. En häst jag pratade med beskrev hur vi alla omges av ljus. Hur vackert allt var och hur hon önskade alla kunde få se just det vackra hon såg.
Men jag har aldrig fått någon exakt förklaring på hur allt är eller går till.
Dock har jag inte heller frågat så exakt om det, mer frågat lite smått omkring ämnet.

Om jag ska gå vidare till att berätta om hur jag tror det är, så ska jag börja med att säga att jag inte har någon exakt uppfattning om hur det verkligen går till. Och efter religions lektionerna i skolan har jag börjat tänka lite fram och tillbaka för att hitta någon slags förklaring som jag skulle tycka vara vettig.
Vilket gör det lite rörigt och förvirrande i huvudet.
Men jag har själv fått bevittna hur en ande "gått vidare" alltså "mot ljuset" som medium säger. Vilket gör att jag också tror just på det att när man dör går man mot ljuset (det är som genom en mörk tunnel där i slutet kan man se både ljuset och siluetter av de som möter än), där man möts av antingen gamla anhöriga eller andra varelser som är så fulla av kärlek och lugn. När man väl är på "andra sidan" kan man välja att besöka vår värld och våra anhöriga lite när som helst, eller välja att helt släppa taget kring dom. 
Efter en längre tid, vilket kan vara på flera hundra år, är själen mogen att anta en utmaning som ett nytt liv igen. Det finns dock dom själar som av olika själ aldrig självmant kommer till andra sidan.
Som av någon anledning fastnat i vår värld, vilket oftast är jobbigt både för anden och för de människor i dess närhet som är känsliga. Därav varför medium hjälper andar till "andra" sidan. 

Sedan vid födseln av ett barn sker något rätt fantastiskt. I den stund ett barns hud möts av vår luft knyts en själ ihop med dess hjärna och "fastnar" i sin nya kropp. Så i min värld är födsel en riktigt fascinerande sak även om det verkar vara väldigt smärtsamt och jobbigt i sig med. 


Looking straigh in to myself

Hade ett väldigt djupt samtal med en släkting under kvällen.
Om livet, andlighet, universum och annat mycket intressant.
Och hon berättade om när hon vart på en kurs där dom skulle rita av sig själva så som dom såg sig.
Vissa målade vulkaner, för att beskriva känslor, andra ritade andra symboler som visade hur dom var.

Det fick mig att tänka på hur jag skulle ha målat mig själv om jag skulle fått en sån förfrågan om att jag skulle måla av mig själv. Fick direkt se utifrån rakt in på min aura, dock ritad men det är färgerna som är det som verkligen spelar någon roll när det gäller att se på auror. Och kände verkligen hur det gick upp för mig om hur jag mår och känner genom vardagliga livet.
Som en bekräftelse om vad fasen jag håller på och tänker med, hur jag beter mig mot mig själv. 
För att visa er så gjorde jag en dålig "skiss" i datorn, på ett ungefär hur min aura ser ut.


Alla kanske inte förstår vad en aura är och vad den verkligen utstrålar. Samt vad det olika färgerna verkligen står för. Finns ett intresse så kan jag helt enkelt förklara genom ett annat inlägg. 


Kind of words

Alla djur utan människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av de.


Some kind of emotional afternoon

Gamla minnen kom till liv samtidigt som en gammal rädsla väcktes upp och ställdes mot väggen.
Efter att ha varit med om en obehaglig händelse med en föredetta lektionshäst, då mitt höftben flyttade sig som konsekvens. Så blev det som en flashback idag.
Skillnaden var att sparken som jag väntade på inte kom.
Var ute och promenerade i höstens blåsiga kalla väder med Tindra.
Som fick för sig att det mesta var lite otäckt idag.
När sedan en man drog in sin hund framför oss, så kopplet knäppte till sådär som dom kan göra.
Slängde hon sig åt sidan och hoppade upp på bakbenen två gånger strax framför mig.

Sparken som jag strax därefter väntade på som skulle komma så jag sedan skulle falla till marken, kom aldrig.
Benen började skaka och rädslan kom upp till ytan.
Sparken kom aldrig, och inte heller något värre. Vilket också var bra för mig att få uppleva.
Det är ju ett sätt att bearbeta något gammal som forfarande sitter kvar i minnet och gnager.
När jag tänker tillbaka så inser jag ju också varför hennes reaktion blev som den blev.

Med tanke på att hästen har en flykt instinkt som betyder spring, så är det ju inte så konstigt om man i försök att komma loss hoppar upp på bakbenen. Skillnaden från denna situation jämför med den som var för några år sedan var just den då att Tindra reagerade i flykt instinkt medans den gamla lektionshästen reagerade i mer "djävulskap"? Alltså helt utan någon rimlig anledning till reaktionen. 
Så blev kanske inte den avkopplande och härliga eftermiddag som jag hade tänkt mig, men samtidigt en nyttig för mitt mentala.

(Den gamla lektionshästen) 

Time for me, myself and I

Kom hem för en stund sen efter en tråkig dag i skolans dystra värld.
Spenderat lite tid åt att plugga ännu mer, men nu ger jag upp för idag.
Det är dags att dra på sig ett par tjocka tröjor och promenera upp till stallet, för att spendera några timmar med Tindra.
Ska bli skönt med lite avkoppling från alla ekvationer, formler och kemiska reraktioner och bara vara mig själv.


Never to good or wise

"Hej, jag vet att det är en konstig fråga, men kan du "prata" med andar från människor?"

Vill börja med att säga att jag är en människa som inte dömmer någon i första hand, och anser därför att det inte finns dumma frågor mer dumma svar som jag själv då får bjuda på.

Att prata med djur fungera i stora hela likadant som att prata med andar (människor som dött).
Skillnaderna är att det inte är lika "farligt" att prata med djur som det kan bli med andar. 
Det gäller att man då är mentalt mogen för att göra det, har en del kontroll över sitt mentala och verkligen kan stänga sig efter att ha pratat med en ande. Samma sak gäller när man pratar med djur som dött, det viktiga är att stänga sig efteråt.
Anledningen till varför man ska stänga sig efteråt är just för att annars blir man mer eller mindre som en öppen portal för vem som helst att kliva in genom kan man väl ungefär säga. 
Öppnar man sig för den "döda" världen och pratar med en så är det ju inte konstigt om fler vill prata? 
Det kan bli för mycket tillslut, man drar till sig fler och fler. Diverse oförklarliga saker kan ske och bli riktigt otrevligt. Är man inte helt mogen för det än och inte kan stänga sig helt men ändå drar sig in i det, kan man mer eller mindre bli psykiskt sjuk. Tänk er själva att aldrig kunna vara ifred i sina tankar, alltid ha folk som pratar där, utsätter er för olika saker i ert hem, kan ni då förstå att man lätt sjunker in i sig själv.
Kan inte känna en trygghet någonstans och helt enkelt bli sjuk tillslut. 

För att inte jag ska sitta och skriva en jätte lång text om själva ämnet men svara på frågan. 
Så ja, jag kan prata med andar. Men är inte varken mogen i rollen eller mentalt helt redo för att göra det och undviker så mycket som möjligt att göra det. Främst då jag fortfarande i samband med min mörker rädsla har en rädsla som gör att jag inte är redo för det än. 
Däremot har vi en man här i huset som bott här under början på 1900-talet kanske 1920? Som jag vart tvungen att prata med, genom ren frustration från min egna sida när han skapade för mycket oro här i huset. Och som sedan försökt ett antal gånger att kontakta mig igen och har börjat prata med mig. Men eftersom jag inte tycker jag är redo eller mogen för det så har jag tvingats vifta bort det. Inte bara för min egna skull, men för resten av familjen med. Dom ska ju inte behöva bli lidande och få ta konsekvenserna av min omognad i ämnet.


Sometimes my heart just skips a beat

Fick även ett mycket glädjande samtal under eftermiddagens sena timmar.
Efter att ha ringt om varandra ett antal gånger så fick vi äntligen tag på varandra.
Ingen mindre än Gotthes ägare!
Blev så glad av att hon hörde av sig till mig. Då jag spenderar en hel del tid åt att tänka på fina Gotthfrid som jag har att tacka för hjälpen med djurkommunikationen och alla underbara minnen från det året då han var näst intill min.
Och hur underbart är det inte att kunna prata med hans ägare som visar att dom verkligen bryr sig om just mig, frågar flera gånger om hur det är med mig och är så förstående.
Så, så fort jag får en dag då jag kan släppa allt här hemma ska jag ta tåget ner och hälsa på min fina prins igen. Vilket förhoppningsvis kommer ske inom några veckor.

Ååh ska bli så underbart att få träffa min fina kille igen!♥


As autumn leaves fall to the ground

Tog mig en sväng upp till stallet förrut idag.
Kollade lite bland dressyrekipagen som tävlade idag och fann flera väldigt fina ponnyer!
Spenderade sen lite tid med Porora, Arnold och Tindra, var för sig.
Lite små mysigt att bara gå in och vara med hästarna en liten stund, bara det ger en ny energi.
Insåg också hur hösten verkligen fått fart nu, när vinden isade genom kläderna och i träden.
Samtidigt som regndropparna sakta kom flygandes när jag var näst intill hemma igen.


Don't look back with doubt

Gå inte framför mig, jag kanske inte följer efter.
Gå inte bakom mig, jag kanske inte leder dig.
Gå bara bredvid mig och var min vän.



One of us

"Jag tycker och tänker det som är bra för mig. Är ärlig och öppen om livets framgångar men sen då?
Kräver jag dig för mycket med att visa respekten och tilliten tillbaka."

"Respekt är kunnande och smarthet."

"Värdighet är viktigt/specifikt."



Satt och läste igenom lite gamla sessioner och kom över dessa från en av lektionshästarna. Ibland önskar jag att tiden till att göra de jag vill och mår bra av skulle vara längre. Så jag skulle få en chans att prata med flera av lektionshästarna och lära mig mer av dom.

"Jag ger dig kunskap och lärdom, visa oss att du utvecklas då med."

Respect is my final word

Jag kan inte sluta bli frustrerad över vilken respektlöshet det är som råder i ridskolans värld!
Det finns kanske några få ridskolor i Sverige som lär ut och visar en respekt till sina hästar.
Men om jag ska prata från mina erfarenheter tycker jag det ofta är respektlöshet som råder.

Hur kan man tro att en häst som stått och levt livet som en ridskolehäst i över 11 år fortfarande ska vara glad varje gång man kommer, aldrig säga ett knysst ifrån och bara vara som en glad maskin som alltid ska uppträda på ett perfekt sätt när du är där?
Fick igår både se och känna en stor frustration växa över en av ridskolans elever.
En häst har bitit någon, inget bra beteende men det är ingen stor grej anser jag.
Man behöver inte gå ut i stallet och börja beklaga sig på hästen, dra till hårda klappningar på halsen och pilla på hästen hela tiden. Visa lite respekt!
Då jag stog på andra sidan om hästen och hade tränsat henne nyligen, kunde jag tydligt känna hennes känslor och se hur jobbigt hon tyckte det var. Och ångrar att jag inte sa ifrån i ett sånt läge.
Tänk er känslan av att vilja bara få vara, stå rakt upp och ner ifred.
Ha någon som trycker sig in i er bubbla och ska hålla på och nonshalant pilla på er hela tiden, helt utan att ni kan göra motstånd.
Kan ni känna frustrationen växa?

Kände över hennes hals, mest för att känna hur hon var i kroppen. Hon reagerade direkt genom att dra bak öronen och inta en beredskaps position. Beredd på att visa tänderna om jag klappade henne för länge.
Kunde tydligt känna hur spänd hon var över halsen, så började med lite små massage övningar samtidigt som jag gav henne lugna energier. Nästan direkt kom en reaktion genom att hon släppte sin beredskaps position, slappnade av lite och började njuta av massagen och främst också för att just bara få vara även om jag ändå rörde vid henne.


Some kind of happiness

Igår kväll fick jag för första gången på ett antal månader sitta på min lilla prins igen.
Det kändes bara sådär rätt direkt när jag började skritta fram.
Han är en av dom få lektionshästar som jag känner att jag verkligen "klickar" med.
Dock var vi både inte kanske så himla pigga, men vad gör väl det att vi inte presterade något vidare.
Lyckan av att få sitta på hans rygg igen var större än att behöva bry sig om något annat.
Dock höll jag på ett antal gånger att studsa av, när han bröt av i galoppen och jag red utan stigbyglar.
Blev lite svajjigt sådär.


Evening light

Mitt bland regnskurar, då det dånar på taket och smattrar hårt mot rutan så kommer ett ljus i mörkret.
Som om någon slog på en strålkastare, så började det lysa starkt.
Regnet gav med sig för en stund och lät solens sista strålar få skina. Innan solen sen gick ner bland trädtopparna och regnet började igen. 


Night time

Regnet smattrar på rutan samtidigt som vinden viner runt husknuten.
I tankarna finns min fina kille blandat med dagens upplevelser.
Och nu ska lilla jag sova.
Gonatt!


Getting some energy

Befinner mig just nu ute i skogen tillsammans med min kära mamma.
Promenerar och pratar, så mysigt!
Skogspromenader är något som ligger mig varmt om hjärtat.


Two special moments

Fått gjort två sessioner nu i eftermiddags.
Varav båda djuren har jag pratat med en gång tidigare.

Kan börja berätta lite om första, vilket var med en hund som sist jag pratade med var väldigt svår!
Hade ett så invant beteende som han inte ville ens tänka på att bryta, hade tendenser till aggressioner och var oerhört känslig för känslor. Och var samtidigt väldigt skyddande mot sina ägare.
Sen pratade han ett antal gånger om en man som gjorde mig så beskymrad.

Så att få prata med honom igen och känna hur det nu var som en helt annan hund. Ja, han hade fortfarande små tendenser till att kunna bli lite aggressiv. Men var nu mycket öppen och villig för en förändring och utveckling i sitt beteende. Även om det kommer ta lite tid.
Mannen som han tidigare pratat om, kunde varken jag förstå mig på eller hans ägare om vem detta var.
Men idag sa det bara klick i huvudet och det var som om alla svaren bara låg på plats. Som att kolla i ett facit på ett prov. Och det var så grymt lättande!
Mannen som påverkade honom negativt kom ifrån hans barndom och har efter självmord följt denna stackars hund genom hans liv och påverkat honom så negativt.

"Ge mig helt enkelt tiden att få utvecklas vidare utan problem."

"Jag trivdes negativt i hans närvaro men bättre nu för tiden när han inte finns kvar här längre."

Den andra sessionen var med en kompis häst. Och från att ha kommit från senaste sessionen och haft en känsla av att ha "löst ett fall" så var det oerhört behagligt att få prata med denna häst. Jag har knappast pratat med en häst med mer kärlek i sig och välvilja om sina ägare och sin hästkompis.
Hon pratar rakt till sina ägare, istället för att hon pratar till mig. Så ibland känns det som om jag sitter och tjuvlyssnar på någons privata samtal med en nära. Då det blir så personligt.
Men samtidigt så värmande att få ta del av den kärlek hon bär på!

"Lova mig att alltid leva genom strävan mot dina egna mål och drömmar mest."


A morning in my life

Låter nog bilderna tala för sig själva om vad jag spenderat min förmiddag åt.


New experiences turns in to something amazing

Sitter i soffan, efter en minst sagt jobbig dag för det psykiska.
Men ännu en dag att känna hur ens självständighet växer och till att märka skillnaden mellan människor och människor.
Såg eller rättare sagt hörde något väldigt fascinerande förrut när jag såg på Det okända.
Då dom idag var på en hästgård, hur tjejen som bodde där hade förlorat en häst som hon stod väldigt nära.
Och på något vänster kallat tillbaka henne. Vilket hon själv inte lagt märke till men mediumet var så chockad själv. Då hästens själ var ute i stallet och stod där, även om hon inte syntes. Samma sak hade hon fått tillbaka hennes gamla hund som också sprang runt på gården.
Aldrig hört något liknande och det var väldigt fascinerande!
Men det är ju klart att kan människor komma tillbaka så varför inte djuren?


Not as you would expect

Var uppe med Tindra i eftermiddags.
Hade en super mysig eftermiddag ute i hagen, med massa morötter, bus, mys och ja, solsken!
Tyvärr blev det inte mycket till ridning, det var som allt var emot det idag.
Vart vi än skulle gå ut i skogen var det något som var vääldigt läskigt, antingen lastbilar och jobbande människor, stora rör vid stigen eller ljud från en piskande långpisk i paddocken. 
Tillslut blev jag bara så irriterad och arg att jag struntade i allt, hoppade av och marscherade iväg med henne halvt i släptåg. 
Orkade bara inte med att inte kunna rida ut någonstans och marscherade förbi röret, och fortsatte gå.
Tills ilskan släppte och jag "kom ner" på jorden igen. 
Släppte de som vart, klappade lite uppmuntrande på Tindra som gått i släptåg något beskymrad, njöt av hur underbart det var borta vid zooet där solen sken vackert i kossornas hage. Och tystnaden från att komma bort från all trafik och alla människor. 
Tycker väl ändå att jag gjorde det bästa av en dålig start och vände det till något så mycket bättre. 
Förhoppningsvis går det att rida mer imorgon.

 

A new star is born

Bosse ville även sjunga lite på sin favorit sång och att jag skulle filma.
Vad gör man inte för en kär vän?
Dock är han inte alltid så synkad med musiken, men han har ju inte heller tagit några sånglektioner i att hålla takt eller så.

RSS 2.0