Soon giving in

Haft en riktigt dålig dag idag, helt utan att jag själv gjort något.
Var uppe i stallet och skulle släppa ut Tindra i gräshagen, grannen till stallet hade släppt ut sin B-ponny hingst i deras hage. Självklart börjar han gapa och trava runt och slå med frambenen längst med staketet när vi kommer gåendes och går utanför, Tindra blir ju klart nyfiken på denna häst och börjar tagga upp sig med han.
Kändes sådär jätte bra att behöva gå emellan dom i det läget.
Sen höll jag på att bli sparkat i full fart som rådde i hagen sen.

Kan glädja mig åt att jag fick lite bra bild till mitt projektarbete.
Ligger sen hemma i lugn och ro i hängmattan och pluggar körkortsteori, får höra att ens betyg kommit på posten.
Att dom ens skickar ut det nu? När man äntligen verkligen släppt skolan.
Öppnar kuveret börjar läsa lite sluddrigt igenom.
Sen ser jag hur en av mina lärare sänkt mitt betyg när han sagt att jag låg på ett helt annat.
Ett betyg som jag hade behövt ha väldigt bra på i framtiden och ett av de ämnen jag verkligen hade lyckats i.
Men inte ens där kan man få ett bra betyg?
Blev så jädra arg, ledsen och besviken.
Ännu en gång måste jag säga att jag verkligen avskyr hur dom sätter betyg på oss alla!
Dagen i stallet som i övrigt fick mig på så bra humör, sjönk verkligen igen.
Får dra ut och cykla nån mil nu ikväll och försöka bli av med ilskan och besvikelsen.


My dear friend

Efter att ha spenderat istortsett hela dagen bortsett från i morse inne, för att försöka komma undan den hemska värmen som råder ute, så funderar jag på om det är hyfsat lugnt att gå ut nu?
Klarar verkligen inte när temperaturen går upp mot över 25 grader!
Ska upp till stallet även denna kväll och ut och gå en mysig skogspromenad med Tindra tänkte jag.
Hon lyser verkligen upp ens vardag med sina gnäggningar när man kommer, glada sätt att vara och charmiga beteende när hon ska gå från gren till gren ute i skogen och smaka på det mesta.


I've found an inspiration

Satt och meditera förrut, kom in i en djup meditation och sjänk verkligen in i mig själv. Så grymt skönt och avslappnande!
Spenderade lite tid till att prata med en hund och en häst sen.
Härligt att vara "back on track" igen med djurkommunikationen!
Min paus måste gjort nytta för kändes som det hela flöt på mycket bättre nu, även om hästen jag pratade med började prata i en väldans fart så jag fick be han sakta ner. 
Fick mig en ny syn på hur denna lilla ponny är, så ifrågasättande och medvetande om vad som sker runt omkring. 
Riktigt lärorikt att få prata med honom faktiskt! 
Delar från det han sa "Man vill så mycket mer än de som händer. Se världen för vad den är. Varför sker saker bara utan anledning? Jag vet inte varför men man undrar ju. Vill kunna se de jag alltid velat ha svar på."

Frågade även om han ville berätta om hur hans flock är uppbyggd, men det var inte viktigt just nu. Så frågade vad han ville prata om. 
"Ni människor tror vi aldrig vet vad ni ser, säger eller tänker. Smarthet är det då inte. Jag, vi ser och hör utan problem. Känslor märks tydligt, man vill vara till lags men ni är otacksamma för de lilla ni ibland får. Ta vara på minnen, tiden med oss stressen kan ni lämna utom er. Lugnet måste synas för att nå bästa resultatet av dagen. Sen förstås måste vi ha tiden till vila och återhämtning. Men kanske mer till att göra de som märks bland er andra." 
Denna ponnyn har en kritisk syn på människor men kan även se de från andra hållet, vilket inspirerade mig så enormt då jag själv känner så väl igen mina egna åsikter och tankar med hans. Vilket är grymt kul!
Och kan inget annat än hålla med honom i det han säger.
Detta är en ridskoleponny, var dag utsätts han för nya människor, stressen från oss, okunskapen som råder i hanteringen och respektlösheten från oss människor.
Så jag har full förståelse till hans kritiska syn på människor!
Denna häst tror jag kan lära mig väldigt mycket om både det ena och det andra, så ska verkligen prata med han fler gånger.

As the sun goes down so does the heat

Tog en kvällspromenad upp till stallet och kollade lite på hoppkursen.
Insåg bara mer hur jag vill komma ifrån ridskolan och göra nåt eget.
Gick bort till gräshagarna sen och satte mig och kollade på ponnyerna som rofyllt gick och betade.
Tog lite kort i solnedgången och filmade lite till mitt projektarbete.
Så mysigt med sommarkvällar när solen ligger lågt och gör skuggorna långa och det efter en lång dag med stekande hett blir svalt igen.


Everything is possible in dreaming

Sitter här på samma plats som jag suttit ett tag nu och tittat på den tomma sidan där man ska skriva om allt som hänt under dagen eller nåt annat man tänkt berätta om.
Känner mig tom idag och känner inte att jag har något att berätta idag.
Inga visdomsord, inga nya erfarenheter eller sessions.

Varje minut av denna dag har tankarna varit hos min fina kille.
Gått igenom dagen djupt inne i mina drömmar borta i Smålands skogar, och inte levt i nuet speciellt.
Dåligt kanske att inte ta vara på varje ögonblick av dagarna, men ibland blir man sådär borta liksom i en annan värld någon annanstans.
Ni har kanske själva vart med om det ett antal gånger?
Därför drar jag mig tillbaka resten av kvällen och samlar krafter till en ny vecka.

Under nästa vecka kommer jag även ta upp djurkommunikationen i stora drag igen, komma in i mina hälsosamma rutiner igen och fokucera mycket på mig själv, mitt välmående och finna mitt inre lugn att leva i.

Something wierd but still so amazing

Måste berätta att jag såg nåt helt fantastiskt, men samtidigt konstigt och skumt förrut idag när jag satt i bilen påväg hem. Vi åkte längst med motorvägen som vi åkt så många gånger innan, utanför mitt fönster kunde man skymta älven bakom skogsdungan som sträckte sig vid kanten och framför den gick kor och betade i en stor hage som sträcker sig utefter vägen.
Allt såg ut som det brukar göra liksom.
Men så ser jag i en lucka bland träden i dungen hur det är nåt vitt/genomskinligt som ett litet tunnt molntäcke på ca 2 meter som hänger 1,5 m ovanför marken. Men det var samtidigt inte ett dimm moln, det har man sett så många gånger och kan man ju känna igen.
Som att se en ande, men hade det då inte kunnat vara ovanför marken på det sättet och var för stort för att bara vara en.
Kände hur jag drogs ditåt, som vi borde stannat bilen. Nåt drog mig tillbaka dit, men samtidigt satt jag kvar i bilen.
Det var så underligt, konstigt men samtidigt fantastiskt.
Även om jag fortfarande inte kan svara på vad det var jag såg så var det fantastiskt!

Underbara sommardagar

Spenderat dan i stallet hos Tindra.
Så härlig dag som spenderats med att sitta ute i gräset mitt i hennes hage och bara njuta av ljudet från hästarnas käkar som maler gräs, några frustningar ibland, fåglarna som kvittrar samtidigt som solen värmer luften omkring.

Var ute och gick en promenad sedan, lite kul när vi är ute och går då jag oftast brukar låta henne gå lite fritt med slappt grimskaft. Vilket brukar sluta med att hon går sicksack bakom mig från ena vägkantens träd till det andra.
Lite planlöst och mysigt. 
Har även vart uppe under kvällen både idag och igår med Johanna och fodrat alla hästarna. Så härlig syn att få se alla lektionshästarna gå ute dygnet runt i gräshagar och i flock nu. Dom blir som helt nya hästar, deras ögon lyser av lycka och dom strålar en sån avkopplande glädje.
Efter att ha jobbat istortsett konstant i nästan ett helt år så får dom äntligen en mer än välförtjänt vila. 
Det är det minst vi borde kunna ge hästarna efter all den tid dom ställt upp för oss under året. 
Och det är en sån rörande glädje som sprider sig i kroppen av att få se hur lyckliga dom är nu. 

Men också att så fort man går ut i hagen blir bemött av flera av dom som vill hälsa och gärna mysa en stund. 
Det är verkligen underbara sommar stunder! 


In the light of your presence

Ligger ensam hemma i mörkret, med enbart skenet från några tända ljus och filmen som rullar på tvn.
Detta är väl mitt sätt att fira midsommar i år och jag har verkligen inget emot en ensam hemmakväll!
Det är så mycket skönare än att vara ute och festa och gud vet vad.

Det enda som saknas nu för att kvällen skulle bli ännu bättre är att min underbara kille skulle ligga här bredvid i soffan. Men man kan inte få allt alltid och får uppskatta de man har och ta vara på tiden och alla ögonblick som livet ger en.


Lucky moments

Sitter här hemma igen efter att ha spenderat några dagar ute på de småländska landsbygderna med min underbara kille. Kört traktor, sett för första gången en kalv födas mitt framför ögonen på mig, legat och myst med en kalv mitt i på en gräsäng, vart ute i naturen istortsett hela dagarna och spenderat istortsett varenda minut med Andreas.
Att få leva ett liv med djuren, naturen och den man älskar under en period får en verkligen att känna vad som är värt att leva för! Släppa allt med datorer, facebook, patetiska människor och ja gud vet allt.
Det är alltid lika underbart att få bli påmind om hur härligt det är.

Look through your eyes

Imagine a picture without words to describe
A picture of something wonderful.
Something only you can see without doubt.
Love that's growing with wings that will fly high above the sky
that day you see me by your side again.


Like a fairytale

Lite bilder från min och Andreas kvällspromenad ute i kvällens låga dimma och solnedgång.


Something different for being me again

Spenderat större delen av dagen uppe i stallet.
Var med på stilhoppningen som var som en avslutning för alla ridelever på Måndag och Onsdagar.
Härligt nog var jag den enda som skulle ha Arnold, så man slapp bytas av och kunde pyssla mer själv.
Undrar som alltid när jag ställer upp på sånt här, varför jag gör de när jag inte har nerver till det och är allt annat än en tävlingsmänniska.
Men när man väl är klar brukar allt ju kännas så mycket bättre!

Arnold gjorde några småförsök till att bocka i övergångarna till en början av framridningen men sen skötte han sig exemplariskt tycker jag faktiskt!
Framhoppningen gick väl inte nån vidare, kändes som jag red tankspritt och vimsigt.
Tur nog skärpte man till sig inne på banan, och fick upp ett väldigt bra grundtempo.
Dock var han lite småstressad kändes de som inombords iallafall.
Slutade rida mot fjärdehindret lite för det kändes så jädra bra, så blev ett stopp där.
Men man får ju skylla sig själv att man slappnar av lite för mycket, resten gick verkligen kanon så är så grymt nöjd!
Att jag sen sluta på 5e plats av 35 ekipage gjorde allt ännu roligare! Inte illa när man tror man fått sämre hoppsits och ändå får 8 på både sitsen och min inverkan. Grymt kul!


My guardian angel

Idag för första gången på 1,5 år fick jag äntligen se min ängel igen.
Det som värmde mig mest i hjärtat var att när jag ropade på henne som jag alltid gjorde förr, när det var hon och jag, så vände hon på huvudet och kollade på mig med sina stora fina ögon och öronen riktade framåt.
Att få dra handen över hennes hals och sitta på huk med henne ätandes precis vid min sida igen.
Ååh asså jag kan verkligen inte beskriva hur härligt det var! 

Och just det att efter att inte träffats på nästan 1,5 år och hon ändå minns mig lika väl. 
Då vet man att viss vänskap verkligen aldrig dör hur långt bort man än är från varann eller hur sällan man ses.
Att sen få höra ägarn säga sånna fina ord till mig som "Det finns två saker hon minns från jennylund, det är Tanja (gammal hästkompis) och dig. Ni har verkligen något speciellt!" 
Det får en verkligen att bli ännu mer rörd.

Det är en sån vänskap jag troligen aldrig kommer finna mer, det krävs en väldigt speciell häst som har viljan skapa en sån fantastisk vänskap och en sån oändlig kärlek ♥


Trip to a zoo

Var iväg till Borås djurpark med Andreas en sväng förrut idag.
Härligt att promenera runt och titta på alla exotiska och mer "vanliga" djur.
Främst för man ser att alla djuren också har stora fina inhägnader och hur väl dom sköter hela parken.
Man fick sig också några goda skratt, hur kul är det inte att se hur apornas beteende är så likt vårat liksom?
Eller hur elefantungar försöker ta mat över kanten på inhägnaden men inte når och man ser hur dom med snabeln verkligen försöker.

Sound of the garden

En liten kortfilm jag slängde ihop av lite inspiration i sommarvärmen som vart.
Grymt kul att fixa naturfilmer, och detta är väl något likvärdigt vad jag såsmåningom hoppas kunna göra mycket bättre.
Dock är allt filmat för hand så det är lite skakigt ^^

To never stop believe in yourself

Det finns något som jag jobbar med varje dag, varje vecka, varje år.
Självkänsla
Något alla mer eller mindre har. Vissa väldigt mycket, andra näst intill för lite.
För att klara att leva i dagens samhälle krävs det att man har självkänsla, tillit och tro på sig själv.
Att man klarar, vill och kan.
Utan den låter man lätt andra människor trycka ner än tills man inte kommer upp igen.
Jag har växt upp med osäkerhet och dålig självkänsla, som så många andra barn.
Men på äldre dar har jag verkligen jobbat med den, för den påverkar hela kroppsspråket så grymt mycket.
Man skjuter fram axlarna, blir lite kutryggad, ja helt enkelt gör sig låg, sårbar och osäker.

Något jag snabbt fick ändra när jag började jobba med ponnyn Bosse, en missförstådd och ilsken ponny.
Går jag runt sådär och strålar en sån osäkerhet är det inte konstigt om han tar chansen till att bestämma över mig och göra all hantering rent av farlig.
Man ska vara stolt över sig själv!
Se det man själv åstadkommit och inte vad andra runt omkring bara lyckas med, se till vad det är just du har som är speciellt som inte många andra har.
Jag har själv fallit tillbaka näst intill var och varannan dag, men genom att både utsätta mig för olika situationer och fångat upp mig själv mitt i fallet. Och ni har väl hört uttrycket "det som inte dödar gör oss bara starkare".
I detta fall stämmer det, sträck på er och känn er stolta för alla är ni speciella på ert sätt.

Genom detta har jag växt mycket som människa och blivit bekvämare i mig själv, vilket jag är väldigt glad över!


Wonderland

Förmågan att se alla levande varelser ur deras synvinkel, det är något värdefullt ♥


Emelie talks again...

Sitter i soffan och känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre och gäspningarna kommer med kortare mellanrum.
Tänkte suttit och skrivit lite inlägg, men så sprang tiden iväg, sådär som den ofta gör när man har trevligt.
Så får gå och hämta nya krafter för en dag imon.
Godnatt!

Soon time for some nice days

Snart, mycket snart är det äntligen dags!
En tio veckors lång behövlig ledighet.
Ska bli så grymt underbart! Leva varje dag som jag vill, känna lugnet åka genom blodet i kroppen var dag samtidigt som man bara kan njuta av att kunna bara vara.
Det som är mest skönt är nog känslan också av att veta att jag egentligen inte har några speciella måsten i sommar, utan kan lägga tiden till att göra saker som jag vill.

Min sommar kommer troligen fyllas med djurkommunikation, göra klart min "naturfilm" om hästar, filma klart till filmen, vara med Tindra, ligga i hängmattan och filosofera, leva livet på landet i Småland och vad jag vet så ska jag iallafall en dag till Borås djurpark och kolla runt. 
Någon annan som har något kul i tankarna för sommarn?


To never take somone for granted

Att känna tacksamhet utan att uttrycka den är som att slå in en present utan att ge den.

Just därför är tacksamhet och glädje något man aldrig ska sluta ge till dom som verkligen förtjänar att få den.
Något man som barn ofta kan göra är att ta saker för givet, de värsta är när man ser vuxna komma och bete sig likadant. 
Ta vara på tiden, ta vara på känslorna, ge till dom som förtjänar och tacka den som lärde dig om tacksamhet. 



A goodbye doesn't last forever

Insåg häromdan när jag pratade med en vän om att en hade gått bort, hur mycket jag lärt mig från djuren.
Jag har ändå inte kunnat prata med djur speciellt länge, men ändå har dom hunnit lära mig så grymt mycket och fått mig att se saker ur helt andra vinklar.
I vissa lägen har jag mentalt mognat utan att vara medveten om de.
Och just en sak som döden är något som jag vart intresserad om att veta mer kring, vad händer när man dött? Hur är det då? Djurens syn på död. Känslor, synvinklar och kloka ord är det som dom lärt mig med.

Man stöter ofta på människor som inte vill ta bort sitt älskade djur utan låter den få gå igenom ett antal operationer och flera veckor instängda i små utrymmen för att såren ska läka. För vi tror djuren ser som oss på döden, och låter helt enkelt vårat ego omedvetet ta över det man tror är kärlek och omsorg. 
Jag påstår nu inte att man ska ta bort sitt djur vid minsta lilla skada eller händelse!

Men djuren gör inte sån stor sak över döden som vi människor gör. Dom kan sörja helt klart, men samtidigt lever dom också vidare. Vissa djur sörjer sig dock till döds om dom kommit "för nära" en annan som gått bort. Men jag skulle själv tro att detta inte är nåt som är jätte vanligt. 
Alla lever vi vidare även efter döden, vår kropp försvinner men inte själen.
När jag pratat med djur som är döda har dom ofta pratat om hur fantastiskt allt är att se, alla färger som omsluter alla levande varelser och se allt ljus. Hur dom vill att alla ska få chansen att se de.
Känslorna jag fått är enbart lugna, otroligt snälla och tålmodiga. Tänk er att prata med nån som verkligen har all tid i världen till att just vara och prata med dig. Så känns det. 

Detta har fått mig att inse att döden som alltid klassats som något hemskt bland oss människor, egentligen är något finare än så. 
Det är klart trist när människor och djur ska behöva dö i en tidig ålder! 
Och man måste få sörja de, men samtidigt gå vidare och tänk på att dom just dom har blivit utvalda att få komma till denna fina plats och se alla färger, allt ljus. Dom är speciella och älskade.
Dom överger er aldrig! 

 

First time moment

Efter att ha suttit ute i hagen och myst så satt jag för första gången på min kära väns rygg.
Blev en härlig skrittur i skogen med Anna.
Avsluta med att stå och låta henne få beta utanför stallet.
Dagar som dessa i stallet när solen skiner, det är lite folk i stallet och man mest pysslar är verkligen avkopplande och värda tiden man spenderar.

Kändes dock lite konstigt att sitta på hennes rygg, när jag annars jämt har gått vid hennes sida, men samtidigt också mysigt att kunna sitta på hennes rygg om man vill.

The long waiting

Har ni nångång vart med om att ha pratat med en människa som lyckats etsa sig fast i huvudet på dig. 
Att hela tiden ha just den personen i tankarna, och den eviga väntan på att få en chans att prata med denna person igen. 
Väntan kan vara evig, eller kort. 
Men ändå lika jobbig. Varje kväll är som en väntan och längtan. 
Det går inte att glömma personen och leva vidare även om man borde men tankarna fortsätter bara att rulla.


 

As summer grows so does the emotions








A wish from a dream

Gick ut och gick en promenad i solnedgången upp till stallet.
Satte mig inne hos Tindra, som nyfiket kommer fram och blåste i mitt ansikte.
Förundras alltid över hur mysig och supergo hon är!
Lugnet la sig i hela kroppen och där satt jag medans hon tryckte ner huvudet i knäet på mig så jag omfamna henne och lutade mitt huvud mot hennes panna. 
Ja, så satt jag väldigt länge med henne. Hur härligt är det inte?
Känna hur ens andetag sakta blir långsammare och längre, hur musklerna slappnar av, se hur hästen njuter av närheten. 
Kunde sen gå hem med samma lugn och bara känna mig lycklig. 
Det bästa med sommarn och att man börjar bli mer ledig är just att man kan nästan när som helst, iallafall sent på kvällen och tidigt på morgonen bara gå upp dit och känna just det lugn som hästarna ger. 
Underbara djuren!
 

We're not the same

Det finns nåt jag alltid kommer att avsky med människor...
Att alltid bli jämförd.
Vart man än är eller går blir man hela tiden jämförd, antingen med andra eller den där "ideal" människan som hela tiden cirkulerar i människans huvud.
Inte heller i skolan slutar man bli jämförd, vid proven sätter lärarna gränser som ideal människan ska klara och också vi. Dom jämför eleverna med varandra, byggt på studieteknik och framgång.
Men alla kan inte vara bra i skolan, alla kan inte ha lätt att lära sig.
Ändå jämförs man, utan nåt vetande om bakgrund eller förutsättningar.

Jag är jag och ingen annan, du är du och ska inte vara nån annan.
Även djuren jämför oss människor till viss del, men dom bryr sig inte om hur vi ser ut eller hur mycket vi lyckas åstadkomma. I deras ögon finns känslorna, tankarna och tonerna i våra röster. Dom bryr sig mer om vad vi vill lära oss än vad vi tror vi kan.
Och främst, dom dömmer ingen!
Det är en stor anledning till varför jag inte alls gillar att träffa nya människor genom umgängeskretsar eller liknande, just för att människor dömmer varann och jag vill inte bli dömd. Främst inte till nån jag inte är.
Jag är jag, du är du.
Därför föredrar jag då att träffa enstaka människor när jag är just med hästarna främst.
För där är jag, mitt liv, mina tankar, mitt lugn och min inspirations källa.


Okunskapen lyser igenom samspelet

Blev så upprörd förrut idag!
Aldrig reagerat så innan som jag kände inombords, aldrig heller tagit åt mig så mycket av hästarnas känslor innan.
Kanske var alla intryck och känslor från dom som gjorde att jag blev så upprörd?
Såg i gruppen innan hur en ryttare red med ett dressyr spö på en annars pigg lite het häst, vilket hon viftade med när hon skumpa i traven. Hade det vart en "trögare" häst hade de väl kanske inte vart hela världen, men med tanke på att hästen hon red var lite het. Så reagerade han ju klart över spöet hela tiden och började springa snabbare, men så fort han gjorde de satt hon och slet i munnen på han för han inte skulle springa snabbare.
Samtidigt som hon kom åt med spöet hela tiden.
Jag förstår själv inte hur man som ryttare inte tänker på att om hästen blir "springig" att man kanske ska testa släppa spöet, men sen att det står en ridlärare i mitten av ridhuset och inte säger något känns ännu mer konstigt tycker jag.
Självklart kan man som ridlärare inte se allt hela tiden! Men en ridlärares jobb är ju trotsallt att kolla både på häst och ryttare och hjälpa ryttaren för bästa samspel och resultat med hästen. Och om man står där och kollar i iallafall 20 minuter utan att säga nåt. Då börjar iallafall jag undra om hon kollar på henne alls.
Men jag skulle väl främst vilja kalla de okunskap hos ryttaren.
Sen se hur en annan ger sig på att samla en häst onaturligt mycket, utan att han varken är avslappnad eller "igång" med bakdelen. Se hur hästen bara spänner sig mer och stressande kortar steget, även där okunskap hos ryttare. Eller är det bara de att man inte bryr sig mer om hästens bästa?

Ska jag sätta mig tillbaka i situationen från de att jag gick in i ridhuset så redan där började hästarnas känslor komma skickandes som bollar mot ett bollplank. Men där sjönk också min syn på ridskolan rätt rejält, tråkigt nog.

Sen ännu en gång ska jag medge de att jag själv inte är nån "perfekt" bland hästar, och verkligen inte i ridningen. Dagens lektion kom jag verkligen inte överrens med hästen, det blev tjafsigt och knackligt.
Vilket får mig att rida utan att tänka, falla in i dåliga vanor och tappa själva känslan för samspelet.
Och det får mig faktiskt att ifrågasätta vad fasen jag rider på en ridskola för, när jag varken kommer nån vart i ridningen, förlorar den där känslan jag egentligen söker och tycker mer synd om hästarna än om att jag inte får ut tillräckligt för de pengar jag betalar. Så sitter och tänker fram och tillbaka om det kanske är dags att gå vidare från ridskolans lektioner och börja utforska på eget håll inom ridningen med hästar som jag passar mer ihop med.


Never look back in anger

Hästen är en ursprunglig symbol
som alltid finner vägar att ta fram
djupa och rörande släktminnen i varje människa.


Straight from a horse's mouth

Spenderat kvällen med att sitta och prata med ett äldre sto.
Försökt skapa mig en egen uppfattning efter egna kunskaper jag får ta vid från hästarna, kring detta med rangordning i hästflockarna.
Vem kan lära en mer om hästarnas flockliv än hästarna själva liksom?

När jag frågade henne om hon kunde berätta om deras (hennes flock) rangordning, men hon förstod inte vad jag menade. Rangordning är inget ord hästar använder sig av, så genom att skicka bilder och förklara genom dom istället så förstod hon vad jag menade. 
"Alla lika värda, tillbehöriga tillsammans. Respekt är kunnande och smarthet. Alla snälla kan komma hit nu och få sig en bra plats men tro inte den kan placera sig som nån specifik och speciell. Alla lika värdiga en plats i vår flock."

Frågade henne lite senare, då hon lämnade ämnet en stund. Om dom då inte har nån speciell ordning?
"Nejnej. Mycket handlar om just respekt och vänskap/kärlek. Värdighet är viktigt/specifikt." 

Det är vad hennes syn på det är. Sen om det är samma enligt även de andra hästarna vet jag ju ännu inte.
Men är helt klart något jag tänker fortsätta studera och finna mer svar om. Och kanske på en bättre tid på dygnet med. Hehe.

Tell me what you live for

Läste nåt väldigt intressant igår kväll, som jag gått runt och grunnat lite på hela dan.

Vi har alla lärt oss att hästar är flockdjur som alla lever i en flock med en bestämd rangordning.
En häst, oftast en hingst eller ett äldre sto, är ledaren alltså högst i rangordningen och sen placeras de andra hästarna som på en lista. Som bygger på styrka, smarthet och vishet.
Men igår läste jag om en tjej som pratar med hästar, ville veta mer om deras sätt att se på rangordningen i flocken och hur dom kommer fram till den.
Hon fick sig minsann en liten chock då ingen av hästarna hon pratade med förstod vad hon menade med rangordning. Genom att vrida om frågan och byta ut orden till mer "naturliga" så hästarna förstod fick hon svar.

Hästar som lever i flock har ingen rangordning på det sätt vi människor i alla år lärt oss.
Att vara "förste" häst, alltså den häst som alltid ska först in från hagen, ska först ha mat och som vi tror då är ledaren eftersom den kan jaga iväg de andra. Är inte alls en ledare, den saknar antagligen tillhörigheten till flocken och genom att veta att man alltid är först så finns inte risken om att bli ensam kvar.
Den häst som kan vara vän med alla, det är den som är ledaren. Oavsett ras, storlek, kön eller ålder.
Men det finns sedan ingen speciell rangordning, utan alla är mer eller mindre jämställda.

Detta är vad hon fått lära sig. Vilket fick mig själv att börja fundera och försöka se ur andra perspektiv om hur hästarnas flockliv är. Så detta är nåt jag verkligen ska studera vidare på och skaffa mig egna erfarenheter och lärdomar om.
Självklart kommer jag också att dela med mig av mina tankar, funderingar och vad jag får lära.


Memories we build

Gick upp till stallet i förmiddags och tänkte hinna gå ut och gå en sväng med Tindra och fixa allt innan den jobbiga värmen kom. Hann väl precis gå klart med henne, innan man blev helt svettig sen.
Åkte upp en sväng nu ikväll också. Så härligt när man är ledig och kan göra vad man vill, när man vill.
Inget hindrar en från att gå upp till stallet även om det skulle vara sent på kvällen eller tidigt på morgonen.

Tog ut henne en sväng i solnedgången och lät henne beta. Vilket hon verkligen verkade uppskatta!
Tänk att kunna bo på en gård och bara gå utanför dörren och vara hos hästarna, låta dom slippa stå inne i varsin box i alldeles för många timmar och bara kunna känna lugnet som dom ger.
Satte mig i hennes box en stund med, världens mysigaste tjej är hon.
Som stog och burra i mitt hår, nosade på mig och la huvudet i min famn.
Sånna lugna kvällar i stallet med en mysig häst är verkligen guld värt!



To look in a new way

Du kan inte ge folk stolthet
men du kan erbjuda en förståelse som får människor att se sina styrkor
och finna sin egen form av stolthet.

Stolthet

Det finns något i oss människor likaväl som hos djuren, stolthet.
Vi föds med den, växer upp med den, men nånstans på vägen tappar vi den lätt i tonårens vilsna tankar.
Det gäller bara att när sedan vägen klarnar upp finna den igen.
Hästar är ett djur som bär på mycket stolthet. Dom är den dom föddes till att vara, lever upp till sin stolthet.
Vilket är nåt man knappt kan ta ifrån en häst.
Skulle en häst inte ha sin stolthet skulle den aldrig ha en tro till att göra varken som vi människor vill eller klara av att fatta egna beslut.
Men bland oss människor försummas ofta vår egna stolthet, man vrider den också emot andra människor.
Man ska bära sin stolthet med en ära och inte en börda.
Men också lära sig vart gränsen för personlig stolthet och förnedring av andra människor går.

Personlig stolthet är att kunna stå för den man är, vara sig själv, inte vara rädd för att ta egna beslut och göra det som man älskar. Ha stoltheten och mognaden till att glädjas över andras framgångar, acceptera människor för den dom är, inte trycka ner andra med ytliga kommentarer.

Men om jag ska granska människorna i dagens samhälle så kan jag bara se hur deras omognad mentalt lyser igenom dom. Ytligheten tillsammans med egoistiska tankarna är så tydliga att det nästan går överstyr.
Har man tillräckligt med stolthet och mognad till att stå för sina brister och samtidigt glädjas åt dom som förtjänar de så har man kommit en lång bit påväg till att bli mogen mentalt. Jag är på väg, är du?
Mitt i allt detta skrivande kommer jag tänka på vad en häst sa en dag när jag pratade med henne.
"Låt alla se din stolthet utan ånger" och det är precis vad jag vill få fram i detta drabbel av text.



Emelie speaks...

Måste bara säga att jag totalt älskar den nya designen här!
Allt tack vare Jossan vars blogg finns länkad längre ner.

Fick verkligen tillbaka min motivation till att blogga på mitt sätt igen.
Känns att man runnit iväg med bloggandet genom att läsa andras bloggar.
Lätt hänt och jag drogs med.
Men man måste stå på sig själv om att skriva de som bloggen enligt mig faktiskt handlar om.
Nu går vi mot ljusare tider!


In action no one smiles

Något jag tänkt på under dan är, vart finns den strålande glädjen?
Vissa gillar att träna och tävla dressyr eller hoppning och även deras hästar har kul samtidigt.
Men jag saknar ofta de få ekipage där man verkligen ser häst och ryttare ha kul tillsammans.
Ofta är det ryttaren som vill göra si eller så, och ibland har hästens kanske kul. Men sällan riktigt tillsammans.
Kanske är för att jag håller till på en ridskola med många tävlingsinriktade privatryttare?

Önska verkligen att jag hade både ekonomin och tiden att ha en egen häst. Kunna komma dit jag vill komma i ridningen, vilket är väldigt svårt när man bara rider lektioner.
Dock har jag gått i lite tankar under veckan om ett alternativ som kanske skulle funka.
Vill kunna känna den riktiga glädjen att ha kul tillsammans med en häst, tillsammans bygga upp egna mål, framgångar i det man tillsammans vill göra, men främst en bra vän att skapa minnen med.
Två bilder från idag:

Dagens ritt

Sitter hemma och tänker igenom dagens ritt och kollar på bilderna ifrån den.
Arnold blev spänd och tittig och då med rätt seg, så jädrar vad jag fick jobba.
Men jag klandrar han inte, utan tycker ändå han skötte sig bra för att vara första gången.
Dock är jag mer besviken när jag ser mig själv på bilderna och får se hur rent av katastrofal min sits har blivit..
Börjat sitta som en hösäck igen, dra upp knäna och hälarna och bli allmänt stumm i kroppen.
Fy fasen asså!
Tycker det är trist när man ändå rider lektion för en tränare varje vecka, och som inte kommenterar eller kritiserar ens sits innan det går såpass långt som ett stort steg tillbaka.
Själva ritten blev till 57% vilket jag tycker var rättvist ändå, fast jag borde inte fått en 7a på min sits.
Men hela ritten var mest en kul grej för att se också vad domarn hade att säga.
Så i stora hela gick jag hem med ett leende på läpparna.


Up and go

God morgon!
Här sitter jag nu i soffan uppe med tuppen. Ska åka till stallet om en stund och rida en programridning.
Kan ju hoppas att jag minns programmet och tänkte göra iallafall ett försök till att få bort pissfläckarna som arnold har på sig. 
Är fotograf resten av dagen, kulkul! Vi får bara hoppas på att vädret är på vår sida. För just nu ser det grått ut. 

 

In my garden

Ååh älskar verkligen hur mysigt lummig vår trädgård blir på sommarn när växterna står i blom och träden formar solens strålar till ett mysigt sken.

To find a place of your own

Avslutade dagen i skolan med att försöka göra ett rent utav djävulskt prov i kemi.
Vilket slutade med att jag lämnade in provet med besvikelsen över att ha misslyckats ännu en gång i skolan, och åkte hem med gråten nära.
Jag är inte den personen som brukar bli typ ledsen över ett prov eller låter de dra ner mig. Utan brukar bara känna typ jajja, sen leva vidare liksom. Så länge jag vet att jag gjort mitt bästa.
Men detta provet var verkligen djävulskt gjort tycker jag, så man blir ju upprörd när man ändå lagt ner massa tid på att plugga och sen knappt kan mer än en fråga.
Åkte hem och åt middag med mina glada föräldrar.
Sen drog jag fram hängmattan och hängde upp den mellan två träd som är lite längre upp i vår lummiga trädgård. Så nu ligger jag här med en bra bok i knäet och här tänker jag allt ligga länge!

Finns verkligen inget skönare än att ligga i en hängmatta och känna att man bara är. Ingen stress, ingen press, inget plugg. Bara lyssna på vinden, fåglarna och andas. Känner att precis här kommer jag ligga mycket i sommar och filosofera.



RSS 2.0