work work work

Sitter och jobbar för fullt!
Vart fotograf under dagen och nu sitter man här med allt efter arbete som förhoppningsvis ger lite vinst, men som lika väl kan ge inget annat än onödigt arbete.
Känner mig så himla positiv till allt just nu!
Eller inte..
Hoppas i vilket fall att ni har en bättre kväll en jag har.


The chance of seing a fighter

Ibland har det hänt att jag gått i stallet och kännt hur det finns flera som är närvarande i min "frekvens", frekvens är väl det ord som lättast kan beskriva att få kontakt med nån annan genom telepati. Ställa in sig på deras frekvens.
Och när jag nu ikväll satt här framför datorn och satt mest och kollade runt lite på de gamla vanliga sidorna man brukar hänga på, så kontaktade nån mig.
Nån gick in på min frekvens och fångade min uppmärksamhet.
"Prata med mig" "Nu"
Kom upp i huvudet på mig. Jag fick en känsla om vem det var, och frågade om den stämde. Vilket den gjorde.
Det var en av lektionshästarna som kontaktade mig och ville prata. Det var inget som gick att skjuta upp på, utan hon ville prata nu. Hon lät mig få se hur hon gjorde nåt som enligt mig är starkt att göra, vilket verkligen var en upplevelse.
"Är det nu jag fått mitt liv. Sen sist jag nu har lust att skicka iväg alla det där hemska minnen från förr. Just nu vill jag det. Gamla ut, nya in. Hjälp mig inte ut med det men se mig just nu när jag kämpar ur min kropp de onda vätskor som gamla minnen skapade förr. Nytt skall finnas plats och rum åt, tillbaka till nya bättre minnen. Skapas med ro i kroppen."

Hon lät mig bevittna hur hon släppte taget om mycket gamla minnen, det var en bild som fastnade i mitt huvud. Allt runt omkring henne var svart, men från ryggen och överlinjen steg saker. Vitt sken kring som inhöll stigande saker. Mer detaljerat kan jag inte beskriva.

Jag har tidigare kännt att hon ofta varit närvarande i min frekvens, lyssnat och ibland försök prata. Men jag har helt enkelt inte kunnat svara henne för det har ofta kommit saker ivägen eller att jag vart stressad eller liknande. Men kudne inte låta bli att fråga om hon försökt kontakta mig fler gånger.
"Ohja, många gånger tycks de som om du hört mig men inget svar ibland. Trist men jag uppfattar de mycket som inre stress, utan ro funkar du inte ihop med annat än människor som skapar den runt oss. Låt oss visa din inre rokälla, lugnet som du skapar ibland. Behåll de utan att tvivla på mig, dig eller nåt."

Jag tackade henne för att hon ville dela detta med mig och att hon fångade min uppmärksam så tydligt och bestämt.
"Du vill lära och jag vill hjälpa. De ser mycket gärna vi som nåt lyckat och roligt. Låt oss fortsätta visa om vårt sinne av livet som oss bär."

"Så småningom vill de se dig lära mer utav oss. Så passa på och lär medans du kan ha chanserna."
I frågasatte henne vad hon menade med att de vill se mig och fick svaret.
"Hästarna omkring mig ikväll"

Man kan väl säga att jag ikväll blev mer medveten om att dom håller koll på mig och följer mig. Vilket är en ära att veta att dom lägger sin energi på att vilja lära mig och se just mig utvecklas.

Dreaming is a wish your heart makes

Ett lugn har lagt sig inombords.
Vetskapen om att jag har all tid i världen till att göra de jag vill göra.
I tankarna och drömmarna lever jag fortfarande kvar på gården i Småland. 
Varje minut av dom spenderas vid sidan av den jag älskar något enormt.  
Samtidigt som mina ögon gräver sig ner i olika kataloger och hemsidor om inredning, och smider ihop små inspirationsbilder till något jag vill kunna kalla mitt framtida hem.
Allt känns så lugnt, och det är skönt.

Nu ska jag somna gott och vakna upp till en ny dag med allt den kan ha att erbjuda.

 

Ur form

Kom hem igår eftermiddag från fina småland med feber och var ur form.
Så trist att man ska gå och bli sjuk, när man som minst av allt vill vara de.
Men det är bara att acceptera och försöka bli frisk.

Känner att jag inte orkar sitta vid datan nu heller så detta får bli allt från mig just nu.

Look at the bright side of life

Sitter på andra sidan Sverige nu, ute på landet bland djur och natur med den jag älskar.
Fyller dagarna med kärlek, arbete och gosa med tjurarna.
Som ni säkert märkt vid detta laget så är jag en riktigt livsnjutare.
Men det är inget fel med de, mer tvärt om att jag önskar alla kunde känna de underbara känslor jag känner.
Njuta av ledigheten, att kunna göra som jag vill, ingen press, ingen som sitter och sätter betyg på allt jag gör, inte bli jämförd med andra och helt enkelt kunna leva livet på mitt sätt.


Live with the flow around you

Kärlek, alla behöver vi den nångång och klarar oss inte utan den.

Nångång i varje levande varelses liv kommer den punkt då man behöver kärlek.
Man kan tro sig överleva helt utan den, men det går verkligen inte.
Ensamhet, meningslöshet, tomhet - några känslor man rätt garanterat skulle känna.
Men bara för ordet kärlek ofta tolkas som att man ska ha en kille/tjej, ett förhållande helt enkelt, så betyder det knappast att det inte finns annan kärlek?
Djuren består till mycket stora delar av kärlek, dom ger oss grymt mycket av den.
Naturen bidrar omedvetet med kärlek till oss, vissa kan känna den andra tänker bortom den.

Det är rätt ledsamt att se hur många människor blir näst intill desperata för att få ett förhållande, just för att få känna känslan av kärlek, känna sig älskade.
Men ändå omges dom av kärlek?
Känn och njut av kärlek som omger er.

 

Can you feel some love tonight?

Var ute vid kusten i går kväll med Andreas.
Så grymt härligt att sitta på klipporna, höra vattnet slå mot klipporna, måsarna prata för fullt, samtidigt som solen går lägre och lägre inpå trädtopparna på ön som ligger mitt emot.

Hade så himla lätt kunnat ligga där och bara lyssna på alla ljuden som mina öron fångade upp hela kvällen. För om det är nåt som är avslappnande så är det ljudet från havet!


Speak out loud

Jag har haft bloggen ett tag och antalet läsare har ökat.
Vilket är väldigt kul!
Främst om dom kommer hit för att läsa just de jag skriver.
Men ni kanske har några saker ni undrar eller nåt speciellt ni vill att jag ska skriva om ur mitt sätt att se på saker?
Jag har alltid sagt att om det är nåt man undrar så är det bara att fråga.
Ingen fråga är ju för dum för att besvaras liksom.
Så jag tänkte med detta säga att alla frågor, små saker som ni sitter och gnager på eller ämnen ni är nyfikna på att veta mer om är bara att skicka i en kommentar i detta inlägg, eller nåt annat.
Anonym eller inte, men det är lika kul att få lite tips om olika saker att skriva om för att aldrig komma i en bloggtorka.

To believe in what your heart says

Kristen, buddism, hinduism alla med olika "regler" att leva efter och med olika tron på vad som händer efter man dött.
Finns det egentligen nåt rätt och fel?
Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tvivlar på de flesta religioner, men respekterar ändå att folk har olika tro om livet. Nu är jag dock inte heller så speciellt påläst om dom olika, men det spelar ingen roll i detta fall.

Jag har kunnat göra ett val, som vissa aldrig får en chans att göra tack vare deras pådrivna föräldrar, jag har själv fått komma fram till min tro. Vad jag tycker är rimligt och mest troligt.
Och tänkte ta min tid till att berätta för er nyfikna där ute om vad jag tror och har kommit fram till genom egna upplevelser och lärdomar. 
Alla föds vi och lever ett liv. Vissa i väldigt många år - andra i desto färre. Men vad gör de, alla får vi känna på livets härliga och hårda gång. 
Men vad händer sen? 
Försvinner man ut i intet, återföds, kommer till himlen? 

Jag har sagt länge att hjärnan är den som håller själen fast till ens kropp. När vi dör och hjärnan slutar fungera, släpps vår själ fri. Fri att gå dit den vill. Kroppen blir mer som ett avfall som vi lämnar efter oss. Vissa väljer att 
ta hand om det genom att begrava den och göra fint kring dess grav i flera år. Andra att pulverisera och släppa med vinden. 
Nu kommer kanske det mer invecklade då att skriva ner, vad händer med vår själ då? 
Vi omges dagligen av flera själar som lever omkring oss, som inte släppt taget kring nära och kära eller som av olika själ lever kvar bland oss. Det bästa man kan göra är att om man har möjligheten, hjälpa dom till den såkallade "andra sidan". Himlen? En annan värld? 
Det vet jag ärligt inte men där får dom ro, kan vaka över oss och komma till oss om vi är i behov av de. 

Jag kan ärligt säga att jag inte vet riktigt vad jag tror sen, men med tiden är det dags för själen att fästas vid en kropp igen. Och så lever det vidare. 
Men likaväl de jag nu tror på, så finns det en hel del frågetecken kring saker. Det bästa sättet att bli av med dom är att ta reda på svaren. Och när tiden är inne så kommer svaren också att komma. 

 


Stop and stare at the sky's mistery

Sitter ute och känner hur vinden sveper sakta förbi.
Hur solen ibland får titta fram mellan molnen och forma huden till en mer gyllenbrun ton.
I öronen hörs ljudet från fåglarna som kvittrar blandat med musiken som flödar ut från radion.
Lukten av nyklippt gräs blandat med dofterna som rosorna i trädgården avgör bidrar till ett lugn i min kropp.
Uppe på himlen formas molnen till olika former i takt med att dom åker sakta förbi.

Vi fick fem sinnen, men hur ofta tänker vi på att vi använder dom alla fem samtidigt?
Att stanna upp ett tag och göra sig medveten om det alla våra sinnen tar upp.
Då inser man verkligen hur mycket vi använder dom och tar dom för givet.
Tänk att förlora förmågan att använda ett av dom, som att bli blind eller döv.
Hur svårt kan inte vardagliga saker bli då? 


Beautiful creature

Hästen är en vacker skapelse,
ingen kommer tröttna på att titta på han
så länge han visar sig i all sin prakt.



So wonderful, so wonderful

Ååh denna kvällen har vart så fin!
Så mycket kärlek som omgett min själ.
Känslan av att känna sig väldigt älskad och att kunna hjälpa andra.
Värt mer än pengar i mina ögon!
Så grymt tacksam över det jag har fått äran att få och fått lära mig.

 

My little lovely golden heart

Jag och pappa åkte ut på landsbygden ute i Diseröd och hälsade på min älskade Goldika i förmiddags.
Att få möta hennes kärleksfulla blick och dra fingrarna längst med hennes guld bruna päls är helt underbart!
Varje sekund vid hennes sida är och kommer alltid vara värt guld. 
Jag har sagt det förr och säger det igen, en trogen vän som henne kommer aldrig gå att ersätta eller glömma. 
Det värmer så i hjärtat att se hur mycket hon trivs där hon nu bor och är oerhört glad och tacksam över att hon blir kvar där!
  

Stuck in old memories

Minnen är bilder som alltid lever kvar i din kropp, men själen lever alltid vidare.

Har ni nångång vart med om att ni stött på ert tidigare liv, eller små minnen som sitter i er själ utan att ni medvetet vet om de?
Jag har själv vart med om att jag stött på delar ur tidigare liv.
Nu kan man ju dra in diverse olika religioner och disskutioner om vad som händer efter att man dör osv.
Och det är inte det jag tänkte dra upp nu, om inte nån skulle vara intresserad av att höra vad jag har för tro.

När jag var liten, så var jag med resten av familjen på camping semester ute på Öland om jag inte minns helt fel.
Vi besökte i allafall en vikingaby där. Man kunde testa på olika saker som att göra krokar på gammalt vis, knappar, baka bröd osv.
Jag fick testa att mala mjöl med hjälp av en större sten man tryckte mot en inåt rundad skål liknande sten.
Och där var jag fast. Jag malde, malde och malde.
Gick inte därifrån och lät inte andra testa. Det var en sån sak jag skulle göra och inte kunde lämna.
Jag minns ju bara lite smått från detta, men har hört historien från mina föräldrar ett antal gånger och bli lika fascinerad varje gång.
Dom fick tillslut dra mig därifrån, gick liksom inte att övertala mig om att sluta.
Jag är inte säker på varför jag blev som fast etsad just där, men antagligen har jag nångång tidigare i min själs liv levt på den tid och just malt mjöl. Och när jag kom till en sån plats och fick testa på det så fick jag antagligen som en deja vu från tidigare liv.
Riktigt fascinerande!


Being friends?

När jag och Molly var ute på vår vanliga kvälls promenad igår kväll i ösregnet, så var det tydligen som om alla hundägare tänkte samma sak och skulle ut på samma gång.
Lite komiskt ändå.
Men det som fick mig att reagera var att när vi var på väg hem igen så stötte vi på en tjej som hade sin hund lös och hunden sprang lös och lekte.
När vi kom lite närmre så såg jag bara hur tjejen böjde sig ner, mer såg jag inte bakom det höga gräset.
Så när vi går förbi ser jag hur hunden ligger på sidan på marken och hon halvt sitter med knäna och tryckte ner han på marken. Jag kollade väl lite men antog att hon bara markerade för han inte lyssnat eller så, så det var väl inte så mycket mer med de.
Men sen får hunden syn på mig och Molly och försöker resa sig och börjar skälla. Snabbt som attans är tjejen där och drar ner han på marken igen, trycker ner med knäna, skriker och slår honom.

Jag kan förstå att man ibland behöver markera eller säga ifrån när ens hund gör saker som inte är okej. Och att man ibland måste just dra ner dom på marken eller så om dom är såpass starka psykiskt och stänger ute allt och blir näst intill okontaktbara. Men att skrika, svära och sen slå massa?
Hur kan man då med att kalla sig hundmänniska?
Det som beskymrar mig mest om nåt i sånna lägen är hur man antagligen har haft hunden i ett antal år och ändå låtit de gå så långt utan att man uppfostrat eller tränat bort ett sånt beteende.
Riktigt trist att behöva se sånna saker..
Många fokucerar på att det ska vara samspel mellan häst och ryttare men det borde ju vara samma sak när det gäller hundar. Jag är ingen expert bland hundar eftersom jag aldrig haft nån egen.
Men i mina ögon är det lika viktigt att man kan kommunicera med sin häst som med sin hund.


It's all about being you

Att få respekt är att visa sig värdig den

Det är nog bland det som jag tycker är det viktigaste i våran lilla värld.
Respekt, alla behöver vi den och måste använda den.
Man ska respektera andras åsikter, val, livsstilar och ja allt. Även om man själv kanske inte har samma åsikter.
En stark vänskap bygger allt på respekt och förtroende. Jag ska påpeka att jag främst pratar nu efter erfarenheter med djuren och inte speciellt bland människor. Då djuren alltid vart och kommer alltid vara dom jag söker mig till.
Man kan aldrig få nåns förtroende utan att ha visat sig värdig att få den. Dvs visa att du klarar av att ta hand om en såpass viktig sak som ett förtroende. Förstör man det kan det och kommer det ta lång tid innan man får tillbaka det om man ens får tillbaka det. Fördelen då med djuren är just att dom är så förlåtande som dom är. Dom går inte runt som vi människor och är långsynta på saker andra gjort utan lever vidare förbi de.

Något jag alltid har som en viktig del i att lära känna ett djur är att likaväl som jag vill ha respekten så måste jag visa den tillbaka. Jag tror inte på det där med att tränga sig in på nån och bara börja bestämma, bossa runt och kräva undergivelse från de andra. Jag har sett det ske omkring mig flera gånger, men jag ser också att den personen aldrig fått eller kommer få en så nära relation med sitt djur heller.
Jag vet inte om det är just av den anledningen eller om det är nåt annat med som gjort att jag lätt får en nära relation med djur.

Respekt kan man visa på många olika sätt och i många olika situationer. Markerar tex. hästen att den vill äta i fred, kan jag respektera det genom att gå därifrån eller välja att skita i det och gå rakt på.
Jag kan visa respekt genom att istället för att gå rakt fram och dra på grimman i hagen, stanna en bit ifrån och låta hästen välja om den vill komma till mig.
Respekt behöver inte heller vara några större gester eller långdragna saker, små saker som att ge utrymme även när man pysslar är respekt.
Det finns egentligen inget exakt som man ska göra för att visa respekt, för alla djur är olika och har sina personligheter som gör att dom visar respekt på olika sätt vilket kräver att vi gör desamma.
Det kräver bara eget logiskt tänkande och förståelse.
Man kan aldrig få en människa som alltid levt genom respektlöshet att lära sig visa respekt med ett slutet sinne.


Oh so amazing everytime it shows

Sitter och lyssnar på lite lugn och fin musik av Linda Pritchard och tänker på min fina kille som sitter på andra sidan Sverige. Spenderat kvällen ute i solnedgången med Molly även ikväll. Denna gång fick kameran följa med ut, vilket jag inte ångrar för blev ju några mysiga sommarbilder bland åkrarna och de mysiga grusvägarna.

Så härligt, för vi gick upp till en sjö som ligger uppe i skogen häromkring så Molly fick svalka sig lite i värmen.
Det roliga är att jag märkte så starkt hur vi kommunicerade, helt plötsligt blev vi som på samma nivå i kommunikationen med varann. Allt jag gjorde förstod hon utan att jag behövde göra nåt speciellt och allt hon gjorde, förstod jag helt och hållet. Samtidigt som hon ibland ylande till lite och pratade så för jämnan så blev de som att allt förvandlades till nåt så självklart. Nåt man ofta kan känna när man kommit ett djur väldigt nära, hur ord inte behövs mer än att saker är så lätta att förstå ändå. Det sjuka tycker jag är hur vi kommit till den punkt nu efter bara två dagar ensamma. Med Bosse tog det mig 1 år, Goldika och Gotthfrid några månader. 
Där märker man ju hur olika det är med olika djur och vilka olika nivåer dom ligger på.  

Det är i alla fall helt underbart hur mycket lättare och fantastiskt det är att vara tillsammans med djuren och kommunicera så självklart utan att ord behövs.





Growing friendship

Började morgonen med en lång skogspromenad till ljudet av fåglarnas ivriga kvittrande med Molly och avslutar kvällen med en lång promenad längst med en liten grusväg som leder in i en annan skog i solnedgången.
Det är nog rätt lätt dom mysigaste sakerna med att ha en hund!
En kompis som håller en sällskap för jämnan.
Det roliga är att innan jag "flyttade in" här så kände jag och Molly varann inte speciellt mer än att jag gått nån promenad med henne nån enstaka gång. Men nu när man är med andra kan jag se hur hon tyr sig mer till mig.
Och hon lägger sig mer än gärna vid mina fötter när man sitter i soffan såhär på kvällen.
Kul att känna hur vi lär känna varann mer och mer för varje dag som går!






Bilden kunde ju blivit charmigare men jag bryr mig helt enkelt inte, jag är den jag är och lever livet med djuren och dom som älskar mig mer behöver jag inte ;)

By my own

Idag flyttar jag hemifrån för en vecka, kommer bo ensam i ett stort hus dock med sällskap av Molly. En schäfer tjej.
Så dagarna kommer fyllas av mysiga skogspromenader, lugna dagar och tid till att bara vara mig.
Har två hästar och en hund jag ska prata med också så ska nog försöka få pratat med dom nu i veckan med.


The future in plans

Suttit och kollat runt bland olika högskoleutbildningar som kan passa mig.
Eller som rättare sagt också kan passa för att jag ska bli legitimerad sjukgymnast och godkänd djursjukgymnast.
Mejlat en tjej ang. utbildningar och planerat att boka in tid med studievägledarn så fort skolan drar igång.
Efter att ha läst hur många som söker till sjukgymnast utbildningen och att dom bara tar in en fjärde del av dom är lite oroande. Så är ju väldigt bra om man vet lite mer så man kan försöka skaffa ett mål att jobba mot sen när skolan drar igång igen.

Risken finns ju dock fortfarande att jag rätt snabbt ännu en gång kommer lessna på lärarnas sätt att bedömma oss elever. Men men jag gör mitt bästa det är huvudsaken!


Live for the day and forget about the time

Suttit in i de sista timmarna denna kväll och pratat med en kompis häst.
Hennes häst har gått igenom hur mycket olika skador som helst, överlevt en svår skada i tarmen utan operation vilket är högst ovanligt, och ja haft en otrolig otur!
Att prata med henne var väldigt psykiskt krävande, inte för att hon var jobbig på nåt sätt att prata med men hon har gått igenom en hel del och kunde i varje ord hon sa känna hur hon ständigt kämpar.
Både mot skadorna och med sina psykiska problem.
Det är imponerande och inspirerande till tusen!
Men nu är jag verkligen helt utpumpad på energi.

"Ibland sker sakerutan att man kan hindra allt som sker, men ta vara på dagen lär dig av dess mening och värdesätt dina kära som finnas för dig. Så finner man glöden till att finnas med livets underbara lärdomar."

"Livet omger oss av mycket olika saker vi alltid kan dra lärdomar från."

"Jag är här och nu inget annat. Låt mig leva så, inte blicka framåt om vad som ske ska eller bakåt och minnas tider som gärna glöms. Här och nu är jag, du och vi."

Att träffa på en häst och få höra hur hon kämpar mot panikattacker som bidrar till ständiga skador får en att inse att även djuren går igenom väldigt mycket jobbigt när det gäller ens psykiska välmående.



Begging to stop the time and just love the moment

Är hemma igen efter en rätt spontan resa till Småland.
Kort blev den men samtidigt mycket billig.
Och även om jag är näst intill uppäten av bromsar och blinningar så är det alltid lika tomt att komma hem och sitta framför datan och bara häcka.

Känslan av att sitta ute i kohagen i solnedgången en varm sommarkväll med den man älskar, kunna prata om allt och lite till och bara vara sig själv. Sånna stunder får en att inse hur mycket man önskar man kunde pausa tiden.

The silence after a rainy day

De sista timmarna då solen gick ner längst med horisonten döljdes himlen av mörk gråa moln och regnet ösde ner. Det var rätt behövligt med tanke på hur kvavt de vart ute de senaste dagarna.
När ögonen några timmar senare blickade ut genom fönstret blev dom bländade av solens sista strålar som trängde sig fram bland molnen.
Jag öppnade fönstret för att andas in den friska luften och möttes av doften av sommar?
För är det nåt som är sommar så är det doften som blir efter en regnskur.
Men det var som om hela världen runt om gått under.
En ovanlig tystnad rådde, så jag passade på att gå ut en sväng med kameran tätt intill.
Jo visst var det sant, tystnaden var bestående och mycket ovanlig för att bo såpass nära två motorvägar och mitt i ett samhälle.
Men så underbart härlig!




To say hello to some friends

Åkte ut till betet med Johanna förrut och hälsade på lektionshästarna och ponnyerna.
Dom blir verkligen jätte goa när dom är på betet!
Kommer mer än gärna fram och hälsar och gosar massa, tyckte dock lite synd om dom för alla flugor, bromsar och blinningar som åt på dom.
Det är ju naturligt, men nån flughuva hade ju underlättat det lite för dom.
Men jag ska inte lägga mig i sånt.
Tog lite kort och fick en hel del charmiga bilder på dom, även en del mer känslosamma bilder vilket jag främst vill åstadkomma i mina bilder.


Sometimes you just have to let go of the control

Avslappning är att släppa alla beskymmer,
spänning och låta livets egen ordning flöda genom sitt väsen.


The feeling of being important

Spenderat kvällen till att prata med en kompis häst.
Att få ta del av alla fina saker hon sa till sina ägare var väldigt vackert!
Kändes som vårt samtal flöt på så simpelt och lugnt.
Var väl antagligen just därför tiden sprang iväg lite, men det gjorde mig verkligen inget.
Sitter mycket hellre och pratar med djur om kvällarna än att kolla tomt på en tv skärm.

Tycker varje gång jag upptäcker de, att det är lika underbart och fantastiskt! Hur fel uppfattning vi får om hästarna som individer och deras personligheter. Inte försen man fått chansen att prata med dom så kan man få sig en mer verkligen syn på hur just den hästen är. Det är kanske just ifrån de här som jag fått en rädsla för att människor ska dömma mig för nån jag inte är, just för att dom inte lärt känna mig ingående på de sätt som jag får chansen att göra när jag pratar med hästarna.

Självklart tänker jag dela med mig av några fina saker hon sa!
"Framgång och framsteg du gör måste ske utav hjärta och hjärna i harmoni. Annars eller annorlunda kan misslyckande ofta ske utan harmonin med dig. Så tänk igenom valet innan du gör de. Välj inget utan att du själv helhjärtat vill det"

"Jag vill älskas för mig och inte värdesättas av framgångar och priser som ni människor ofta gör."

"Jag vill visa er vägen dit himmel och jord alltid möts och glädja er vardag med nya som gamla minnen också."

Idag var också första gången jag har vart med om att ett djur har tackat mig för att jag velat prata med dom.
Vilket fick mig att inse att denna pratstund betydde en hel del även för henne och inte bara för hennes ägare och mig. Man fick sig verkligen en känsla av att man var behövlig.


Evidence from the rain

Var ute och fotade lite i trädgården i förmiddags.
Fick några bilder som jag blev riktigt nöjd med!


Never to wise

Att dra nytta av goda råd kräver mer visdom än att ge dom.

Ett citat som etsade sig fast i mitt huvud. Om det är något jag lärt mig väldigt mycket på och utvecklats som människa både mentalt och i mina handlingar så är det genom att lyssna på goda råd och dra lärdom av dom.
Det gäller bara att sortera ut vilka som verkligen är goda och vilka man ska ta med en nypa salt.

Att alltid ha ett öppet sinne för vad folk har att säga, för när man minst anar det så kan en person man tidigare inte lyssnat på, komma med något väldigt klokt och hjälpande.
Eller varför inte djuren?
Dom är så mycket klokare än vad vi tror och ändå slutar jag inte förvånas över deras visdom och enorma klokhet.
Det är just det som gör att ha förmågan att kunna prata med djur så betydelsefull för mig och ger mig också en vilja att dela med andra.
Tänkt på det nästa gång ni går utanför dörren, öppna era sinnen för vad folk har att säga.
Lyssna, fundera själva, ta lärdom av det.


Finely something wonderful

Spenderade hela förmiddagen till att hjälpa till när dom körde ut alla ridskolans hästar på bete.
Lasta på och av hästar från transporterna.
Så underbart att se hur dom galopperar runt på gräs ängarna i ren lycka.
Efter 11 månaders slit för att göra oss människor nöjda så får dom äntligen en välförtjänt semester.
Helt underbart för dom!

RSS 2.0