The time will come soon'r or later

Imon är det dags för Gotthe att åka på återbesök till veterinären. Lite nervöst om jag får säga det själv.
För han är väl medveten om vad som kommer att hända och våra pratstunder har mycket kretsat kring detta.
Vilket gör mig lite osäker på hur jag ska tolka det han sagt.
Det finns alltid mer än en vinkel i ett svar.
Och jag har en känsla i mig av oro och ängslan av att något är på väg att hända. Negativt menat.
Som om jag går och väntar på att den ska slå ut, och som något rätt dramatiskt.
Det behöver inte ha just med Gotthe att göra utan mycket möjligt att det är nån runt om mig som kommer råka illa ut.
hmm.. Jag hoppas känslan jag känner inte är vad jag känner.
Men samtidigt ska man inte ta känslor för givet och inte heller när dom kommer rätt starkt. Kan lika väl vara en varning som gör att du borde tänka om för att undvika att nåt hemsk ska hända.


Goda skratt och glad häst

Dagens ridtur gick helt okej. Gotthe var lika fin som vanligt och det hände väl inte så mycket nytt, mer än att jag fortsatte lite smått att styra med höfterna.
Stod ute i hagen och mockade. Hemskt hur förjädriga hagarna ser ut nu under vintern, när det är så kallt att allt bajs fryser fast och det inte går att mocka bort.
Men idag när det var plus grader så var det dags att ta tag i det lite iallafall.
Och trevligt sällskap fick jag ju samtidigt av Gotthe som var lika glad han över sällskapet.
Sen är det ju inte varje dag man får massage i nacken och på huvet samtidigt som man mockar :)<3
Han försökte också att hjälpa till genom att försöka lyfta grepen, men man måste ju få ett bra grepp i handtaget först och det var väl där det tog stopp.
Men fick mig några härliga skratt och en härlig stund ute med min fina kille!


Dagens samtal <3

Satt och pratade lite med Gotthfrid efter att vi haft vår ridtur.

Det kändes svårare än vanligt idag att prata, men det kan ju inte flyta på helt bra heller alla dagar.
Så blev att jag flera gånger missade ord vilket gjorde vissa meningar liksom inte "färdiga".
Och jag tänker därför inte dela med mig av allt.
Men lite har jag att låta er få ta del av.

Ska tillbaka men skall hämta mig först.
Kylan är borta, endast två stjärnor lyser.
Har redan sett allt.

Vad tycker du om "mig"?
Snäll, kärleksfull, dominant, men jag vill ha mer kärlek och tid.

(Här vet jag inte vad som hände men jag blev så konstigt tom, tänkte inte utan började sitta och glo på väggen bara, och glömde liksom av att vi pratade och kom liksom av mig. Så det sista blev lite rörigt)

Ström är farligt, allt om detta ska ta slut.
(Jag kände att min tid började bli knapp, alltså inte nån speciellt bra när man pratar. Och jag har en fråga som jag vill ha svar på, men som kan få ett väldigt långt svar på, men frågade honom den och tjaa. Fick svar men var fortfarande inte bra läge för mig, för jag tappade bort mig bland allt så kunde inte få ett helt svar. Så just därför kommer den frågan få komma upp en annan dag istället)


Dagens grymma ridtur!

Hade en sån grymt härlig ridtur med Gotthe idag!
Började som vanligt efter att ha skrittat på lång tygel en stund, att göra massa skänkelvikningar och volter för att få han mjuk och smidig i kroppen. Och vänta ut han, för det är ingen mening att sitta och raffsa i munnen och be honom att kröka på nacken när han är stel oså.
Efter massa mjukgörande övningar, släppte han efter riktigt fint.
Och idag gick det snabbare än vad jag räknat med att få honom sådär mjuk och go i kroppen.
Så tänkte testa att rida med höfterna, och gud va najs det var!
Händerna var hela tiden stilla och lätta, medans jag svängde gjorde skänkelvikningar och slutor med enbart höfterna och vikten. Grymt kul att trixa med!
Sen samlade och längde jag skritten med  enbart sitsen och blev nån halt med.
Så efteråt vart jag väldigt nöjd med både mig själv och Gotthe!

Grymt härligt att kunna vara helt ensam i ridhuset och att det inte är massa spring och tjöt utanför som tar upp ens fokus. Fördelen med att rida senare på eftermiddagarna på helgerna.

(Bild från sommar 2010 som kmr vara mkt saknad)

Dags att gå ut och finna dagens lärdom

Dags att dra på sig varma kläder och gå upp till stallet innan mörkret lägger sig.
Spånat lite på vad Gotthe har att lära idag, men vi får väl se.
Det är bara att vänta och se.

Tips för dom som vill finna ett lugn i vardagen

När man lever en stressig vardag eller har för mycket att göra så man börjar må dåligt vilket är väldigt vanligt.
Vad är då mer rogivande än att lyssna på musik med panflöjt?
Inte bara är det väldigt fint, utan väldigt rogivande. Upplever jag själv iallafall.
Finns inget mer behagligt när man pluggar eller vill vara ifred än att dra på sig hörlurarna med panflöjts musik.
Skärma av allt runt om och bara vara.
Jag är själv sån att när jag pluggar bör jag ha det tyst för att kunna fokucera, men det är ju svårt rätt ofta att få det så där tyst som man vill ha de. Och att dra på musik som man annars lyssnar på med massa text och sånt så blir det inte nåt plugga, för då sitter jag och lyssnar på texterna och drömmer mig iväg istället.
Just därför är musik med panflöjt mycket bra, då jag inte gillar klassisk musik, det finns ingen text och är bara rogivande.
Så jag rekommenderar det starkt!


När man går emot sig själv

F Ö R V I R R A D
Är bara förnamnet. Ussh jag blir så less på mig själv över hur jag är. Jag vill så mycket och försöker hur mycket som helst inombords. Men utan att lyckas.
Mina tankar och mitt sätt att vara gör att jag trasslar in mig själv.
Försöker vara simpel och lätt men blir raka motsatsen. Gör mig själv frustrerad, förvirrad och besviken vilket leder till att alla nära runt mig blir lidande. Och för att få ut känslor som blir för mycket blir det bara genom att börja skrika mot mina föräldrar och ger mig in i disskusioner jag egentligen inte orkar ha och inte heller förstår.

Insett hur annorlunda jag är genom att tro på telepati och att även djur kan prata, även om dom inte kan prata som vi. Människor kan tro på att det sitter nån stor man uppe i rymden eller himlen och styr världen (vilket är emot alla logiska och vetenskapliga förklaringar, detta säger jag utan att kränka dom som har den tron) eller att betongstatyer är gudar, men att djur skulle kunna prata genom tankeöverföring är liksom skrattretande?
Jag har alltid varit den som vill vara "en i mängden" när det kommer till saker som skolan, men insett att jag inte är som alla andra bara för jag tror på nåt annat. Känns som jag sticker ut på så sätt, vilket gör saker jobbigare.

Men jag skulle aldrig i livet sluta tro på det jag gör eller sluta med det jag håller på med, men det är ändå jobbigt.
För man kan behöva få prata av sig om allt som händer, men vem ska man prata med om det när det knappt finns nån som tror på de? Förstår ni situationen?

Samtidigt skäms jag över hur jag trycker ner dom som betyder en hel del för mig, för att jag förvirrar mig själv.
Jag skäms enormt men kan inte hjälpa det!

Och för jämnan händer saker jag inte kan varken förstå eller förklara, tänk er att ni sitter på en stol, och helt plötsligt känner ni hur typ er själ dras bakåt ner och ut lite från kroppen. Ni kan inte hindra de utan det bara sker. Lite som en mussla stänger sitt skal dras jag innåt eller åt något håll med en konstig känsla i mig.
Man kan inte förstå eller förklara vad som exakt sker.

Vill bara genom detta ge en stooor extrem ursäkt till alla er som blir lidande av hur jag beter mig, för jag kan inte styra det helt.


Mer än en häst / mer än bara en människa

Blev en rätt lång men härlig och kall eftermiddag i stallet, men varje sån eftermiddag är så värdefull.
För varje dag som går sen dagen då spärren "lossnade" har banden mellan mig och Gotthe blivit så grymt annorlunda! Jag ser han inte som bara en häst, han är så mycket mer! En själ med så grymt mycket kärlek, glädje, busighet och trogenhet.
Och han ser mig inte som bara en människa längre, han kollar verkligen på mig nu och ser mig. Inte bara som en människa, utan kollar mig rakt in i själen. Tro mig det känns när det händer, det är något som inte går att beskriva men känslan finns verkligen där när det blir så.
Hans ögon har ändrats på så sätt att dom blivit fulla med nytt liv och att se hur hans stora ögon går rakt in i själen är nåt helt fantastiskt!
Sen är jag så att när jag kommer till stallet öppnar jag dörren till våran "väg" ( med detta menar jag att jag släpper allt annat i tankarna och pratar med honom istället.) Vi har pratat om rätt mycket olika saker, även om jag inte sitter eller står vid han så slutar vi inte prata för de. Och han hör allt jag tänker, vilket kan vara en nackdel. Men jag har inget emot det. Ibland blir det att jag liksom glömmer att lyssna, men han visar mig starkt hur han försöker få kontakt med mig. (Tänk er att nån ringer till er, och står och verkligen vill att ni ska svara.)

Ser jag inte för jag inte kollar, stoppar han mig det jag gör och markerar igen. Vilket han gjorde igår, han ville ställa en fråga. Så jag stannade upp och lyssnade, "Ska jag åka?" frågar han. 
Jag kände hur som en suck la sig i kroppen på mig, men förklarade så tydligt jag kunde om hur de kommer bli nu kommande tid. Sen blev han tyst, och jag fortsatte med det jag gjorde. 
Och idag stoppade han mig igen, jag lyssnade och han säger då "Ska inte åka". 
Jag minns inte exakt vad jag sa till han, men det har inte så stor betydelse. 

Men jag är grymt glad över hur våran relaktion till varann har ändrats. Må kanske inte se mycket ut i nån annans ögon men det är svårt att se nåt man inte kan se eller känna för ingen relaktion är den andra lik eftersom alla hästar är ju olika. Likaväl som människor är olika. 

Och häromdan stod jag i foderkammaren och gjorde höpåsar, när jag väl var klar raffsade jag ihop en tuss som han skulle få. Började gå och när jag kom innan för stalldörren från sadelkammarn (han kunde endast höra mig än) så hör jag hur han börjar gnägga dovt och kolla mot mig när jag rundar hörnet. 
En logisk förklaring för den som kanske inte är övertygad om detta med telepati är att han hört att jag prasslat med hösilaget när jag gick eller att nån annan vart i stallet och gett godis.
Men stallet var tomt på människor och jag hade hållt hösilaget stilla och det hade inte låtit nåt ifrån de. 

Då fick jag liksom svar på hur han kunde läsa mina tankar. 
   

Hästmannen

Läste ett repotage dom gjort i favorit tidningen igårkväll, om den så kallade hästmannen och blev så grymt inspirerad och ville inte sluta läsa. Men tråkigt nog har alla repotage i tidningar ett slut.
Reportern hade följt honom i ett år genom dom olika årstiderna.
Han är en mycket simpel bonde som lever för sin gård och sina tre ardenner flickor.
Han bor ensam på sin gård i Småland, och gör de mesta förhand, plöjer åkrar på gammalt hederligt sätt med hästarnas hjälp att dra plogen, kör stora tjocka stockar från sin skog till ett sågeri 4 h bort med häst och vagn, och tar dagarna lite som dom kommer beroende på väder och vad han känner.
Hela grejen med att leva såpass gammaldags och göra allt med hjälp av hästarna enbart är otroligt inspirerande tycker jag! Även om man sparar grymt mycket tid genom att använda traktorer, och har man stora gårdar så finns de för mycket att göra för att hinna göra det för hand. 
Men ändå tänk vad grymt underbart att kunna leva så, kunna ta dagen som den kommer och ha hästarna som sina trogna arbetskamrater. Ingen press eller stress! 

Fast sen klart när vinterns kyla kommer och all snö så måste det vara grymt tufft, men somsagt hade mer än gärna viljat testa att leva så under en tid. Tycker dock det är riktigt tråkigt att se hur det nästan helt försvunnit dock att göra mycket förhand. 
Men något som jag mer reagerade över var att länsstyrelsen tagit om hand om hans hästar, för att dom påpekat att han inte tar hand om dom på rätt sätt, att dom inte får vara tillräckligt mycket i hagen, får gammalt hö osvosv. 
Vilket jag själv tycker är rent ut sagt för jädrigt! Han sköter sina fina hästar precis som man gjorde förr, och jag kan inte se att hästarna dött ut för hur människan tagit hand om dom tidigare? 
Sen om man kollar på hans hästar så är dom i fint hull, glada, arbetsglada och verkar trivas riktigt bra. 
Så jag ser verkligen inte problemet! 
Det finns ju hästar idag som har det grymt mycket sämre, som står i sin trånga box i över 20 timmar om dygnet utan att nån pysslar eller motionerar dom. Som om det inte är mycket värre? 

Historien om Hästmannen inspirerade mig något enormt iallafall och var en historia som fastnade i huvudet liksom. 


  

Första samtalet

Ååh ingen kan förstå hur grymt lycklig jag är just nu!!
Åkte upp till stallet och älskade Gotthfrid under eftermiddan, och kände att idag var verkligen en "bra" dag för att träna telepati.
Så gick in myste lite med han, innan jag satte mig inne i boxen och meditera lite.
Öppnade sedan "dörren" och han började direkt att prata till mig. Först fick jag svårt att sortera ut allt som flög runt lite huller om buller, som nån kastade en hög ord, tankar och intryck över mig.
Men genom att bara ta det lugnt och fokucera så blev allt mycket klarare, dock känner jag min ovana genom att jag inte kan ta in alla ord som kommer utan får "ordluckor" ibland.
Samtidigt har jag så mycket som jag vill veta om han, men har samtidigt svårt att veta vad jag liksom skall säga till han.
Så lät han prata fritt, och han hade fina ord han sa!
Men frågade han en fråga, fick ett svar direkt. Rätt bestämt. Men så började jag tvivla lite på om detta verkligen är sant med tanke på hur mycket jag kämpat och önskat detta, och att de nu händer.
Utan att ens tveka säger han till mig att tro på honom. Det var som om han sa det med en människo röst i huvet till mig, med en lugn, trygg och troende röst.
Sen fortsatte vi prata lite, och han skicka mig en bild (tror rätt säkert på att det var samma som han försökt skicka en gång tidigare, då jag inte kunde se den mer än vitt ljus) på han och en till häst som galopperade runt och busade i en rätt stor hage med massa snö på både marken och träden i bakgrunden. Och sen kom en känsla, inte jätte stark men ändå liksom känslosam på så sett att jag fick tårar i ögonen och fick en klump i magen.

Efter detta "avbröt" han själv det hela genom att han började buffa på mig och sa till att jag inte skulle sitta där längre.
Så blev en helt okej ridtur, sen lite ompyssling och massage i stallet.
Men lyckan över att ha haft mitt första "samtal" med en häst är så grymt stor!

Gotthfrids ord:
Låt oss lev för frihet, se alla.
Låt alla vara, kan se om allt.
Låt livet oss ge.

Hur mår du?
Bra!
(här började jag tvivla)
Tro på mig, se om dig allt vi ger.
Låt oss se omkring.

Vad vill du att jag ska göra för att du ska vara gladare?
Kärlek, rykta mig, visa mig saker.
Låt oss leva.


Man måste ge och ta för att en vänskap ska kunna funka i längden...

Hade en grymt mysig stund med Gotthe efter gårdagens ridtur.
Själva ridningen hade inte gått jätte bra försen sista 10 minuterna. Menmen alla har vi dåliga dagar så det är bara att släppa den ridturen och tänka på allt annat bra och lägga ner lite mer tiden på ompysslingen istället.

Stod i stallgången och gav honom en skrubbmassage, lång rycktning och tryck på avslappnade punkter.
Var grymt härligt att stå där ensam och se hur han bara njöt och var så himla avslappnad. Det syntes liksom tydligt hur han njöt när han stod med öronen framåt och kunde knappt hålla uppe ögonen så stod med halvt öppna/ stängda ögon och var så grymt söt. Sånt gensvar gör det verkligen värt att lägga ner lite extra tid på att bara pyssla, med tanke på hur mycket han hjälp mig genom senast tiden.
Hästarna var lugna och tysta, jag "arbetade" tyst och det var bara jag och hästarna där inne. Det var ett sånt härligt lugn som la sig i stallet och jag tror rätt säkert att hästarna njöt lika mycket som jag!


Tomhet

Har ni nångång kännt er tomma?
Allt är liksom tomt, huvudet, glädjen, lusten att göra saker, att vilja ens se en annan människa.
Man känner bara sig tom rakt igenom. Som om nån gått och dammsugigt hela ens kropp inombords och man har inget kvar. Medans man igentligen har mängder av tankar i huvudet och är omringad av människor som älskar en och bryr sig.
Men ändå kommer den dära känslan av att man är missförstodd, att ingen kan förstå vad man menar. Och hur mycket man än vill kunna förklara och få andra att förstå så går det liksom inte för man kommer inte på några ord att säga. Som om jag är för komplicerad i mina tankebanor, även om jag tycker jag framstår som rätt "simpel" människa. Men kommer även stunder då jag kör fast i mig själv, att jag blir för invecklad i mina tankebanor för att viljan att komma fram till nåt blir för stor.
De e dom stunder jag kan sitta på en stol och har massa att göra men klarar inte av att ställa mig upp för att gå och göra dom för att jag måste reda ut det som gjort att jag kört fast först.

Det är bland annat när dessa stunder kommer som jag är tacksam att jag kan heala mig själv, genom meditation och att "gå in i mig själv". (Mer om healing för dom som vill kunna lära sig mer om det kommer nog upp en annan dag)
Men det är iallafall mitt i denna tomhet som jag kommer ihåg vad en nära vän sa för ett tag sen som jag känner igen mig i.
"Jag har väldigt mycket som sitter i huvudet. Tänker jag rätt så mår jag bättre men ibland blir jag dyster och då tar det ett tag innan jag får ordning på mina tankar igen! Men om ni alltid finns där för mig så blir det nog bättre."


Min fina kloka vän♥


Träning ger färdighet som man säger

Tänk vilken skillnad all min sits och mentala träning har gjort!
Idag var vi ca 10 stycken som red huller och buller i ridhuset, en sån jädra typisk situation då inget funkar i ridningen för jag spänner mig och är förvirrad och stänger av för att sedan gå och bli frustrerad på att hästen inte vill lyssna. Vilket inte är så konstig om man tänker efter?

Så dagens ridpass blev som ett litet test att se om jag utvecklats något, och klart kom stunder då jag kom in i "gamla vanor" men några djupa andetag, slappna av i kroppen och bara följa hästen rörelser så blev det hela mycket bättre. Och blev ju klart mycket lättare att rida bland alla andra människor med då såklart.
Avslutade vår skrittur med att han jobbade fint på och tuggade på bettet, avspänd och mjuk. Alltid lika underbart att känna hur han släpper efter i kroppen och blir så grymt fin, det är just då verkligen allt stämmer!


Don't worry about being scared

Att sätta ord på känslor och bilder är svårt nog, men att få andra att kunna känna den dära känslan som dom aldrig fått chansen att känna är desto svårare.
Men för varje dag som går och man håller ett öppet sinne för vad dagen och dess omgivning har att lära dig så kan man alltid finna en hel del förklaringar och hjälp på vägen. Men istället för att ens vilja lära oss stänger vi ute allt vi inte kan se eller höra och allt vi har en inre rädsla för och inte vill tro på.
Men hur ska du nånsin kunna lära dig om du inte nångång ens försöker att förstå...

Alla förtjänar minst en chans att visa vad dom vill, kan eller har att säga. 
Och rädslor är till för att ge lärdom även dom, det gäller bara att bli trygg i sig själv och sedan börja bearbeta dom.
Ifrågasätta sig varför man är rädd, vad som kan ha framkallat de. Sen beroende på hur stor rädslan är börja utsätta sig för den mentalt, bit för bit i din egna takt. Samtidigt som du utsätter dig för rädslan mentalt, ex. om man är rädd för spindlar (som jag själv vart och bearbetat bort, utan att ens röra en spindel). Tänk hur du har en spindel i handen, känn alla dess ben mot din handflata. Ta några djupa andetag och känn hur en glad känsla bubblar fram igenom kroppen (man behöver inte känna den bokstavligt talat, utan föreställ dig den bara) och hur lättheten sprider sig i kroppen. Spindeln står bara där i handen.
Sen beroende på hur stor och stark en rädsla är så tar det längre tid att bearbeta den, men att för jämnan utsätta sig för situationer mentalt med sin rädsla inblandad så försvinner den sakta men säkert. 
Det finns även rädslor som att hoppa med sin häst pga olyckor som skett tidigare, gör även samma sak här. 
Se framför dig hur ni hoppar hinder efter hinder galant! Ibland kan det även hjälpa att tänka tillbaka på händelsen som gjorde att du blev rädd från början, spela upp den i huvudet med ro i kroppen försök se vad det var som gick fel. Vad var det som framkallade händelsen? Tänk sedan ur en mer positiv synvinkel, du lever och har klarat dig bra. Och ni har kanske till och med klarat att hoppa ett mycket mindre hinder redan? 

Utsätt dig för situationer (endast positiva) där ni hoppar, kan vara i olika omgivningar, mentalt. Och när du känner dig redo så börjar du bygga på det du gjort mentalt genom att kanske rida över bommar och succesivt öka höjden efter din mognad igen. Men låt aldrig nån pressa dig in i nåt du inte vill eller är redo för att göra, men se också skillnaden på att pusha och att pressa! Många kan behöva en liten spark i baken, antingen av sig själva eller av nån annan och det är inte samma sak som att pressa.
  
Jag har själv ingen erfarenhet om hur andra skulle bearbeta en rädsla, om dom kanske har en annan syn på de än vad jag själv har. Men jag önskar jag kunde få en blick av hur andra kanske gör eller om dom tänker i samma banor som jag själv.
För att lättare kunna hjälpa andra att se och känna de jag själv kan känna. Men som min trogna farmor sa till mig under ett av våra samtal "Man måste låta alla mogna i sin roll och i sin själ, för att dom sedan ska kunna öppna sig för att lära. Även om det tar vissa ett helt liv och andra föds med mognaden"


Dagens träning och snöpulsande

Dagens ridning gick ut på istortsett samma sak som ridturen häromdan, alltså mycket fokus på mina händer, sitsen och att få Gotthe så lösgjord som jag kunde.
Red en liten stund med spö i händerna för att typ friska upp mitt minne om att fortsätta tänka på hur mina händer ska vara. Och mängder mängder av skänkelvikningar på diagonalerna och öppna delar av volterna.

Var ju i manegen samtidigt som några andra red, vilket rätt snabbt gör mig mer "lättstressad" och att jag spänner mig för att hålla koll så vi inte är i vägen för allt och alla. Vilket även det leder till att jag blir hård i handen igen och "hänger" i tygeln. Så blev ju också mycket fokus på att jag skulle vara lugn, andas, slappna av och lite strunta i alla runt om oss. Och vissa stunder kändes det riktigt bra! Blev avslappnad, lätt i handen, stilla och korrekt ställning på händerna och Gotthe var väldigt eftergiven och jobbade "upp" sig.

Men det kan inte alltid vara som man önskar och kom flera stunder in i gamla ovanor med att spänna mig och sådär. Men framsteg iallafall, och slutet av passet satt det verkligen bra!

Var ute och gick en stund i snön med Bosse i skymningen. Kände hur gamla minnen kom tillbaks i huvet och hur grymt söt den ponnyn är! Blev väl inte jätte mycket promenerande utan han ville stanna vid varje snödriva för att köra ner mulen och "burra" runt i snön. Haha, och försökte flera gånger att dra ut mig i djupa snödrivor.
Men jag var inte lika positiv till de mer än att jag stod och skratta åt han.
Efteråt blev det lite ryktning och massage för hans del och sen fick en nöjd Bosse gå in i boxen och äta lite och en trött Emelie fick åka hem.
Bjuder på 2 kassa mobilbilder från dagen...




Träning ger framsteg!

Många anser att sitta och bara skritta är väldigt segt och tråkigt, och ja det är väl inte det roligaste alla dagar.
Men jag har insett hur grymt bra det är för min ridning!
Jag har tyvärr haft problem med att jag blir hård i handen och spänner armarna och axlarna, vilket leder till att hästen likaså blir hård i munnen och det blir liksom dragkamp.
Så idag hade jag turen att vara helt ensam i ridhuset vilket var perfekt, för då kan jag verkligen slappna av och fokucera på mig och hästen och inte på vart alla andra rider.
Så gav mig fasen på att idag skulle det bli ändring på min ridning.

Började med lite skritt på lång tygel och sen lite lösgörande skänkelvikningar, stora volter med och utan inslag av skänkelvikning utan de minsta krav på att han ska kröka på nacken då det kommer efterhand ju mer lösgjord han blir. Sen fick han gå lång och låg och jag la största fokusen på mig själv, genom att slappna av i axlar, ha mjuka händer och andas lugnt. Märkte hur jag gärna spänner mig i bäckenet så la en del fokus på att försöka slappna av även där och bli mer följsam i hans rörelser.
Plockade efterhand upp han i en "högre" form och tog ett spö i händerna för att få dom i en korrekt ställning istället för att ha dom halvt liggande som jag också gärna har dom.
Passet slutade med en mycket lösgjord häst som var mjuk i munnen, tuggade mycket på bettet och som jobbade i en ärlig form. Och en ryttare med "raka"händer med tummen som högsta punkt, mjuka händer, avslappnade axlar och i bäckenet och höfter, följsammare och riktigt nöjd!

ett tips till alla som ska bara skritta för igångsättning eller i väntan på återbesök till veterinären, ta vara på ridpassen och granska hur du rider för att kunna förbättra din sits, följsamhet, ridsätt och tankesätt. Vilket man kommer ha stor nytta av sen när det är dags att gå över till trav eller galopp.
Det var allt från mig idag!

För din lättnad

Jobbigt att hålla koll på uppdateringar?
För att det ska bli lättare för dig, så följ bloggen på bloglovin, helt gratis!

Följ min blogg med bloglovin

Open up to what you can't see

Från den stunden vi kom hit till jorden,
vi möttes av sol ovan för.
Finns mycket mer än det du och jag ser.
Mycket mer än vi känner och hör.
En kärlek som blev oändlig,
men så lite som vi kan förstå.
Och den sol som gick ner någon annanstans
ger ett gryningsljus att förlita sig på.

Alla har en plats
Allting har en mening
I en värld full av liv.


Wanna be my real friend?

Eftermiddagen med Gotthe har vart mysig som alla andra.
Perfekt att åka till stallet direkt efter skolan, äta "mellanmål" och spendera några timmar ute i stallet med honom och sen gå hem lägga sig på soffan och slappa en stund sen sova. I stallet finner jag verkligen tillbaka lugnet efter en jobbig eller stressande dag i skolan. Synd bara att man måste ha tid till att plugga med, så inte varje eftermiddag blir såhär underbart härlig.

Efter kontakten vi fick igår när han tog emot mina bilder, så öppnades en helt ny dörr i vår relaktion!
Det känns som om han ser mig på ett annat sätt nu, lite överraskad över att jag inte bara är lika blockad som resten. Och det märktes tydligt idag hur han vill hjälpa mig utvecklas och prata med mig, då han tydligt försökte ta kontakt med mig idag och jag såg hur frustrerad han blev av att jag inte öppnade mig och genom att buffa och visade även med kroppsspråket att han försökte.
Jag såg allt och uppfattade det, men idag var ingen bra dag för kommunikation. Jag kände att tankarna var för röriga för att reda ut och släppa. Vissa dagar är ju huvudet som ett garnnystan inlindat i massa tankar, och idag var just en sån dag. Även om jag mer än något annat hade velat prata med han! 
Försökte öppna mig och ta emot vad han ville säga, och kunde se ett ljus av en bild han skickade men allt var för suddigt för att se varken konturer eller motiv. Så det gick somsagt inte idag.

Men vissa dagar är ju somsagt inte lika passande, så jag fick trösta han med att visa att jag förstod vad han försökte med men att de inte passade. Lika väl som att hästarna ibland har dåligare dagar och inte vill snacka.
Men något väldigt positivt jag kan ta med mig från idag är hur annorlunda vi båda ser på varann och hur vi båda kommer börja hjälpas åt för att nå ett bra resultat!   

Nedervärdera aldrig meningen av en dröm

Haft ett långt samtal med min farmor som är ett grymt stöd i min telepatiska utveckling och som hjälper mig att tyda vissa händelser ur en annan synvinkel. Så alla bitarna som frågande svävar runt faller på plats.
Och jag ser nu klart vad drömmen jag drömde härom natten ville säga.

Drömmen var liksom till en början stressig och rörig, som vardagen kan vara liksom. Sen när hästarna kom i full galopp mot oss kom oron och rädslan. Men genom hästen fick jag ett sånt lugn. Och varför det just var en häst är för det är min källa till att återfinna lugnet jag har i mig.
Och drömmen var liksom som en förklaring om att jag inte ska oroa mig, behöver stressa eller vara rädd för jag har ett sånt lugn i mig och borde ta vara på det istället.
Sån klok dröm!

Can you here the prayer?

Jag har världens underbaraste häst! Så är det bara, han har gett mig grymt mycket och fortsätter att hjälpa mig i min utveckling genom att ge mig svar.
Stod och mockade och utanför boxen står han uppbunden i gången och halvsover.
I tankarna rullade allt det jag läst om kvällen innan i en bok jag läser just nu som är grymt bra.
Och tanken slog mig att jag skulle testa att göra så som jag fick inspirationen till att göra genom boken.
Om ni undrar vad det nu är jag gaggar om så är det om djurkommunikationen.

Jag stannade upp i mockningen, släppte tankarna, öppnade dörren och skickade iväg till Gotthe att om han vänder på huvudet och kollar på mig så har jag en morot till han. (Moroten var som en lockelse till att göra de)
Det gick en liten stund och jag fick ingen reaktion, men fortsatte skicka till han och att försöka släppa allt runt om, vilket är det jag anser vara svårast. Så efter att skickat tre gånger ca, vänder han på huvet och kollar på mig med en lite undrande blick.
Jag fick ett sånt glädjerus och gick fram till han med en morot. Fortsatte sedan mocka...
Men i tankarna slutade inte min glädje att rusa runt, och samtidigt kände jag att det finns ju en chans att det var en ren tillfällighet. Så slutade mocka ännu en gång, och skickade han samma sak.
Han stod nu med huvudet vänt ifrån mig.
Och ca en sekund efter att jag skickat det, vänder han på huvudet och ger mig samma blick som innan.
Glädjen liksom dränkte mig och äntligen är jag nu verkligen på g!
Efter att gått hela livet och haft en stor önskan, och alltid betett mig faktiskt lite udda. Som att sticka in handen till ett gäng strutsar, som istället för att bita handen av mig äter snällt och försiktigt ur min hand. Eller som att sitta typ 2 år gammal mellan två stora pälsbollar till hundar och föra händerna igenom deras pälsar och få riktiga rysningar.
Och nu är jag på god väg att äntligen kunna uppfylla denna stora önskan, vilket är fantastiskt!
Men det är ju mycket tack vare hästarna och i nuläget Gotthfrid som jag kommit dit jag är idag.
Och jag är evigt tacksam till att hästar är så oerhört kloka och hjälpsamma när det kommer till vissa saker!

Peace out!

Drömmar med betydelse

Inatt drömde jag en till sån där speciell dröm, som dyker upp med jämna mellanrum fast dock inte i samma slags dröm.
Själva drömmen var väl rätt "vanlig" i sig bara att den var liksom stressig, men helt plötsligt står jag och flera andra ute på en äng, och en stor flock med hästar kommer i full galopp mot oss. 
Vi alla börjar tveka på att stå kvar där, då vi inte visste om hästarna skulle stanna eller fortsätta över oss, men väljer ändå att stå kvar.
Dom fortsätter galoppera, väl framme vid oss så stannar en vit ponny precis bredvid mig. Jätte fin ponny med lång pannlugg och rätt kraftigt byggd. Jag lägger handen på dess nosrygg, och helt plötsligt är det som om världen runt oss står stilla. Jag får en sån speciell känsla som liksom inte går att sätta ord på för den är så grymt speciell, så man måste liksom känna den för att förstå den. Och ett lugn lägger sig över oss båda och på nåt vis får jag en sån kontakt med ponnyn trots att jag aldrig tidigare sett den. Som om vi verkligen förstod varann på ett underligt sätt, och sen bröts kontakten verkligheten runt oss drog igång igen, de andra människorna som funnits runt mig hade hoppat upp på hästarna i farten och ridit vidare. 
Sen vaknade jag... 

Men just den där känslan som återkommer i drömmar, den fastnar liksom i huvudet och det är nåt den vill mig liksom. Som ett svar på att jag borde fortsätta med det jag påbörjat, att jag är på rätt väg liksom. 
Känslan och förståelsen finns där men träningen behövs. 
Så jag ska verkligen ta mig i kragen och uppnå en av mina drömmar om att kunna kommunicera med djuren.

Peace out! 

En tur på isbanan



Peace out!

Fining!

Dagarna går åt till att vara i stallet och spendera tiden med Gotthe.
Man får passa på så mycket som möjligt att göra det nu och göra sånna där nyttiga saker som tvätta vattenkopp och putsa utrustningen, nu innan skolan och vardagen drar igång igen.
Då försvinner ju all tid väldigt fort helt plötsligt.
Ridning blir det ju inte jätte mycket av med tanke på att han är skadad och bara skrittas 1 timme om dan, men det kan vara mysigt det med jue.

Grymt mysigt att ha egen häst! Klart blir väl tufft när skolan drar igång, men att typ kunna säga att han är "min" är underbart! :)

Peace out!

Snowman

Dags att gå upp till stallet med Petra i snöovädret för att rida och pyssla om sjuklingen.
But I like it!

Massa snö = Mycket fina vinterbilder när det slutat snöa!


Leende gulliga öron

LIVET LEKER!

Fy attans så bra jag mår asso! Livet går liksom upp och ner, men man lär sig också grymt mycket av de, genom att börja uppskatta allt de man har istället för att gå runt och grubbla över allt man inte har. Och att försöka ta dagarna och de mesta som sker med ro. Istället för att stressa upp sig och bara må dåligt.
Sen är jag guud så glad över att jag har min grymma humor som lyser upp vardan.
För det går nog inte en dag utan att jag garvar minst 2 timmar typ, antingen med andra eller åt mig själv.
Och vad är inte roligare än att få andra garva och må bra!

Sen har jag blivit med häst i 4 veckor framåt vilket ska bli kul och mysigt, men också tidskrävande. Så får bli mycket mer disiplinerad tidsmässigt när skolan drar igång så man hinner med allt i vardagen.

Yiiha!

Alltid lika smidig!

Lyckades stuka tån i trappan i morse. AJJ!
Så nu går jag verkligen som halta lotta, hehe.

Peace out!

Home sweet home...

Hemma efter en redigt kall, men mysig vecka ute på landsbygden på Östkusten hos min fina kille.
Känns rätt konstigt att komma hem igen även denna gång, men man vänjer sig snart igen.
Vart många roliga stunder och jag har levt upp till min klumpighet genom att ramla och sätta mig i ko dynga, ramla i snön, nästan kört in i en stolpe när jag testa att snöröja med traktorn och en del annat.
Men lärt mig en hel del med!
Nyårsafton blev väl kanske inte som jag trodde, för inte trodde jag att jag skulle däcka i soffan redan vid 22-tiden. Haha men men gick ju trotsallt upp vid halv 6 så hade väl en rimlig anledning då.
Lite bilder bjussar jag på..


Peace out!

Gott nytt år!


RSS 2.0