Bosse:D<3

Bosse kom hem idag med<3
Det gjorde dagen mkt bättre! Även om jag vart och hälsat på han flera ggr i sommar så känns de bättre när han är på jennylund igen så man kan ta sig dit både lättare och oftare. Gick in till dom i hagen med jennie, för måste ju säga hej till min pojk. Han blev inte lite glad heller när han fick sitt välkomsgodis (A)<3 haha ja vet skit mogen e ja men shit the same.

Blev lite fotande också<3
Riktigt härligt när han visade att han trivs med mitt sällskap och tkr om mig. Kanske svårt att uppfatta om man inte ser allt ur samma syn som jag har på allt. Men han visar det ändå rätt tydligt. Nu efter att fått läsa hans session och höra om hans syn på allt, så ser jag inte han på samma sätt längre. Förstår han så himla mkt bättre nu! 
Hoppas mer än något annat att jag får fortsätta att jobba med han nu i höst, men man vet ju aldrig.
 Med tidigare erfarenhet om hur allt går till på Jennylund så kan man inte veta nåt längre. Mer än hoppas kan man inte göra. :/
Men är väldigt ivrig på att få börja jobba igen med han. Låta han få träffa på nya grejer, lära ännu mer av varann och massa mer.



Fredag

Vart duktig nog att gå upp vid nio tiden de senaste dagarna ist för att gå upp typ vid elva-tolv och ha sovit bort hela dagen.
Blev en tripp till pappas jobb och kolla om dom hade nåt bra skrivbord som kan passa till mitt rum. Men inget bra där, så vi åkte vidare till Ikea och kollade runt. Rätt mysigt att kolla runt i alla olika rum som dom gjort där inne med olika inredningar. Hittade ett vitt hörnskrivbord som skulle passa mkt bra, dock visste vi inte om måtten skulle passa in i mitt rum. Fick kollat ut en garderob med;) tyvärr fanns de ingen med typ spegel i sig som jag ville haft men hitta en som skulle passa bra iaf.
Träffa familjen Vasell också :) höhö
Hem sen och mäta, skrivbordet o garderoben skulle passa perfa!(Y) Så förhoppningsvis blir de inköp av de snart. 
Blev en tripp till Jennylund med och träffa joanna och Jennie. Kändes konstigt att vara där igen efter sommarn. 

Kan inte fatta att ännu en vecka gått. Lovet springer iväg från än. Och helst med detta piss väder så får man inte gjort nåt som man vill.
 


Smöögen

hejhej allihop ;D

Kom hem från Smögen för ett tag sen. Blöt och trött!
Vi gick längst med smögenbryggan och kollade runt i alla små butiker och på alla gigantiska båtar som låt vid bryggan. 
Vissa av dom var ju fasen lika stora som en villa jue:O! Fattar inte hur man har råd att köpa en sån båt, men vissa har tydligen de. Iaf det blåste en hel del och koolsvarta moln var på väg emot oss. Ändå var vi så smarta och fortsatte gå bortåt längst med bryggan, jag ville hitta ett fint ställe att fota på såklart, men gick inte så fort eftersom mina päron ska titta i de flesta butiker. Men hann få en bild iaf då molnen kom med. Dock inte dom som var som mörkast :(
Så kom regnet! Öste ner heeela tiden! Vi stod typ under övervåningen på ett hus tsm med flera andra. Där stod vi bra länge. Det både blåste och regnet jädra massa så det kom inte på tanken att ta sig nånstans. 
Pappa skojja med norskar o danskar som skulle ut med sina typ gummibåtar mitt i allt xD 
Sen kom de typ två springande tjejer va la typ vid tjugo år lr nåt, typ halv skrikande med cigaretterna i högsta högg xD Omg ja och pappa typ stod och skratta massa åt dom xDxDxD

Men typ efter en 40 min evigt ös regn så sprang vi. Kan ju inte stå där hela dan. Och min lilla kamera va ju med:o Tur nog klara den sig. Väskan va blöt igenom men kameran klara sig iaf. Kul jag hade tunna piratbyx liknande på mig. Blev ju genomskinligt när de blev blött -.- kuuul! Typ när vi va hundra meter från bilen hitta vi ett ställe som sålde paraplyn (Y) 
Haha aldrig vart så glad över att få ett paraply. När vi nästan va framme vid bilen förstör blåsten mitt paraply som typ dampa sönder efter de och klart trampa jag mitt i en djup vatten pöl samtidigt -.- men mina typballerina med. (y) grymt bra emelie lix! 
Det blev att åka hem igen x) haha lyckad resa xP Synd att jag inte fick fotat nåt typ bara:(

 <-- oväder på ingång, dock missa de mörkaste och coolast molnen :( 

 <-- tidsfördriv :P

 <-- Blöt men mkt sööt hund som stod under samma tak som vi.

Målning

Tjololo ;D

Alla väggar har nu färg dock är det en strykning kvar på en av väggarna, men sen e all målning klar :D Jävligt gött!
Blir jätte bra med färgen faktiskt. Känns dock som att alla mina grejer aldrig tar slut, kmr fram mer och mer hela tiden -.- .
Sista strykningen av färgen blir nog ikväll för rollern inte klarar sig ett dygn lr va de nu var som va fel :S
Men ska äta nu, blir ev. nått inlägg ikväll med ;)
Pusspuss:*<3

 <-- Liten smygtitt på hur det blir. Färgen ser mörkare ut än vad den är igentligen dock ;)

Banta?!?

Okejj ska inte banta! Men har bestämt mig för att helt ärligt ta mig i kragen nu va faan!
Vill verkligen inte bli så kraftig som jag vart tidigare i mitt lilla liv. Då skulle allt mitt tidigare slit gå till spillo. 
Och nu till hösten ska jag ju försöka starta om med ny skola, nytt rum, ny Emelie liksom också. Vart alldeles för mkt skit nu på sistone. Så blir till att verkligen försöka lägga det mesta bakom mig nu. Lämna de kvar på vägen. 

Det har verkligen blitt för mkt onyttigt under hela sommarn (!) = INTE BRA!
Så resten av sommarn blir de hård diet som gäller! Massa motion, bättre mat, frukt och grönt, ingen med sött att göra. 
Ska inte ge med mig nu, se ni mig med nått sött så ta de ifrån mig! Ska inte ha!!!

Är ju verkligen inte kul att åka och kolla på nya kläder och märka hur man börjat lägga på sig och att man måste börja ha större storlek på kläder. Pest och Pina!

Dagen

Hejhej alla:)

Dagen blev väl typ som tänkt, fick målat klart andra och sista omgången på en av väggarna. Fick gjort klart en film från familjedan i stallet 2006 som jag lovat visa i nått år nu x) Imon blir de till att köpa mer färg, hinna en sväng förbi jennylund o hälsa på Joanna, ska tvinga mig att orka cykla te Rördalen och hinna vara med Petra och Jossan med under kvällen.
Blir nog att sussa snart om ja ska komma upp nångång imon iaf xp 

Blev en kvälls cykeltur till Rördalen med Petra idag med jue ;D
Hälsa på pållarna<3

aja Goonatt iaf<3

Musik?

Nån som kan ge tips på nån bra musik? :D Jag har tråkigt och vet inte vad jag ska lyssna på längre :(

Måndag

Dagen blev som planerat, rensa massa på rummet(Y)
Hemskt att man sparat på så mkt skit som barn.
 Väldiigt mkt att slänga har det blitt än så länge.
Vart och köpt färg med;) det blev Latte som färgen hette x)
Dock när jag och mamma var i full gång med målningen så  ser jag att de blir ju inte alls latte färg på väggen.
Väggen blev typ grå blå. Dock var den färgen också snajsig men ändå xD
Kan ha vart för att vi måla på gul/orangea väggar men ändå. Så imon blir det nästa lager med färg på, så får vi väl se vad det blir för färg då xP

För och efterbilder kommer komma när rummet e hyfsat klart iaf;)

The Studio

Det är tydligen väldigt poppis att gå te The studio nu för tiden.

Asså jag har suttit och kollat på massa bilder på olika kompisar och så som vart på The Studio. Men jag måste säga att jag tycker inte alls att dom verkar vara speciellt bra där! Klart dom sminkar fint osådär. Men på flera foton jag sett så är bilderna alldeles för ljusa och typ går ihop med ansiktena, så bilderna ser konstiga ut. Klart dom har vissa fina bilder med men dom gör flera för tydliga misstag för att ta så mkt pengar för sina bilder. Sen ska jag inte säga att det är lätt att få fina bilder, och jag e själv inte värsta proffset eller så. Men om man verkligen ska kalla sig duktig så borde man inte göra sånna fel. Har även sett killar som fått poosa så dom ser ut som bögar. Typ vissa poosar som tjejer gör vilket gör att bilderna blir helt fula! Inget fel med att vara bög eller så men om man inte är det så kanske det inte e så kul att få bilder där man ser ut som de.  

Och som fotograf borde man veta bättre, och se direkt i kameran att de kommer så konstigt ut.

Goo morron

God morgn alla ;)
vädret e som sagt piss idag. regnar massa osådär vilket e tråkigt. Men iförsig så får man ju tid till att hålla på inomhus istället. Vilket kan behövas. Så idag blir det än så länge att rensa upp ch slänga ännu mer skit som är i mitt rum och sedan iväg och köpa ny färg och förhoppningsvis hinner vi starta på målningen också. Men de får vi väl se om jag hinner :P
Blev äckliga flingor som smaka papper till frukost nyss-.- Mumma. noot!

Ska väl försöka blogga senare idag med;)



 

Söndag

HejHej, dagen började med att kolla på film och första vakna xP
Sen vid ett nån gång tog jag cykeln upp till Rördalen och pysslade om Dríva :)<3
Blev dock att jag stod och möös massa med Apollo:D<3 Han e nog en av de gooaste och socialaste hästar ja träffat!
När ja var klar med Dríva iaf, så hade typ massa av fåren rymt från sin hage, smarta som dom e så går dom till andra hagen för där finns mer gräs. Och när ja sen går förbi dom så kollar dom typ på mig och ser helt oskyldiga ut xD 

En trött emelie kom iaf hem tillslut, men då blev de bara värma mat och trycka i sig. För sen blev de åka te Kungälv med Petra och hennes mamma :) Ut till Inge och Marie och hälsa på Bosse och de andra. Grill smartass skadat sig o fått sy typ 5 stygn, har en balle stor somvet inte vad xD Fick nåra pixs med innan batteriet dog-.-  Sen sitta på deras altan o fika osådär. 
Wolfgang kom också dit ut och fotade lektionshästarna, dock fotade han mig och Petra när vi skulle gå förbi med:o peddovarning!!!
Sen hem och baka kladdkaksmuffins med Petra och film på de:D<3 

 
Bilderna blev reeedigt kassa och fula! För ljusa och bajsiga!

Photo shoot

Jag och Johanna gjorde om Petras tv rum till en foto studio för en kväll, när vi sov hos henne häromdan. 
Här har ni några av bilderna som blev :) Tema var svart vitt.


1.
 

2.


3.


4.


5.


6.

Slappdag

Tjolololo ;D

Det har blviit väärsta slappdan idag då jag mådde piss inatt, höll på att svimma o spy och annat äckligt :S
Så idag har de väl inte hänt så mkt. Vart tv:n, datan och jo jag har ju rensat iaf lite på mitt rum. Men långt ifrån klar.
Vi skulle åkt iväg för att köpa färg till rummet men jag orkade verkligen inte detta. 
Nu efter att ha bott i mitt rum i 7 år utan att ha gjort nåt nytt, så har jag bestämt mig för att måla om, skaffa nya möbler, och förändra allt! 
För och efter bilder kommer finnas uppe när allt e hyfsat klart iaf ;)

Puss på dom som orkat läsa hela historien som är under :*<3
  

Första inlägget

Vad förväntas att stå skrivet i första inlägget på hela bloggen tro? Inte vet jag, nog för jag bloggat tidigare men man blir ändå inte smartare. Jag tänkte iaf berätta historian om hur detta stora intresse för djurs beteénde startade och hur det sedan fortsatt att växa.

Berättelsen om Emelie:

Jag föddes med ett stort intresse för djur. Inte bara hästar utan för alla djur. Vi var på 4H gård ofta och klappa på alla djur som dom hade där. Det var allt från Kaniner till grisar till katter till kossor och hästar. Det var jämt lika roligt att vara där!
Slottskogen var också ett ställe som vi var på många gånger och kolla på alla djur och mata! Man får ju mata fåglarna där inne med bröd. Så vad är det då för skillnad att mata en struts och en and tyckte väl jag. Så jag stack in handen med bröd i in till strutsarna vilket inte var så uppskattat av mamma och pappa som blev livrädda att den skulle bita av handen på mig. Men sööta strutsen tog bara snällt brödet(A) Inte visste jag som 4 år att strutsar kunde bitas. Min farmor har alltid haft hundar och min faster hade en schäfer som hette Lady när jag var liten. Lady var tydligen inte så förtjust i barn men de visste väl inte jag, som satt och stack ner mina händer med köttbullar till henne vid matbordet, och klappa henne som ingenting.

När jag blev åtta år gammal ville jag som många andra barn börja rida. Jag fick börja rida knatteridning vissa lördagar på Alleby ridklubb. Vilket var roligt. Jag var då som många andra barn vid de stadiet inte jätte intresserad utav att göra i ordning hästen.
När vi nått år senare flyttade, så var jag ofta med min klasskompis uppe på ridskolan som låg 1 km från vårt hus, och kollade när hon red och klappade på hästarna. Jag började sedan rida på knatte ridning där uppe istället. Vilket var populärt hos mig. Jag hade mina favorithästar och även nån som jag verkligen inte tyckte om. Att borsta och pyssla med hästarna blev roligare och roligare. När jag hållt på med hästar i nått år så brukade jag gå upp till stallet flera dagar i veckan och stå och borsta alla ponnyerna. Det var också spännande att sitta och kolla på när dom duktigare tjejerna red.
Att hålla på med hästarna var nu istortsett lika roligt som att rida på dom.
När jag var tolv år blev jag skötare på en av ponnyerna. Turbo heter han. En jätte snäll men busig C-ponny. Jag var med på så många rykttävlingar som jag kunde med han. Vi kom alltid sist. Men vad gjorde det. Jag hade ju fått stå och mysa med min sköthäst. Varje söndag var det inga lektioner och inte heller massa barn som sprang runt i stallarna. Då stod jag i stortsett där uppe varje söndag och borstade Turbo och klappade på alla andra. Ibland satt jag bara inne hos han i boxen och gosa eller bara kollade på han medans han åt. Det var så lugnt och skönt inne hos han. Ingen som såg oss eller störde oss. 
Snart började jag vara hos han ca 5 dar i veckan. Han började känna igen mig när jag kom och reagerade när jag ropade på han. 
En sommar kom det en ny ponny till stallet. Goldika hette hon. Hon kom när alla andra lektionshästar och ponnyer hade redan åkt på bete. Så jag stod och klappade henne rätt ofta. Dock var hon rätt orolig och stod och gnägga mkt och sådär. 
När terminen börja igen så stod hon i boxen mitt emot Turbo. Hon verkade inte vara speciellt glad när dom andra gjorde i ordning henne inför en lektion och sådär. Högg ibland efter vissa. Jag fortsatte pyssla lika mkt med Turbo som tidigare. Ibland var även pappa med där uppe. Han tyckte dock mkt om Goldika och medans jag stod och pyssla och myste med Turbo så stod han och klappa på henne. Konstigt nog var hon väldigt snäll med pappa. Klart hon försökte nafsa nån gång men han vågade ju sätta gränser för hur långt hon fick gå.
Goldika stod flera gånger och kolla på när jag var inne hos Turbo. Ingen ville ju vara hos henne för hon var så sur. 

Så en dag när jag ropade på Turbo när jag gick genom stallgången så reagerade även hon. Hon kände väl antagligen också igen mig efter alla dessa besök hon sett och hört. Hon kollade hela tiden nyfiket på hur jag gick in till Turbo och släppte inte blicken från oss när jag var inne i boxen och började klappa han lugnt och han somna. Det var något som hände då. För hon släppte verkligen inte blicken från oss. Hon fångade min uppmärksamhet! Så när jag gick ut från Turbo gick jag sakta fram till hennes box. Hon hade öronen framåt ändå tills jag var framme. jag lät henne nosa på min hand. Sen blev hon liksom sur. Så jag backade undan och gick hem. 
Men efter den gången så var det nåt i mig som gjorde så jag bestämde mig för att varje gång jag var där gå till henne och sakta lära känna henne. 
Jag hade ingen brådska med att lära känna henne. Men efter varje vecka som gick så försökte jag ändå gå ett litet steg framåt i det hela. De första veckorna stod jag utanför hennes box och klappade henne ända tills hon markerade att hon inte ville mer. Då jag gick där ifrån. När jag kunde stå och klappa henne hyfsat länge och hon tillät det så började jag öppna boxdörren och stå vid ingången. och varje dag som gick så kom jag längre in i boxen och vi byggde upp respekten för varann sakta men stabilt. Hon började reagera när jag ropade på henne när jag kom och stack ut huvet och kolla efter mig. Jag började att pyssla och lägga mer och mer tid till henne istället för Turbo. Jag tyckte fortfarande om Turbo men visste att det finns så många som tycker mycket om Turbo och pysslar med han. Och jag har alltid tidigare velat ta hand om en häst som jag kunde få vara ensam med, ingen annan varken kunde eller ville hålla på med. 
Hos Goldika var jag i stortsett varje dag, Fanns inget bättre än att sitta inne hos henne och bara vara! 

Tiden gick och allt var bra. Hon var fortfarande inte glad när dom skulle göra i ordning henne. Ska inte heller säga att allt var helt perfekt än för oss. Jag kunde vara inne hos henne och gosa och mysa men vi vår vänskap var långt ifrån perfekt!
Tiden gick och jag både red henne på varje lektion jag var med på och var inne med henne varje dag. Jag började lära henne att buga. Träning ger färdighet! även gällande hennes bugningar. Tog inte lång tid innan hon kunde buga på kommando.
I ridningen var du inte den piggaste ponnyn men vad gjorde det. Jag fick ju sitta på dig och känna hur du ändå försökte göra som jag ville. De fanns dom dagar då du inte alls ville vara med, men alla har vi våra dåliga dagar.
Det var många som var rädda för dig!!! Och enligt dom var du sur, sparkade och bet.
Jag vet inte hur många jag fick att helt ändra åsikt om dig. Det var många som följde med mig in till dig. För med mig var du inte alls sån. Och jag vet inte hur många som stod och gapade när dom såg de och var mkt chockade!

Jag ska nu inte få detta att låta som en typisk saga där allt var perfekt hela tiden. För alla vänskaper har sina nedgångar ibland. Även våran. Det som då räddade vår vänskap var ständigt tålamod från oss båda. Jag var arg på henne nån gång när hon var grinig. Men det var väl inte så att jag fick utbrott på henne som om hon vart ett syskon till mig. När jag skött henne i två år och allt var i stortsett perfekt, förrutom att jag mer än nåt annat önska att hon var min egna. Så betedde du dig fortfarande inte bra mot de mindre barnen som var osäkra och även deras föräldrar och viss personal. Du trivdes verkligen inte på ridskolan. Så en vinterkväll. Det är en dag jag aldrig kommer glömma! Det var en måndag. Sista lektionen var precis slut. Jag skulle prata med Anna som haft lektionen och som också var anläggningschef där uppe. När vi sedan gick från manegen mot stallet, stannade du upp och suckade till. Det var nog inte nån nästan på hela ridskolan som inte visste hur mycket jag älskade dig. Jag kände hur det högg till i magen på mig när hon började prata. Hon sa att dom funderar på att sälja Goldika. Jag förstår än idag inte hur jag verkligen lyckades hålla borta tårarna. Med snabba steg in till stallet och kämpa för att hålla borta tårarna. Alla barnen som ridigt försvann och där inne stod jag. Kramade om din hals och grät. Aldrig tidigare hade jag vart så ledsen. 
Men på nåt sett måste man kämpa vidare och göra den sista tiden till den bästa. Månader gick och dom annonsera ut dig. Jag blev ledsen när jag hörde om annonsen också och den var i GP av alla ställen. Efter ca 8 månader så frågade Aron som är stallchef om jag ville följa med henne till kungälv typ i veckan, för dom skulle dit med Goldika och visa henne för några. Klart jag skulle med! 
Dock var Goldika inget för dom! 
Tiden gick vidare, jag började sköta om Anna (anläggningschefen)s häst Chang. Men jag var minst lika mycket hos Goldika ändå och pysslade med henne. Så en dag när jag skrittade runt på Chang, det var ca en timme innan jag skulle rida lektion, så kommer Matilda (kompis som praoa inne på kontoret) och säger att hon måste prata med mig. Jag fatta direkt, när jag såg på henne och hörde hennes tonläge. Jag började skaka på huvet och säga nej flera gånger. Magen högg till igen. Hjärtat vred sig flera varv. Då kom det. " Goldika är såld." Och jag blev inte gladare när jag hörde vilka som köpt henne. Utan att säga nåt lät jag chang skritta i rask takt till stallet. Bort från allt. Tårarna rann! Matilda kom och kramade om mig och trösta mig. Jag tappade lusten till allt. Det var väldigt jobbigt! 

Goldika skulle inte åka försen 1 juni vilket var om nåra veckor. Dagen innan hon åkte skulle jag vara med och tävla i div 3 hoppningen. Skulle igentligen haft Turbo, men bytte till Goldika för vår sista hel dag tsm tänker jag tillbringa med henne. Tävlingen gick inte alls bra. Det var första gången hon var på en riktig tävling och hon vägra redan på framhoppningen. Jag blev ledsen, det blev för mkt på en gång. Att hon skulle åka imon och att hon också vägra. 
Inne på banan kom vi inte över första hindret. Jag blev väldigt besviken och ledsen för hela situationen och red iväg från alla. Väl hemma igen gick vi en liten promenad. Goldika, jag och Lollo som tog lite kort på henne. Men Liz(nyvarande anläggningschef) sa att dom inte skulle hämta henne försen på eftermiddan/kvällen dan efter. Så ja kunde va med henne hela dan. Tänkte gå ut på en sista promenad och sånt. 
När jag kommer upp nästa dag vid kl 12. Så är hon inte i boxen. Men hon kanske är i hagen tänkte jag, så går igenom privatstallet. Där Louise och Johanna står, så säger Louise till mig " jag såg att lill hästen åkte idag :/"  VA säger jag. "ja dom åkte för ett litet tag sen." då hade dom redan hämtat henne. Jag gik iväg ut. ut i skogen, tårarna gick inte att hejda! Aldrig i hela mitt liv har jag vart så jävla ledsen. Johanna kom springandes efter mig och ropade. Jag lyssnade inte, jag ville inte. Allt jag ville var att komma bort från allt och alla. Hon kom ikapp mig och kramade om mig. Hon grät också. Vi stod där länge och kramades och grät. Resten av dan fanns hon där och fick mig att tänka bort på de.

Liz ljög för mig, för kvällen innan borde hon vetat när dom skulle komma. Och jag fick aldrig säga hej då. 
Jag tänkte aldrig mer se Liz i ansiktet. Jag fick tag på dom som köpt henne och dom bodde inte så långt härifrån. Vi åkte och hälsa på henne. Och aldrig har jag vart så glad över att få se henne igen. Hon mådde jätte bra och kunde nästan inte fått det bättre än såhär. Allt var bättre när vi sen kom hem. Klart jag fortfarande var ledsen men inte alls så som innan.

Hösten kom och jag var fortfarande mycket avvikande från Liz. Men efter hand började de lätta. Till vinter började jag rida och ta hand om en ny lektionsponny. Som var ny för terminen. Han hette Bosse och var en liten C-ponny och dom hade vart tvungna att ta ur han från verksamheten då han var alldeles för aggressiv. Han hade blivit värre och värre med tiden. Och nu de sista hade han börjat attackera till och med personalen där uppe. Han och jag hade många stunder då vi verkligen inte kom överrens. Men jag kämpade för honom. Det var spännande att få börja på en ny häst också. Han var verkligen inte som dom andra. Ingen vågade gå in till han istortsett. Han var än så länge bara 5 år och inte speciellt utbildad. Han kunde springa. Men det där med form trampa under sig var ingen vidare! Galoppskänkel förstod han inte alls. Och omusklad och skabbig päls med ärr och bit märken hade han också! Jag hade han helt som min egen under hela vintern och våren. Och det var många lördaga och söndaga kvällar som jag stod inne i manegen och jobbade med han lös. Allt för att till en början få honom att acceptera mig. Jag är ledare inte han. Vi ska kunna respektera varann! Träning ger ju som sagt färdighet. Jag improvicera väldigt mkt. Jag har ju aldrig tidigare jobbat med en häst helt lös och på detta sättet. Men det är nåt som jag tycker var väldigt spännande och intressant. Helst att se hur han hela tiden reagerar och beter sig. Han försökte också attackera mig inne i boxen. Men jag är inte rädd för han, och tänkte inte ge mig, istället för att backa undan när han kom tog jag ett bestämt steg fram mot han och höjde ena axeln. Visa att han skulle backa av. Då reagera han! Han blev nog också väldigt förvånad att nån vågade stå upp mot han.

Tiden gick och vi blev bättre och bättre måste jag säga! Men jag måste och säga att detta verkligen var en relation där vi båda fick kämpa för att de skall funka! Vi kom verkligen inte alls överrens i början! 
Efter detta och vi börja finna varann så blev han bättre i boxen och när man skulle pyssla med han. Klart han kunde bli sur och lyfta bakbenen ibland. Men jag förstår ju också om han blir sur när nån står framför han och snackar bäbis språk med han som om han vore en liten teddybjörn. Eller hela tiden ska fram och klappa på han. Klart han blir sur! Det skulle jag själv också bli. Då kollar dom på mig som om jag ska straffa han typ eller så för att han försökt hugga dom eller sparka. Men varför skall jag straffa han för något som du själv framhäver liksom.

Han är nu bättre! Inte helt perfekt men det kan jag inte heller begära. Han är snäll i boxen, reagerar när jag ropar på han, bättre ridmässigt, söker sig neråt med även inte så erfarna ryttare och trampar under sig bättre, Hoppar bättre och högre, det är också en väldig skillnad när jag jobbar med han lös. Han följer mig, är uppmärksam och vi har funnit varann. Men vi har en lång sträcka kvar innan det ska bli helt bra. Dock går han också mer lektioner nu. Så blir att jag rider han en gång i veckan då jag försöker att rida ut i skogen och sedan två dagar då jag jobbar med han lös. Men genom allt detta arbete med hästar har jag funnit tålamodet också. Inte när det gäller allt i alla lägen kanske. Men jag skulle lätt kunna sitta och kolla på en flock hästar som går i en hage, i flera timmar. Bara studera dom. Det är bättre än den bästa hästbok. Ingen kan lära en bättre än hästarna själva.

Undra hur många som nu orkat med att läsa denna bok. <3 

Bilder på hästarna i boken:

                                  Turbo                                                            Goldika                                            
      
                       
                             Bosse


RSS 2.0